Nu får det räcka!
Jag har verkligen uppskattat dig. Jag har varit med dig nu i flera månader utan att faktiskt klaga på nästan någonting hos dig. Jag har klätt mig för din skull och jag har tyckt att du varit ganska mysig. Du har fått mig att nästan falla ett flertal gånger, men jag har i sista stund rest mig. Du har fått mig att rysa, frysa, skaka och ibland hata dig tyst i smyg. På ett vis är det ju jag som valt dig så jag kan egentligen inte göra så mycket åt att du envisas med att vara kvar här bredvid mig. Men idag har du gjort så att hela dagen känts som ett enda långt grått trist mörker.
Snön, det är dags att avlägsna sig nu. Jag orkar inte ha fula dunjackor och smutsiga vantar längre. Jag orkar inte halka runt eller behöva ha på mig luva varje gång jag går till skolan. Jag vill känna vårens värme och doft, jag vill vara ute hela kvällarna, för att jag kan! För att det är underbart! För att alla blir kära och glada och fnittriga! Det är ingenting vi blir av snön. Vi kan inte dricka vin på uteserveringar eller ha shorts på dagarna. Ingenting av allt det där som gör oss lyckliga kan vi riktigt göra. Det kommer att hända så mycket roligt den här våren, det vet jag. Det är Umeå Open med Mando Diao och Shout out louds. Jag ska åka till Spanien med min fina familj. Jag ska på brännbollsyran och dit kommer Hoffmaestro. Och en massa massa mer saker ska jag göra.
Om det bara slutar snöa någon gång!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
