Sitter här och behöver lite kärlek faktiskt men det finns ingen så långt ögat når. Jag får inte ens hänga med Elin på hennes springtur så jag får erkänna mig själv som helt obehövd just i detta ögonblick. Rätt sorgligt känns det, jag som skulle bli en energisk person.
Skulle bara behöva lite hjälp på traven just nu för jag är SÅ TRÖTT! Är inte van vid att gå upp klockan sex. Ajaj. Bättring! Får helt enkelt ta en liten springtur själv då. Tittade ju på Victoria's secret show igår och då gav Gud mig en svag hint om att jag borde börja röra på mig lite mer än bara mellan platser jag är tvungen att ta mig till. Ajaj, när blev jag så lat, och framförallt, när blev jag så ynklig?
run tooo the hiiiills run for your liiiife
Eller hur går den? Synd att jag inte kan lyssna på musik heller och är för snål för att investera i en ipod eller något liknande. Nej istället blev det ju min grymma mp3 spelare som inte går att ställa in på "blanda" och gör att man får bläddra femtio gånger innan pepplåtar eller depplåtar dyker upp. Japp, alla artister ligger i bokstavsordning, det går inte att ändra det heller.
SLUTPRATAT, eller slutskrivet då, nu ska jag springa. Faktiskt!
Här sitter jag, slut efter denna dag. Men! Slut är det inte än! Ikväll ska vi dansa, det var jävligt längesen!
Den stora frågan är ju vad man ska ha på sig. Det är fortfarande augusti ju. Dock sa Tuula på mitt jobb idag med sina fina finlandsvenska att "det var en riktigt härligt höstdag ute idag!"
Ja vad säger man. När blir det höst i Finland? I Sverige brukar det väl ändå inte vara höst förrän efter mitten av september. Eller? Jag ville i alla fall tala om för henne att det inte alls var höst ute och att jag hatar inkokt lax. Dock log jag snällt och höll med. Som jag alltid gör!
Måste sluta hålla med alla så mycket. Så, ikväll blir det sommar och sol och kort tajt kjol. Något jag visserligen inte ens ofta brukar ha under sommaren. Men någon gång måste ju vara den första..
Godkväll! Surri surr låter det här inne i mitt rum. Myggorna kände sig lite ensamma tror jag, så flugorna kom också på besök. Trevligt! Nu fattas bara getingarna och harskrankarna, då ska jag forma mitt rum till ett litet getingbo så kan vi se vem som först blir uppäten.
Sommaren börjar på något oförklarligt vis ta slut, vilket ger mig bergochdalbanor-känslor likt aldrig förr. Lite halvt arbetslös känns inte heller alltför roligt faktiskt. Menmeeeeeen. Försöker hålla skenet uppe, det är ju trots allt inte så roligt att umgås med en oglad person. Framförallt är det inte roligt att umgås med mig själv heller ifall jag inte är glad.
Jag ligger här och tittar på bilar på blocket. Rasmus ska köpa en. Jag har hittat en grön, en lila, en gul och en röd. Färgglada och fina allihopa. Han var dock väldigt tveksam till alla förutom den röda. jag tyckte den lila.
Jag skulle nog vilja ha en bil som är pastellfärgad och matt. Finns det sådana färger på bilar? Annars kan man ju måla om den bara kanske.
Jaja nu ska jag väl försöka sova i detta tropiska rum.
När löven långsamt börjar gulna och luften medger att det inte längre är sommar så kommer vindarna börja sjunga för alla som reser bort. Vindar åt alla möjliga håll. Långt ner i Sverige, i huvudstaden, nära hemma och långt bort i världen. Överallt där kommer vi alla vara och befinna oss, på olika platser och ställen och träffa tusen nya ansikten. Ansikten i alla färger och former, röster med olika språk och dialekter som förhoppningsvis kommer hjälpa alla till plats på bästa sätt. Det är inte längre bara tusen meter mellan oss och vi kommer kanske inte längre kunna ringa när det hänt minsta lilla sak som tynger.
Men trots det så är det samma regn och sol överallt och förändringarnas vindar och gula löv kommer nog omedvetet tala om för oss alla att vi längtar och saknar men också lever lite mer än på länge.
Yes, jag hittade en låt som jag hörde när jag såg ett program på tv förra veckan. Okej Elin hjälpte till lite men jag hittade den exakta. Hade glömt bort hur mycket jag tycker om att leta reda på massa fin musik. Ger mig lite minnen från när jag började lyssna på Mando Diao och sedan sökte och sökte på all slags indie-musik jag kunde hitta på Dc++. Det mesta var kanske inte så bra, men sedan dök vissa band upp som fick en att bara fortsätta lyssna och lyssna och lyssna. Saknar det lite, sådant tar man sig aldrig tid till längre. Fast jag nästan har hur mycket tid som helst, men ändå. Känns som att det inte finns så mycket mer att hitta på något vis.
Godkväll! Har fått efterfrågningar om en topplista över människor jag gillar mest! Här kommer den!
1. Mig själv! Vem annars? Om jag inte hade varit jag hade jag inte haft er och ni hade inte haft mig. Älskar mig själv.
2. Gillar inte att favorisera då det inte gäller mig själv. Men er som jag brukar säga att jag älskar er till, ni ligger på andra plats, så mycket kan jag säga. Även ni som frivilligt står ut med mitt prat i sömnen och kramas ändå ligger också i toppen. Och ni som gör att det inte är läskigt att sova i ett stort hus helt själv.
Alla ni kom 2a! Grattis!
En lista på vilka jag gillar minst skulle bli svårt eftersom att jag inte är särskilt hatisk av mig. Men självklart kan man inte älska allt och alla, så här kommer en liten lista över det med:
1. Harskrankar, myggor och getingar 2. Bossiga personer som inte gör någonting själva men ger andra arbete 3. Människor som inte vet vad ödmjukhet innebär 4. Falukorv
Hmm min ogilla-lista blev längre än min gilla-lista. Dock var det bara människor på den första. Den andra var jag tvungen att inflika lite andra ting i.
GODMORGON! Idag är det en bra dag, det känner jag på mig!
Dagens + : SOL! LEDIG! Sushi på Ica!
Dagens - : Måste dammsuga
Idag är det heller ingen vanlig dag.. Idag är det Internationella vänsterhäntdagen! Grattis till min VP(vänsterhänt-power)-Emma! Grattis också till alla andra talanger som finns och har funnits här på jorden som alla varit vänsterhänta. Bara för att nämna några i förbifarten.. Paul McCartney, Curt Cobain, Jimi Hendrix, Bill Gates, Bob Dylan, Leonardo Da Vinci, Pablo Picasso, Greta garbo, Jay Leno, David Letterman, Blondinbella, Marilyn Monroe, Obama, Brad Pitt, Beethoven.. Oj vad många duktiga människor som jag har något gemensamt med. Så ja, sist men inte minst då, grattis till mig!
Det finns så mycket kärlek överallt. Och tiden bara rinner iväg lika för snabbt som alla motorcyklar åker på motorvägen. Verkligen så där irriterande för snabbt att man inte ens hinner blicka argt åt sidan eller tuta lite svagt. Kärlek och tid passar inte riktigt ihop, även om tiden kanske bevisar just det där. Att det finns så mycket kärlek att det ska mycket till innan vi tappar bort alla oss någonstans där ingen hittar oss igen.
För jag skulle kunna rita små röda hjärtan med vattenfast penna över hela mina armar. Ett var skulle ni få och dem skulle bara gå bort om någon gnuggade ordentligt och väldigt hårt. Och det skulle inte någon ens få prova.
Don't know why I'm still afraid If you weren't real I would make you up now I wish that I could follow through I know that your love is true and deep as the sea But right now everything is turning blue and right now the sun is trying to kill the moon and right now I wish I could follow you to the shores of freedom where no one lives
"Hej hur är det?" frågar hon trevligt och ler fastän hon kanske inte är glad. "Bara bra själv då?" svarar du tillbaka fast allting kanske inte är så jävla bra. Sedan fortsätter en ström av obetydliga ord och falska lyckönskningar om livets framtid och allt som hör till, små löften om att ni måste ses innan då och då. Båda vet så väl att det aldrig kommer att bli av men det är klart att det vore väl trevligt.
Är det inte sjukt att en gång satt du med den människan och grät en sen natt på en trappa och sa precis vad du kände, allt var fan inte alls bra men det spelade ingen roll för det var ingen intern tävling om vem som hade det bäst. Ni låg och skrattade åt tråkiga skämt ingen annan förstod och satt uppe nätterna i ända och åt mackor med bara smör. Den närmsta framtiden skulle bli er tillsammans och det var alltid så självklart. Allting visste ni om varandra och varenda liten tanke och känsla delade ni även om det inte var något speciellt. Ni använde samma nagellack och sov bredvid varandra när det kändes ensamt att sova själva.
Idag hälsar ni artigt och vänder er inte ens om när ni går åt olika håll. Allting ni delade är bortglömda saker som ni idag funderar på ibland, ler lite åt och sedan tänker att det kanske var lika bra.. Att det var då och inte nu. Fast det är ändå lite synd..
Goooooooodmorning! Nu ska jag strax till jobbet. Eller först ska jag posta ett paket till lilla Malte-Palte som fyller 16 år på fredag men är på Ängsholmen. Elin är också på Ängsholmen. Mamma och Pappa är ute på segel-semester. Kvar här är jag, i vårat stora mörka hus, helt själv. Tur att jag har mitt älskade jobb...
Nä men ni ska veta att jag klarar det rätt bra! Mamma har skrivit lappar om att jag måste sätta på locken på burkar för annars flyger bananflugorna in. Som om jag inte förstår det? Jag som är så ordningsam. Samma sak med att glömma kaffebryggaren på, det har jag gjort ca. 1 gång av 10000.
Vi har bokat resa till Indien!! Det tog ca. 5 timmar och Pao var nästan på väg att få åka själv med ett flygplan utan mig och karin. Men det löste sig till slut. Så den 8e november är det hejdå till vintern och hej till den indiska kulturen. Som tydligen ska ge oss en stor chock. Pao har googlat. Mamma och alla andra har varnat. Men jag gillar chocker! Heter det chocker?
Jaja, nu ska jag cykla på min inte alls vingliga cykel ner till stan.
Fortfarande lite tvivel och rädsla för att vinden är kyligare än förut. Det var aldrig riktigt så här då och det blir så nytt på något vis. Egentligen så är det säkert men alla ihågkomna plötsliga ändringar sitter visst kvar långt in någonstans och får mig ändå att undra. Undra hela tiden, jag undrar alltid fast jag inte orkar egentligen eftersom att jag blir övertygad igen och igen och egentligen inte skulle behöva undra det minsta. Men ni vet det är svårt att ändra sig och speciellt när det aldrig har varit riktigt så här förut.
Fast har någonting någonsin varit som förut? Inget är som förut och allting kommer aldrig vara precis som man är van vid och det är nog lite tur.
Godnatt! Jag kan inte sova, ligger här och dricker mjölk. Det lärde mamma mig när jag var liten att man skulle dricka om man inte kunde sova. Jag vet inte vad denna sömnlöshet beror på, antingen att jag är för trött eller så har jag helt enkelt sovit för mycket hela veckan..
Nu har vi i alla fall hämtat hem Emma! Det var allt på tiden. På tal om tid så tog det en jävla tid för oss att hitta parkeringen till terminal 5 på Arlanda. Tänk er scenariot: Lina som satt fram var väldigt säker på att vi skulle svänga mot "hämta och lämna"-skylten. Karin var också väldigt säker på att vi skulle svänga rakt fram, alltså inte mot "hämta och lämna"-skylten. Pao berättade om och om igen om när hon och Eddie "också körde fel här precis på samma sätt som vi snart skulle göra blablabla" vilket inte var till så stor hjälp.
Efter Linas starka stämma och min oförmåga att inte tänka något alls själv svängde vi mot "hämta och lämna". Det blev fel och vi kom ner till taxiparkeringen. Där fick alla i bilen panik, det skreks om enkelriktat hit och dit och alla kollade febrilt efter vanliga bilar på parkeringen. Men icke! Vi fortsatte mot utfarten där Karin muttrade "vad var det jag sa vad var det jag sa" och Lina fortfarande hetsigt om att "vi ska ju faktiskt "HÄMTA EMMA vem fan tror att man ska köra rakt fram då då???"
Pao försökte mest lugna ner sig eftersom att hon trodde att hennes stund var kommen när vi virrade in på taxiparkeringen. Citerar:"Jag trodde vi skulle dö!! Jag blundade hela tiden!!!"
Till slut kom vi i alla fall fram och vi sprang in på flygplatsen och där stod Emma, trött och söt! På hemvägen roade vi oss med katthistorier. Jag gillar oss mucho!
