IDA

Hej på er! Här sitter jag och smajlar lite finurligt! Ser ni att jag har blivit lite brun? Man kan nämligen bli det här i Umeå också!

Idag så börjar brännbollsyran! Det ska bli skojigt. Fast jag ska inte spela, bara sitta på en filt och dricka öl och ha det bra. Denna vecka har varit intensiv men rolig. Jag sprang vårruset igår, hade paniktränat två dagar innan för att försöka komma under 25 minuter. När jag kom i mål så hade det gått 25 minuter och TIO sekunder. Lite irriterande. Men men, Malte, kan du slå det tro?

Annars så har b-uppsatsen gått något framåt och det har varit soligt och fint. Jag blir så himla glad och pigg när det är sol att jag är helt utmattad på kvällarna. Det liksom spritter i hela kroppen varje sekund. Det går dock ut över de dagarna när det inte är sol. Som i tex. tisdags tror jag det var. Eller nej, onsdags förresten. Heelt död var jag. Men men, det är skönt med sol i alla fall.

Snart ses vi där hemma, jag ska faktiskt snart ner och boka biljett hem och sedan ska vi åka till Mariehemsängarna där brännbollen är. Ha en bra helg! Malte, om du läser, kom ihåg att det är mors dag på söndag!

Puss o kraam

Precis som rubriken lyder så har jag funderat på det här i några dagar. I lördags var jag på efterfest och när klockan slog ungefär fyra funderade vi också över det här. Varför vi ganska ofta känner att vi inte duger. Jag vet i och för sig inte hur det är för alla, men det är så för mig i alla fall.

Det är svårt att ha någon slags balansgång i livet där det känns som att allt man borde göra blir gjort och allt som inte borde göras inte blir gjort. Istället blir det ofta tvärtom och känslan av att gungbrädan ligger stenhårt åt ena hållet kommer. Det kan väl kanske mycket väl vara så att man inte är riktigt säker på vad man borde göra. Men samtidigt, var kommer då det lilla kravet från? Vem har sagt att man måste veta, att man måste gå med bestämda steg rakt framåt och le mot alla man möter?

Vi har läst lite om det här, eller ja, något liknande. "Den sociala karaktären" är den karaktär som passar bäst in i samhället vi lever i. Vi har en psykologisk karaktär som helt enkelt är vår egna personlighet från början. Men vi får hjälp av institutioner, människor och normer för att internalisera den sociala karaktären i oss för att bli bättre rustade för samhället. Ett exempel vi ofta pratade om var till exempel att alla människor borde vilja jobba.

Så det kanske handlar lite om att den sociala karaktären är lite svårare för en del människor att ta till sig då? Även om man vill jobba eller vad det nu kan tänkas vara man borde vilja, så är det svårt att vilja alla fler saker man borde vilja. För det är ju lite så, att samtidigt som man pluggar ska man ha ett extrajobb, få godkänt på alla tentor, försöka ha rutiner, umgås med människor, vara social och trevlig, göra någonting nyttigt, hinna med att vara ute varje helg utan att få ångest över det, laga mat, vara spontan och allt det där andra.

Det är så, att det är svårt även att ha mycket ledig tid. I alla fall för någon som ibland har svårt att känna att den duger. I jämförelse med alla andra som hela tiden duger. Det kanske är det det hänger på, att man helt enkelt inte kan jämföra sig med människor därför att man har så himla olika egenskaper och syn på saker.

Det här är väl inget världsproblem men ibland är det lite dumt tycker jag.

Hej hej!
Glad fredag på er! Vet att ni kanske har saknat Rasmus lite så han fick vara med på bild tillsammans med mig. Fina vi är va? Min webcam gör oss lite gråa men annars ser vi ut såhär. Nu ska vi på middag och imorgon ska jag sola och dricka vin för jag orkar inte skriva något på vår b-uppsats. Hela livet hänger ju inte på en b-uppsats liksom.
Nu ska vi gå, hejdå!

Världen målar med färger och färgar av sig på alla miljarders människor med tillhörande känslor. Det finns perioder när leenden är få och musiken är låg, svarta blickar ser ner i gatan och solen gömmer sig av rädsla. Blickar är gröna med avundsjuka virvlandes runt i munnen och förgiftar människors öron. Folk dricker bubblande rosa saker, skrattar så högt och slänger huvudet så långt bakåt i samma andetag. För ett litet tag är hela luften koboltblå och röda blickar syns och känns, ända in i hjärtat. Och som ni vet så är det hjärtat som bestämmer över alla leenden och skratt..