IDA

It's my soul honey that's up at eighty

Separationsångest

Publicerad 2013-02-25 20:41:00 i Ida,

 
Jag ska ju flytta på fredag. Detta innebär att jag måste rensa och sortera alla mina tusen saker som ligger lite här och var. Önskar så mycket att jag inte gillade att samla på saker. Eller snarare, att jag inte hade behövt ha tusen nostalgiska minnen kopplade till varenda liten grej som jag sparat. Låt mig demonstrera:
 
En Vässarö-tröja från min klassresa i, låt se, sexan? Jo jag tror det var så. En mycket kul resa jag har många fina minnen ifrån. Det jag speciellt kommer ihåg är att min kära pappa följde med och lurade två killar i min klass att de skulle lägga kottar och löv i mina lärares sängar. Lärarna blev jättearga. På killarna, inte på pappa. Det konstigaste med denna tröja är varför den fick följa med till Umeå? Jag har inte direkt tagit fram den och tittat på den och tänkt tillbaka på vår fina klassresa. Men jag antar att det känns tryggt eller något liknande.
 
 
 
Detta kanske är lite oklart vad det egentligen är. Men det är i alla fall en nyckelring som har gått sönder. P-et står för Pao och jag fick den här av henne under vad jag tror var vår mest frekventa utgångs-tid. Vi hade i alla fall väldigt roligt och älskade varandra högt (det gör vi fortfarande) och jag fick denna av henne till mina nycklar. Det kan också ha handlat mycket om att jag själv inte är så bra på att skaffa mig nyckelringar, jag minns inte riktigt faktiskt.
 
 
Sist men inte minst, en ask! I denna ask tror jag att det har legat ett pärlarmband som jag fick av mina kollegor på Systembolaget efter första sommaren jag jobbade där. Det hela var väldigt fint och jag kommer ihåg att Jessica blev tårögd och jag med, litegrann.
 
NU får det vara slut på samlarobjekt för idag. Det jag ville visa var bara hur svårt det är med alla minnena och alla grejer. Hur gör ni? Jag har liksom redan börjat gråta i smyg när jag tänker på att jag inte kommer att få vara med mina nuvarande klasskompisar i höst pga. en valfri termin. Iofs är dom ju människor och inte saker, men det är väl lite samma sak, det där med att inte kunna slita sig.
 
Nu ska jag fortsätta och försöka kasta så mycket jag bara kan. Hejdå!
 

tralala

Publicerad 2013-02-20 19:44:28 i Ida,

Kära lilla blogg.
Det är lite mycket just nu. I skolan. Eller ska jag kanske kalla det "på universitetet"? Det låter kanske lite proffsigare. Nåväl. Idag har jag haft en mycket effektiv dag om jag får säga det själv. Detta beror dock endast på att jag hade seminarium klockan åtta på morgonen vilket tvingade mig att kliva upp tidigt. Men det gjorde inte så mycket, för när jag kom utanför portdörren så mötte solen mig med sina ljuva strålar. Detta gjorde mig väldigt lycklig och det var ett nöje att gå till skolan.
 
Nu fick jag en plötslig lust att inte fortsätta skriva. Jag orkar inte beskriva hela min dag, den var inte så himla intressant. Jag har pratat engelska och sprungit. Typ!
 
Imorgon är det torsdag och även min födelsedag, vilket jag kom på i exakt denna stund då jag skrev torsdag. Jag tänkte egentligen skriva att imorgon får jag börja längta till helgen igen. Nåja, det är ju kul att fylla år också. Även om det kommer vara som vilken annan dag som helst, förutom några fler inkommande telefonsamtal förhoppningsvis!
 
Nu ska jag fortsätta att försöka förstå program theory-modellen och sen ska jag sova.
Hejdå!

Nu får det räcka!

Publicerad 2013-02-14 18:42:00 i Ida,

Jag har verkligen uppskattat dig. Jag har varit med dig nu i flera månader utan att faktiskt klaga på nästan någonting hos dig. Jag har klätt mig för din skull och jag har tyckt att du varit ganska mysig. Du har fått mig att nästan falla ett flertal gånger, men jag har i sista stund rest mig. Du har fått mig att rysa, frysa, skaka och ibland hata dig tyst i smyg. På ett vis är det ju jag som valt dig så jag kan egentligen inte göra så mycket åt att du envisas med att vara kvar här bredvid mig. Men idag har du gjort så att hela dagen känts som ett enda långt grått trist mörker.
 
Snön, det är dags att avlägsna sig nu. Jag orkar inte ha fula dunjackor och smutsiga vantar längre. Jag orkar inte halka runt eller behöva ha på mig luva varje gång jag går till skolan. Jag vill känna vårens värme och doft, jag vill vara ute hela kvällarna, för att jag kan! För att det är underbart! För att alla blir kära och glada och fnittriga! Det är ingenting vi blir av snön. Vi kan inte dricka vin på uteserveringar eller ha shorts på dagarna. Ingenting av allt det där som gör oss lyckliga kan vi riktigt göra. Det kommer att hända så mycket roligt den här våren, det vet jag. Det är Umeå Open med Mando Diao och Shout out louds. Jag ska åka till Spanien med min fina familj. Jag ska på brännbollsyran och dit kommer Hoffmaestro. Och en massa massa mer saker ska jag göra.
 
Om det bara slutar snöa någon gång!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 
 
 
 
 

Simple man

Publicerad 2013-02-12 19:21:00 i Ida,

Jag lyssnar på extremt mycket musik just nu. På vägen till skolan, från skolan, på morgonen, på kvällen och helt enkelt vid alla tillfällen då jag inte behöver socialisera. Det är fint och så där. Men så sitter jag här och kommer på att alla texter handlar om mina tankar. Det är som att musiken hjälper (eller kanske stjälper) mig att stanna kvar inne i min lilla drömvärld som jag besöker nästan hela tiden förutom då jag måste koncentrera mig på något annat. Och det är väl fint, tänker ni. Nja det är inte så bra, tänker jag. Musiken gör bara att jag går runt och tänker på alla saker som är och finns och så känns det så himla lätt. Den sjunger om hur allting löser sig, eller om saker jag hela tiden känner eller tänker på och då blir det nån slags effekt av detta, där jag känner mig trygg och inte ensam om mina tankar. "Bruce har känt som jag och han blev ändå känd och rik".....
 
Det är liksom ingen musik i mina listor som sjunger om hur jag måste börja tänka på framtiden eller att jag måste börja göra lite mer vettiga saker eller börja plugga lite mer eller så. Nej så är det verkligen inte. Den sjunger om allt fint, och det är ju nödvändigt det med. Men det är också lite svårt att slita sig och försöka vara lite produktiv. Om inte alla mina dagliga fantasier räknas som produktiva, men det skulle jag nog säga är högst tveksamt.
 

shout out louds

Publicerad 2013-02-10 22:18:00 i Ida,

And I know that it started somewhere
I really like it now and I really like it now I like it now
And when we started, yeah we started from there and you were very loud
Yes, you were very loud but I really like that, very loud, like that, you were very loud

Pursuit of happiness

Publicerad 2013-02-09 09:34:00 i Ida,

Godmorgon!
Det är några grejer jag tänkt att jag ska skriva, men det blir ju alltid väldigt rörigt när det är mycket på en gång. Nåväl. Igår lyssnade jag på en podcast som handlade om "the power of now", vilket jag kände att jag kanske borde göra till mitt nya livsmotto eller något sådant. Ändå? Tänk hur mycket vi tänker att vi vill göra just just nu men ändå inte gör. Nu tänker jag dock på realistiska saker, blir lite svårt att exempelvis hoppa över jobbet några dagar för att det känns trist liksom. Men annars så!
 
Ja klyschorna kan ju lika gärna fortsätta nu när jag redan börjat tänker jag. Imorse vaknade jag och tänkte på min familj och min mamma och pappa och alla andra vänners familjer hemma i Mariefred som jag spenderat mycket tid hos under min uppväxt. Blev lite rörd och tacksam på ett fint vis. Tänker på att det finns så många barn som går igenom saker i sin vardag som känns så himla overkliga för många även om det händer här i lilla Sverige. Det kan ju ibland vara lite svårt att relatera till barnen i Afrika och liknande, men just detta är faktiskt något som är otäckt nära oss. Att barn, säkert barn jag haft i någon klass när jag vikarierat eller som jag sett på stan, vid redan 14 års ålder har upplevt mer hemskheter än jag som levt i 23 år snart har. Att vissa barn måste ta hand om sina syskon på grund av sina föräldras psykiska ohälsa, eller att vissa barn inte har någon familj, eller att de dagligen inte blir lyssnade på eller att de inte blir trodda och att detta resulterar i att de kanske hamnar i ett hem där de blir slagna eller utnyttjade. Det handlar inte om problem i stil med att vi ville ha fler kanaler än 1an, 2an eller 4an eller att vi så gärna ville ha ett husdjur. Problemen är de saker som vi tar för givna och tänker ska finnas i barns tillvaro jämt.
 
Nu är det ju inte så att man kan gå runt och jämföra sig och alltid tänka att någon annan har det mycket värre och att vi alla borde vara så himla lyckliga. Men just att ändå kunna känna tacksamhet över saker som ibland känts självklara men som verkligen inte alla har haft, det tycker jag är viktigt att tänka på.
 
Ojoj nu blev det långt, men en sak till var det som jag har tänkt på. Nyss på Nyhetsmorgon så presenterades "årets kock" som är gäst där idag. Årets kock är en man. Programledaren frågar hur många kvinnor som var med i tävlingen i år. "Inga", svarar årets kock.

Är det inte lustigt? Hur normen kring matlagning och hemarbete fortfarande tillskrivs kvinnor, men ute i rampljuset där man kan glänsa och bli berömd, där står istället männen. För det kan omöjligt vara så att just alla män var bättre på att laga mat. Nej så ÄR det inte. Men det kan däremot ha varit så att tre män fanns i juryn, eller att män har lättare att att karriärsklättra än kvinnor har och därför får jobba på de finaste restaurangerna där de väljs ut till dessa tävlingar. Nä jag vet inte hur tävlingen går till egentligen. Det sista var bara en egen liten teori. Men irriterad det blir jag.
 
NU ska jag diska och sen ska jag ha en himla bra lördag!
Jag saknar er! KRAM

Det här med att gå någonstans..

Publicerad 2013-02-04 10:48:00 i Ida,

..När det ser ut såhär utanför fönstret:
Det känns inte så himla superlockande. Jag som hade tänkt gå och springa på Iksu idag. Vi får väl se hur det blir med den saken. Detta är ju lite nackdelen med att inte äga en bil eller bo i en del av en stad där bussarna inte går så ofta. Och på tal om buss så gjorde jag av med hela min månads-buss-budget i fredags (har egentligen ingen sådan men om jag hade haft en så). Vill ni höra?
- Jag promenerade till skolan för att lyssna på information om utlandsstudier. Sedan gick jag och mina vänner på EPP(efter plugget pub,-vet att det låter liiite töntigt), och efter det så fick vi för oss att vi spontant skulle gå ut på fredagskvällen. "Det blir alltid roligast när det är spontant och oplanerat". Så jag fick skynda mig hem då klockan redan hade slagit fem, och därför åkte jag buss. Sedan åkte jag buss igen, till förfesten (det tar minst en halvtimme att gå till både universitetet och till ställena där mina kompisar bor). Sedan åkte jag buss till E-puben där vi skulle gå ut. Sedan åkte jag buss till efterfesten vi fick för oss att ha. Och sedan åkte jag buss hem. Usch ja. Men nu har jag i alla fall lättat på mitt dåliga samvete vad gäller det frekventa bussåkandet i fredags.
 
Hoppas att ni har bättre väder än jag idag. Inflikas ska att bilden inte gör snöstormen rättvis. Det snöar mycket mer än det ser ut att göra på mitt fina foto. Så här är jag fast, på Haga, utan vinterskor eller bil.
Hejdå!

Om

Min profilbild

Ida

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela