Publicerad 2009-07-31 22:50:35 i Ida,
Jotack, nu är det fredag igen.
Ligger i soffan och tittar på någon dålig film på tv. Jag hatar tv och jag hatar film. I alla fall de filmer som visas på tv. Så det hela kan ju sammanfattas som en lyckad kombination.
Medan mina andra vänner kvällen till ära antingen är ute och dansar eller på något annat roligt sätt spenderar sin tid, så ligger jag här utslagen och har ont i magen. Min enda tröst är nog att jag tror att P gör samma sak. Dock har hon någon att kramas med, och det har inte jag.
Men som den starka självständiga människa jag är så kan jag underhålla mig själv på annat vis. Jag har tex. spelat spel på passagen.se och febrilt zappat på tvn efter något vettigare än "mumien".
So far so... Bad. Skulle jag nog vilja uttrycka det.
Men men, det är väl bara att inse. Det är så här det känns att vara en vuxen, arbetande människa med ingen ork kvar i kroppen. Blotta tanken på att man senare i livet ska ha små barn eller husdjur att ta hand om vid hemkomst skrämmer livet ur mig.
Näe, nu ska jag nog gå och sova. Måste bara titta under sängen efter eventuella inbrottstjuvar och tända alla lampor. Om elräkningen blir en aning högre än vanligt kan det bero på mig.
Men har man lämnat mig ensam hemma så har man.
Publicerad 2009-07-29 23:28:16 i Ida,
Jag tror alla någon gång undrar hur många som skulle gråta över en om man försvann?
Ja det är väl ingen som missat det som hände i Eskilstuna i helgen..
My brukar säga till mig, att om hon dog, så skulle jag säga åt alla som hon egentligen inte kände och som hette "rip" osv på facebook och dylikt att lägga ner. Hon menar att sådana som hon inte känner eller på något vis inte har en djupare relation med ska inte heller behöva besvära sig med att gråta över att hon kanske en dag dog.
Jag tror att jag känner lite samma sak. Dock är det jävligt svårt att säga tills man hamnar i den sitsen själv. Jag menar, det finns alltid människor som på något vis gjort intryck på en, som lärt en någonting på vägen eller som man någon gång skrattat med.
Och vad räknas till djupare relationer?
Min bästa vän som jag hade från sjuan till nian, skulle hon räknas?
Skulle min bästa vän jag hade från trean till sexan räknas?
Skulle min första kille räknas?
Skulle min granne som jag varje morgon säger hej till räknas?
Skulle min bästa väns väns vän som vi festar med ibland räknas?
Om människor skulle gråta för att de skulle sakna mig, sakna den jag är idag och det vi har just nu, då skulle jag vara nöjd.
Men om människor skulle gråta för att de ångrade att vänskap och kärlek tog slut, att de svek löften, att de en gång känt mig men inte längre gör det, eller att de hade velat lära känna mig..
Då skulle det lika gärna kunna få vara. Om ingen gråter över de sakerna nu, borde de inte göra det om jag dog heller.
Idag fick jag by the way en inblick i hur det kommer bli senare i livet när jag bor själv och ska handla..
- Nyponsoppa, mjölk, solroskärnor och avokado.
Med andra ord kommer Pao aldrig någonsin vilja besöka mig..
Publicerad 2009-07-28 00:09:09 i Ida,
Jahaja.
Igår blev man matförgiftad, var ju skojigt.
Idag har jag legat i soffan och nästan börjat tycka om alla tvprogram alla jämt tjatar om.
How I met your mother är faktiskt roligt.
Annars har den här dagen bara varit helt... Matt.
Dock gjorde det här att jag kommer sova gott inatt.
http://petraae.blogg.se/2009/july/ki.html<3
Publicerad 2009-07-23 21:23:49 i Ida,
Jag hittade ett café längs en avlägsen gata som hade vita trädörrar och blå blommor hängandes över. Jag gick in, fastän klockan började närma sig sju och det nästan var mörkt ute. Det lyste behagligt där inne och det doftade kaffe och te och bullar. Precis när jag hade betalat och letade efter en plats på det överfulla fiket så släcktes alla ljus i taket och kvar var där stället, omgivet av mörkret och människors förvånade sorl.
Jag såg varken nedåt eller åt sidan eller någonstans, utan kände mig fram med vänsterhanden längs väggen samtidigt som jag höll min kaffekopp i den högra. Plötsligt hörde jag någon som harklade sig samtidigt som han skrattade, och det kändes så nära och på något sätt så väldigt riktat åt mig. Efter tre sekunder frågade rösten mig om jag hade någonstans att sitta i den nedsläckta lokalen.
Jag svarade att det hade jag faktiskt inte.
Det ena ledde till det andra och helt plötsligt satt vi och trängdes vid ett litet runt bord. Jag kunde inte urskilja hans ansikte eftersom att mörkret var påtagligt, men jag började för mig själv måla upp hans utseende framför mig.
Situationen kändes en aning obekväm, där satt jag med en främling mitt emot och det var strömavbrott eller något annat som gjorde att vi inte ens kunde se varandra i ögonen.
Jag började nervöst att rita på en servett, som jag alltid gjorde i sådana situationer.
Han frågade mig om jag gillade att måla. Jag svarade att det gjorde jag faktiskt. Inte så att jag var någon konstnär, men när jag ritade så samlade sig alla tankar på ett ställe och jag blev helt och hållet avslappnad.
Jag frågade vad han tyckte om. Han svarade att han tyckte om landskap, vackra vyer och sjöar och hav.
Han undrade vad jag gillade mer. Jag sa att jag tyckte om att läsa böcker, men om de inte var fängslande de första 30 sidorna så fick det va.
På något vis kändes människan mitt emot mig bekant, även fast jag aldrig hört någon som gillade det han pratade om, eller som på annat vis liknade honom, så var det något med den här personen som gjorde mig fundersam.
Vi pratade på. Jag pratade om hur svårt det är att vara sig själv överallt och hur jobbigt jag tycker att det är att träffa nya människor som verkar så självsäkra.
Han sa att han aldrig hade träffat någon som tyckte och tänkte som jag. Det var inte på ett fascinerat sätt han sa det, utan mer ett konstaterande. Jag sa detsamma till honom. Inget hos honom var bekant, inga av de orden han sa hade jag tidigare hört. Ändå så störde det mig att jag inte kunde se hans ansikte.
Plötsligt lade han sin hand över min. Jag tror inte att det var meningen, han skulle lägga den bredvid, men istället hamnade den där, ovanpå min. Det var då jag med ens insåg vem det var jag satt där och pratade med. Pratade med som om det var vår första konversation någonsin.
Jag ryckte undan handen och ursäktade mig med att jag var tvungen att gå. Snabbt sköt jag ut stolen, gick ut ur den blå dörren och ställde mig runt hörnet.
Hela caféet lyste med ens upp och där satt han. Jag kände så väl igen hans drag genom fönstret; näsan, munnen, hyn, händerna. Allt det där jag varit så väl bekant med, som jag känt så väl och så mycket för.
Det började regna och jag tittade upp i himlen. Medan hela mitt ansikte blev alldeles vått så tänkte jag för mig själv;
Jag kände aldrig dig.
- Och du kände verkligen aldrig mig.
Publicerad 2009-07-22 15:57:30 i Ida,
I can't do well when I think you're gonna leave me but I know I'll try
are you gonna leave me now?
Can't you be believing now?
Ni är mina gullisar hihi
Publicerad 2009-07-20 22:39:18 i Ida,
Någon dag hade jag tänkt att sammanfatta år & ögonblick i enbart låtcitat.
Det finns få saker jag älskar så mycket som textrader ur musik. Antar att jag är en av alla dem man hatar på facebook som byter status var och varannan timme till inget vettigt alls.
Men för mig är det vettigt.
Vettigare än det mesta runt omkring här.
Zeigeist - wrecked metal
Empire of the sun - we are the people
Paolo nutini - rewind, tricks of the trade
Montt Mardié - set sail tomorrow, metropolis
the soundtrack of our lives - instant repeater of 99', the passover
Razorlight - somewhere else
Caesars - spirit
Mamma pappa och Malte har kommit hem. Kan inte ljuga och säga att det inte har varit skönt att vara själv med Elin, men det är skönt att dom har kommit hem också.
Vi har oss!
Godnatt
Publicerad 2009-07-18 15:03:39 i Ida,
Älskade vän,
Med dig har jag flugit genom sommarbrisar, över och under hus, upp till rymden och ner i underjorden.
Om vintrarna har du smält snön och iskylan som jämt omfamnar mig hårt och obehagligt,
och om vårarna har du väckt mig ur den oändliga dvalan som är svår att ta sig ur.
Om höstarna har du legat bredvid mig i de sprakande eldfärgade löven och fått mig att att tycka om den friska höstluften,
och om somrarna har du sett solen gå upp igen och igen och igen hand i hand med mig.
Älskade vän,
så många gånger jag lekt med ditt bruna hår,
flätat dina blonda hårstrån och sagt att det är alldeles för kort för att det ska bli något fint av det, eller att det är för långt och trassligt.
Älskade vän,
alla gånger du har hindrat mina tårar och skrattat med mitt skratt.
Skratt som har varit lika vilda som när björklöv dansar i hård vind,
gråt som varit lika sorgsen som obesvarad kärlek och oktobermornar.
Älskade vän,
du ska veta att jag oändligt tacksam..
Men mer vet jag inte just nu
Publicerad 2009-07-17 01:24:38 i Ida,
Det är en mygga som surrar kring mitt huvud
upp och ner för min arm
ovanpå och under min fot
Den slutar fan aldrig
fastän jag tror den är jävligt medveten om att jag när som helst kan döda den med ett slag
Den kanske vill påminna mig om något
Om att jag ska fortsätta vara envis
kämpa för det jag vill ha
ta lite risker
Inse att jag helt enkelt behöver vissa saker
Det här skulle verkligen inte alls bli nån töntig filosofi om en mygga..
Jo, jag vet att jag lätt drar töntiga liknelser
Att jag allt som oftast framställer mig som en självömkande, kluven människa.
Jag undrar vilket sätt som skulle vara bäst att lära känna sig själv på?
För allt som oftast blir jag rätt trött på Ida. Blir inte ni trötta på er ibland?
På att ni alltid måste säga saker fastän ni kanske inte borde
På att ni ofast gör grejer ni ångrar sen
På att ni har en speciell plats i eran krets
Jag blir i alla fall det
Och nu antar jag att jag återigen kommer blir efterrapad precis som häromdagen
"Jag sitter hääär, i mitt fönster och det är såå synd om mig...."
Men vet ni, ibland tycker jag om mig själv med.
Och jag vill åka till Australien.
Godnatt
Publicerad 2009-07-13 15:55:32 i Ida,
Hallooooojzan.
Jag saknar Frasse!! Inte förrän nu har jag insett hur jag i tre år alltid har haft honom vid min sida, hur han alltid varit snäll och bjudit mig på kaffe och fått alla gråa dagar att verka mer färgglada. (Jag jobbar på min poetiska sida..)
Nej men allvarligt. Börjar bli lite orolig över att han inte ska komma hem eftersom att folkabussen de är iväg i inte verkar alltför säker. Under en vecka har redan någon rem i motorn gått sönder, ett bakdäck sprängts och en lättare krock skett. Jaaaaaaaa. Bäst förej att du tar dig hem levande!
Annars så händer inte alltför mycket.
Ikväll tror jag det blir chill och grill med alla mina flickvänner.
På återseende
Publicerad 2009-07-11 11:16:16 i Ida,
Egentligen så borde vi vara försiktiga med att kasta ur oss saker som "tänk inte så", "var inte ledsen", "skratta inte på biblioteket", "var lite social" och "gör inte det".
Vem har egentligen sagt att det är fel att känna sig ledsen och glad vid fel tidpunkter? Vem bestämmer när vi ska känna så, vem bestämmer varför vi inte borde känna så, vem bestämmer vad som är bäst för en och vad man inte borde göra för att det kan leda till trubbel?
Sålänge man kan ta hand om sig själv, så borde allt få kännas, ont eller underbart, jobbigt eller lätt, sorgset eller glatt.
För att citera min favoritbloggerska hanapee; Livet är till för att kännas.
Publicerad 2009-07-09 16:55:41 i Ida,
Hejsan mina trogna 11 läsare!
Just nu sitter jag och äter kiwis, persikor(övermogna, usch) och dricker vatten med lime i. Med andra ord försöker få jag få i mig så mycket c-vitamin jag kan på så kort tid som möjligt. Behöver bli pigg. Få tillbaka livsgnistan, få strålande hy och starka naglar!!! Om det är det man får av c-vitamin?
Så nu lyssnar vi på Strokes - you only live once, förstår innebörden av låten och tänker framåt. Hela världen står framför våra fötter.
I alla fall framför mina.
Imorgon ska jag åka till arbetsförmedlingen.
20 ways to see the world
Oh, oh
20 ways to start a fight
Oh oh
Don't, dont, don't get up..
Publicerad 2009-07-05 01:35:33 i Ida,
Tjuter det i dina öron precis som det gör i mina såhär om natten?
Kan du liksom jag ej samla allting på ett ställe för att sedan fridfullt sjunka in i drömmarnas värld?
Finns det alltid något eller någon, som envist håller dig vaken och berövar dig de timmar där du kan befinna dig utanför verkligheten och bara själviskt sluta ögonen?
Vänder du och vrider dig fram och tillbaka i sängen och tröttnar efter ett tag helt på alla sätt som det går att ligga på? Har du många gånger om lagt dig åt fel håll och tittat upp i taket, ut genom fönstret eller skrivit ner allting för att slippa tänka mer?
Har du liksom jag tillslut givit efter för vakenhetens enträgna vilja och tänt lampan?
Du kan få komma in hit om du vill. Vi kan öppna fönstret och sitta på fönsterbläcket och dingla med benen och bli blöta ifall det regnar, eller tillsammans bli hänförda över himlen om den är starkt stjärnklar.
Om du vill kan vi prata, men bara om det är något väsentligt. Varför ska vi byta ord om vi egentligen inte har någonting att säga? Jag är inte rädd för den omtalade pinsamma tystnaden. Jag tror att jag egentligen är mer rädd för de där spända meningarna man slungar ut i rädsla över att aldrig bli ihågkommen.
Så kom och sätt dig, vi kan lyssna på sen nattradio och slippa vara vakna helt själva.
Jag tror att det är lättare att döda tankar på det viset.
Publicerad 2009-07-04 14:14:11 i Ida,
Ha-ha-ha.
Malte tog nyss sönder den enda fläkten vi har i huset för att han skulle försöka sig på lite bråk med mig. Han har inte förstått att jag fortfarande är mycket starkare än han, stackarn.
Nåväl.
Idag så måste jag städa mitt rum. Det ligger popcornkärnor på golvet och kläderna har skapat en garderob i hela rummet.
Jag håller på att måla min cykel och den är nästan nästan klar. Vad händer då? Jo färgen tar slut. Och den är slut på färghandeln. Så nu kommer alla få vänta ytterligare ett tag på mitt mästerverk! Men den som väntar på något gott väntar never too looooong...
For all your life
You've cared about
People you don't really care about
You've heard them shout
And you've heard them out
Now what's that all about?
Saturday! And all that is flashing
For the velvet cause of lonely trolls
Getaway! Nobody's asking you to stay put
Still you vapourize and try to hide it
Now I wanna hear you shout it:
I don't want the trust that can be bought
My kind of trust is shareware
I don't want the trust that can be bought
My kind of trust is shareware
My kind of trust is shareware
My kind of trust is shareware, baby!
Precis precis så.
Ajöss
