Salem al fakir - astronaut MGMT - alla låtar om och om igen..
Hejsan. Ni som läst tidigare inlägg kommer förstå detta.
Det känns som att jag nu har varit iväg i Sahara. Och lärt mig alldeles förträffligt många saker där.
Men någonstans så blev det sandstorm och jag fick grus i ögonen och kunde inte riktigt öppna dom.. Nu får jag gå runt såhär och vela. Hade det vart bättre att stanna hemma? Eller var det värt att uppleva hela resan.?
Överallt omkring oss så finns det så många människor som ser ut och är på sina speciella vis. Man stöter på personer på bussar, tåg, stan, i skolan, ute, osv. Det är få av dessa människor som man egentligen uppmärksammar eller funderar över särskilt mycket. Man tittar på folk med utmärkande kläder eller med för högt röstläge, men inte så mycket mer.
Men det finns vissa människor som jag på något vis fascineras av. Det är en kvinna som åker tåg ofta. Hon är säkert runt 45 och har blont hår, mittbena och ganska mörk utväxt. Hon är vacker på ett speciellt sätt, det ser ut som att varje år har bidragit till något i hennes ansikte. Jag kan inte sätta fingret på varför jag fascineras av just henne. Kanske är det hennes tillmötesgående leende ögon, eller hennes leende som är inbjudande men samtidigt på något vis sorgset. Jag undrar om hennes hår är gjort så där nonchalant eller med en lång morgons arbete , och vad hon är för typ av person. En sådan som sitter och lyssnar på musik och dricker vin och skriver eller läser, eller om hon kollar på Let's dance och somnar i soffan.
Det är helt enkelt intressant att undra hur människor egentligen är. Vad dom gör, om dom är som mig eller som någon annan, om dom är lyckliga eller olyckliga. Vissa etsar sig fast i huvudet och dom är roliga att undra över.
Och jag flyger över gatorna vi vinglar på är det konstigt för dom kändes mycket längre då i mörkret på en lekplats mitt i natten i gruset glänste diamanter Du sa ingenting finns kvar här för mig..
Hejhej igen.... Nu har jag pluggat.... Jättemycket...... Är uppe på mvg nivå...
Haha! Hoppas jag allt :) Imorgon är det 100 dagars fest. Alltså 100 dagar kvar till studenten! Stek.. Eller hur Ek? Jag är väldigt bra på att rimma har jag kommit på. Och som den väldigt ödmjuka person jag är så kan jag faktiskt säga det.
Hahahaha. Förut så sa jag till min pappa att jag behövde 250 spänn tills imorgon att betala Göteborg med. Då svarade han "Men du! Jag vet hur du fixar det! Gå ut och sälj två salamis! Klart!"
Hahahaha det är lite synd att ni inte förstår internskämtet. Men jag har en massa salamis liggandes i kylen som jag skulle sålt för längesen.. Men det har tyvärr inte blivit av.
Aja hur som helst.
Ibland så undrar man hur mycket personer egentligen talar sanning av. Och hur mycket dom skulle göra för en, och om dom väl skulle göra det, skulle det vara för deras eget bästa eller för en själv?
"Folk väntar alltid på något som är mer starkare och bättre. Något som ska välta deras värld omkull och få de att tafatt greppa efter räcket. Man vill att allting ska kännas ner i tårna.
Men livet då? Vem ska leva livet? För det är idag i morgon och dagen därpå."
Jag har kommit på en väldigt intressant metod som jag om två minuter ska börja utöva. Metoden går ut på att dela in allting man måste göra i olika.. Hur ska man beskriva det.. Man skulle nog kunna säga block. Så att nu har jag haft lite middagstid och datatid fram till nu, och prick 18.30 ska jag börja studera hårt om idrottspsykologiska tester.
Nu blir jag en aning stressad. Var bara tvungen att berätta om den och sedan så får vi se om den funkar. Om den inte gör det så har jag skrivit här igen inom två timmar. AAaahhh!!!! 18.30!!!!!!!
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst Och försökt att känna efter hur det känns Ja man gör som alla andra och försöker att bli van Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag Och försökt att vara nån till lags Ja man kämpar för en plats som passar både här och där Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler Och samlat damm på min gitarr För allting jag skriver det blir ändå för kort Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär Och insett att jag måste börja om Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder Och samlat damm på min gitarr Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Haha, förlåt om jag låter lite.. nedlåtande? Men vem bryr sig så mycket om kronprinsessans förlovning att man måste lägga in en massa extrasändningar och nyheter på tv?
Jaja. Ska gå ner till My och plugga lite. Känns som att hon egentligen inte riktigt vill att jag kommer, för hon gillar ju mest att vara med sig själv, sin bok och sina tv-program. Men näst efter de två sakerna så tror jag att jag kommer, och ibland måste man välja det tredje alternativet. :)
Jag brukar faktiskt ha lite svårt för att dela med mig av sådant jag älskar, vad det än är. Men jag måste faktiskt. För det här är så fint så jag vill gråta, fast av lycka ungefär. Videon, hennes röst, texten.. Åh, allt.
Tjenare. Dagen hittills har varit mycket mysig. Har vart och tittat på handboll i Eskilstuna i sällskap med Monica mfl. och Petris och Fia. Göksten vann, det var roligt. :)
Ikväll blir det lite födelsedagsfirande i form av tjejfest hos Karin. Den största frågan just nu på denna inte alltför planerade dag är hur jag ska få kontakt med Karin, som är kvällens lägenhetsvärd.
Ni vet när man ringer någon och personen är väldigt frånvarande, och man får en känsla av att man har ringt mitt i en sexakt eller något liknande. Precis såhär har det varit en tid när man har ringt till Karin. Jag skulle mer än gärna acceptera situationen om Karin som nämnt ovan just hade sex, vilket man lätt kan tro. Men så är tyvärr inte fallet. Efter att ha frågat frågan "vad gör du egentligen?!" tre gånger och fått svaret "är lite upptagen" med tre minuters mellanrum så börjar man undra. När man sedan tillslut får fråga på skarpen och anropa Karin till den riktiga världen i två minuter, så får man ett litet svävande "jag spelar.." tillbaka. Hahahahahaha!! Förstår ni? Hon har inte sex, utan hon spelar wow. Om det nu stavas så? Det jobbigaste med det här spelet är ju tydligen att man inte kan pausa, och det är förklaringen till varför det i vissa fall verkligen inte funkar för Karin att socialisera med verkligheten.
Keep up the good work så kanske du kommer till den nivån du aldrig nått förut!
Nuu ska jag fixa mig lite iordning.
Godkväll!
Vem kunde tro att vi två en dag skulle splittras av ett simpelt ej verkligt dataspel? Men jag har insett nu, att redan på den här bilden så sluter Karin ögonen och drömmer sig bort i THE WOOOORLD OF WARCRAFT....
Ja ni. Det finns så mycket som man måste fundera över. Men egentligen, så är det mesta av det ni bekymrar er över ingenting. Det är nästan som en liten vindpust i öknen. Den kommer och går, men vad gör den om inte består.
HEHEHE. Det var ett fint litet rim. Men jag har faktiskt på senaste dar kommit fram till att man inte ska ta livet på alltför stort allvar. Man vet aldrig vad som kan hända imorgon, och därför ska man inte heller grubbla över det.
Och det finns så många större och allvarligare saker att fundera över än om man inte får högsta betyg i svenska b, eller om man är för smal eller för tjock.
Ni kanske inte förstår, men det gör verkligen jag.
Så godnatt, och grattis till mig själv på födelsedagen!
Den här låten gjorde en man som kallar sig för Bon Iver. Han bosatte sig ute i skogen i Wisconsin i Usa, i en avlägsen enkel hydda. Han levde där i början av vintern och framåt i tre månader, och under denna tid så gjorde han inget särskilt förutom att typ leva i ett med naturen. All hans kärlek, brist på perspektiv, hjärtesorg, längtan, förluster och skuld som han hade känt under de senaste sex åren släppte och blev till låtar. Hans levnadssätt inspirerade honom och han gjorde en skiva där ute i naturen, som han döpte till "For Emma, Forever ago". Och den är fin.
Och det är sådant där som fascinerar mig litegrann.
Haha, måste bara berätta om två roliga program jag har kollat på denna morgon på ettan. Just nu så går det ett program om hönor som dom har spelat in finska röster till. Haha. Och förut var det ett program om en massa getingar som flög runt och surrade och samlade honung, och även där var det röster inspelade till varje geting, dock på svenska.
Ännu en ny underbar dag. Jag och pappa har varit vakna sen kl nio och legat och tittat på tv. Sen vaknade Elin och Malte, och nu när pappa och de andra börjar inse att det har gått några timmar på dagen så åker dammsugaren fram och frågor som "Ida hurfan ser det ut i ditt rum?! Ha-ha-ha", "Vet ingen hur man ställer in i diskmaskinen?!" och "hämtade nån toapapper i garaget eller??" börjar att ställas.
Jag ska ut och springa. Sen får vi väl se vad som händer. Är lite sugen på att hälsa på Petra i Etuna men får se. Skulle kanske träffa Louise också. Igår var jag ute och gick med Karin och Madelene. Lite nostalgi på det.
Hehehehehehej. Ååååååååååh jag är så uttråkad. Första riktiga dagen på lovet, och jag längtar nästan till skolan. Ha-ha nääe då. Men jag måste aktivera mig. Med något. Har legat i sängen med Pao i två dagar nu. Frasse var och hälsade på igår också, vi såg på Beck. Det var trevligt, men......
Mina endorfiner behöver frigöras. Jag ska nog springa. Kanske ska göra detta till ett hälsolov? Springa morgon och kväll och däremellan äta grönsaker.
JA det ska jag. Hihihihihihi.. Pratar med Joel på msn, han ska plugga. Kul att man ens har övervägt det....
Det här lovet, ska bli en ny era. Japp. Ses ute i snön. För där kommer jag vara, nästan hela lovet! Hejdååååååå
Jahaja. Tredje kvällen i rad jag sitter här hemma med datorn i kväll, äter hemmagjord semla och totalvägrar att göra någonting annat. Vet inte riktigt vad som har hänt med mig, men på senaste tiden har jag inte känt igen mig själv riktigt.
Jag har för det första blivit ganska peppad på att träna. Nu ska jag inte överdriva och få det att låta som om jag tränar varje dag dygnet runt, men i jämförelse med förut så kan man säga att träningen har ökat med ungefär en sisådär 200%.
Detta tränande borde på något vis hänga ihop med den smid-tjej jag mer och mer har börjat att bli lite i smyg. Sedan Kroatien så har jag öppnat ögonen litegrann och börjat inse att det faktiskt bara är knappt fem månader kvar tills studenten. Med den insikten i åtanke så har jag kommit på att det vore roligt att känna några fler lite bättre på Smid än bara dem som jag har hängt med hittills, (ca. 2-3 personer) och det har faktiskt bara resulterat i positiva saker. Numera tycker jag faktiskt inte ens att det är så hemskt att ha en Hasse och Kerstin lektion i Munktell kl åtta på torsdagsmornar, utan går nästan dit med ett leende på läpparna.. Nästan. Och bara det får mig att undra lite.. Ja vad som händer...
HmmmMMMmmmMmm......... Jag leker Burken på smid området.. Det är jättekul.. Jag har till och med en Kent låt på min mobil! Som jag springer till! Aaahh... Förut började jag gråta så fort jag hörde Jocke Bergs röst.. Men nu.. Nu blir jag peppad?
Och på allt det här så ska vi ha volleyboll turnering imorgon. Vi ska ha Björn Borg-pannband och ha leggins instoppade i InterSport strumpor.
Ja jag kan faktiskt inte annat än gilla det. Smidare är glidare.....? Och jag gillar att glida, vart det än är.
Hittills, så är det många saker jag inte har förstått ibland. Det är mycket som jag har varit arg, ledsen och besviken på. Och sedan glömt bort och låtit det rinna bort i samma takt som varje månad gör. Och man tror det inte, men det blir alltid juli igen, och saker går alltid över.
Men det finns saker som jag fortfarande inte har sett något samband i, hur mycket jag än försökt, men fortfarande undrat varför det blev som det blev.
Men nu så känns det på något vis som att jag börjar förstå en liten del. Jag skulle aldrig göra samma sak, men jag förstår ändå på ett sätt hur lätt det faktiskt är att ryckas med och att ta den man tror är den enklaste vägen. Jag står fast vid att den enklaste vägen oftast är den sämsta vägen, men samtidigt så kan jag först nu sätta mig in i hur det känns att vara dem som jag under vissa perioder inte har förstått mig på.
Därför att det är lätt att tro att nya och oupptäckta saker oftast är roligare än de gamla och trygga. Även om det i grund och botten egentligen inte är så alls.
Det hela handlar nog mest om att hitta en balansgång, men att alltid veta att man kommer ramla åt en sida tillslut. Och att den sidan alltid varit självklar.
Det här kanske ni inte alls förstår någonting av, men det är vissa saker som går runt i huvudet hela tiden som man måste skriva ner för att bli av med.
Damien Rice - Coconut skins Tiger Lou - When I was a kid FINAST!
Jahaja. Kom hem för ett tag sen, satt lycklig och lyssnade på Ben Folds och pratade med Petra. Har köpt en ny fin stickad vit tröja idag, och tog på mig den för att prova och orkade inte ta av mig den när jag satte mig här. Så gjorde jag lite kaffe och riktigt njöt. Men sen....... Så kom det kaffe i fel strupe när jag drack, och samtidigt hade jag kaffe kvar i munnen, och då var jag tvungen att hosta... ....Ut allt kaffe...... ....På min tröja.........
Så nu har jag en egendesignad, brunfläckig tröja istället för en helt vit.
Suck on that, alla Monkitjejer. Ni kommer aldrig bli som jag, hur ni än försöker!!!!!! ......För ingen kan fan misslyckas så totalt som jag gör ibland.
Åh. Jag ligger i min säng, Laleh sjunger Simon Says, live för bara mig, och jag tittar mig lite omkring och undrar om det är möjligt att jag städade här inne så sent som i förrgår. Den sorgliga sanningen är att det var precis vad jag gjorde. Men jag måste faktiskt säga att jag trivs i röra. Allt är en aning kaotiskt, men fortfarande så vet jag nästan exakt vart jag har allt. Dessutom är det roligare att hitta något i ett stökigt rum än att tappa bort något i ett perfekt städat. Då skulle iallfall jag känna mig en aning misslyckad.
Fan vad jag hade kul igår! Det var faktiskt det allra bästa på länge. Jag bara dansade och dansade och sjöng och dansade och skrattade. Det var kul. Och det var musik, riktig musik! Som man log åt och dansade med, inte åt.
Idag har jag chillat lite, mormor och morfar är här och så. Imorgon blir det jobb med My. Ser en aning fram emot det faktiskt, var längesen jag hade en dag med henne.
Annars så har jag inte träffat Karin på två veckor snart, katastrof! Men vi ses imorgon eller huuur?
Nu ska jag nog sova. Haha, jag är inte på så vitsigt humör idag. Godnatt
Som vanligt borde jag egentligen göra någonting helt annat än att sitta här. Nämligen lära mig om hur Åstrantestet fungerar och plugga på ATP. Meeeeeeen...... Med min naturliga smarthet så hoppas jag att det går vägen med lite hjälp från Gud.
Gud? Hm. Nu kom jag på att nån dag när vi var i Kroatien så bad vi tjejer i mitt rum en seriös bön till Gud tillsammans.. Exakt vad vi bönade om kommer jag inte ihåg, bara att det var med handen på hjärtat och ett litet allvarligt, dovt uttalat "amen..".
Hur som helst så.. Det är helg snart. Det är skönt. Jag ser fram emot det. Imorgon ska jag gå på Parken. Det ska bli kul.
Idag har jag vart i skolan. Sen kom jag hem och åt och sov och pratade med min syster. Nu sitter jag här...
Hahahhaa alltsåå. Tänk om min blogg skulle låta så!? "Idag har jag och imorgon ska jag.." Usch och fy, tur att den har lite mer betydelsefullt innehåll än så.
Exakt vad det innehållet innehåller kan jag inte riktigt sätta fingret på. Jag vet bara att det är så mycket mer än dagliga fantasilösa redovisningar. Den här bloggen är ju mitt liv. Mitt liv, min luft, mitt ljus i mörkret, mitt allt.
Amen.
"vi som visste var är vi någonstans var det bara så det var när våran dröm försvann nu står jag kvar här med något hårt i min hals nu står jag kvar här och vet ingenting alls
dagarna gå men tiden står still och jag kan inte stanna kvar här fast jag gärna vill jag tänker aldrig på de människor jag glömt jag tänker aldrig på de drömmar jag drömt"
Godkväll. Nu är jag hemmaaa. Det är skönt. Fast ändå inte.
Några + och - med att vara hemma:
+ Vatten ur kranen (Slipper dricka ur en 5-liters dunk som smakar paprikachips) + Grönsaker, grovt bröd, fisk, rött te. Innerst inne är jag en väldigt hälsosam människa. Har jag kommit på. + Alla mina kärlekar här hemma som jag har saknat och behöver är nu anträffbara igen. + Jag är själv! Jag kan sitta här och filosofera utan att någon undrar vart jag har tagit vägen. Jag behöver inte le inbjudande och prata mycket. (Missuppfatta inte, jag tycker om det men ibland är det rätt jobbigt...) + Ikväll kommer inte Anna snarka och Petra kommer inte efter att Anna har börjat med det skrika "Anna..?Anna!? Anna!!? Anna Åhlén!!!!! Du snarkar!!!" + Min säng. MMmMMm.
- Allt annat. Det var skönt att vara borta. Det var skönt att gå runt i myskläder och ibland byta om och ha lite fest. Det var skönt att sova, det var skönt att skicka bluetooth bilder i massor med alla tjejer och dö av skratt.. Det var skönt att bara tänka på vilken tid frukosten var, det var roligt att spela kort och busa hela natten, det var coolt att titta på VM final, det var kul att åka fel spårvagnar hela tiden, det var kul att vara med Emma och Lina och deras två väskhästar.. Jag tyckte tillomed att det var kul att flyga!!!! Eller.. Iallfall hänga på flygplatserna när vi spelade kort och så..
Haha okej. Ni förstår... Det känns bara lite som att kliva ur en bubbla och hälsa på realityn. Hejhej!
Har inte så många bilder än... Men!
Detta gjorde att jag helt och hållet kunde slappna av på planet!
