Jag vet inte hur man tar på känslor och jag vet inte riktigt hur det ska kännas heller. Ibland tror jag att jag är bra på allt sådant där men egentligen inte kanske för det blir mest en massa bubbel och misstro och till slut får jag för mig att ingenting känns alls. Ibland känns allting och ibland inte det minsta lilla ens. Om det är sedan du var här för längesedan eller efter att jag bestämt mig för att allt sådant där mest är för jobbigt för mig vet jag inte, men jag är i mitt egna lilla slott där det bara finns vallgravar som vissa får simma i. Även om hjärtslag mitt emot ibland slår så kraftigt vet jag aldrig vad jag skulle göra om de bara försvann och jag för en gångs skull hade vant mig. Jag vill inte vänja mig vid någonting, allt som oftast ändras det och förändringar blir nostalgi och nostalgi blir sorgligt. Sorgligt och sorgligare tills jag tills slut slutar att minnas och blir lite arg på mig själv för att jag ser alldeles för långt framåt och bakåt istället för nu. Det är trots allt nu men det är så jäkla svårt att bara vara här. Jag vill vara där och då och sedan och nu, inte precis på ett ställe hela tiden därför att det blir lätt så trist. Och trist och vanligt är aldrig något som intresserat mig, egentligen..
Nu har jag landat efter helgens roadtrip och lite jobb. Det åskar ute så snart måste jag tyvärr stänga av datorn av säkerhetskäl. Ni vet väl att blixten kan slå ned i datorn? Och i mobilen och i hemtelefonen.... Om Pao läser det här nu vet jag att hon sitter och hånflinar åt min töntighet. Men vänta du bara, någon dag kommer du tro mig gällande all farlig elektricitet.
Nåväl! Åh vad vi hade roligt i helgen! I fredags anlände vi till Emmaboda och den lilla midsommarfestivalen som hölls där. Jag skulle nog vilja påstå att vi inte riktigt passade in, men det var inte heller så att vi stack ut allt för mycket. Vi blev helt enkelt "bikinitjejerna" "stockholmstjejerna" och "vi-älskar-midsommar-tjejerna".
Efter en mysig bilresa ner med mycket sång skratt och kisspauser så slog vi väl framme upp tältet och dukade upp maten. Sedan var allting i full gång. Människorna vi hängde med verkade inte uppskatta midsommar allt för mycket, men vi fick dem strax på andra tankar och drog igång både dans runt stången och långdans. Det sistnämnda ebbade dock ut av någon anledning, vet inte om det berodde på några av mina plötsliga snubblingar över väldigt synbara stenar eller om alla tappade glöden efter små grodorna som vi körde ca. 5 gånger i brist på midsommarsånger.
Kvällen fortsatte med sol skratt och musik, och vid tolvslaget somnade vi gott in på den hårda marken inne i tältet. När vi vaknade av Linas sol-pepp så tog vi på oss bikinin och drack vatten medan resten av människorna fortsatte med sina öl. Som de spontana och påhittiga tjejerna vi är så slog den briljanta idén om en liten extra roadtrip till Kalmar ner. Så efter att vi alla bränt oss lite på näsan körde vi vidare mot Kalmar och lyckades prata till oss en duschning inne på en camping. Efter det styrde vi minibussen in till stan där vi hittade en stooor båtkaj och parkering. Som gjord för att sova på, inne i bilen.
Efter det tog vi oss en turisttur till Kalmar slott, mycket fint ställe! Sedan gick vi och åt pizza på en mysig resturang där vi diskuterade i säkert en timme ifall regnet hade bidragit till mönstret på ett stort hus, eller om det var målat. Inte så mycket att prata om egentligen, jag och mitt konstöga såg direkt att det självklart var målat!
Senare gick vi tillbaka till vårt tillfälliga hem och fällde upp stolarna fem meter från bilen och bildade en mysig liten uteplats där vi drack lite öl och skrattade tills vi fick ont i magen. Ingen nämnd ingen glömd, men Lina bidrog en hel del skulle jag vilja påstå. Efter ett tag gick vi inåt staden igen för att utforska nattlivet och vi hamnade på samma ställe som vi käkat och där började vår utomordentliga "sång-battle". Ena halvan av oss agerade dumpade, andra halvan hade dumpat, och vår skönsång till "I don't wanna close my eeeeyes" och "leva livet kom så ska vi leva livet livet.." tror jag hördes över hela stan. Tills vakten sa åt oss att vi fick dämpa oss lite.
När klockan slog sent avlägsnade vi oss pga. trötthet och längtan över att få sova intryckta i minibussen. Natten fungerade men inte mer, i alla fall för mig och Karin längst bak i det trånga baksätet.
Söndagen bestod av sol och bad och shopping, och sedan for vi hemåt och var väldigt nöjda med allt vi hunnit med under helgen.
Oj vilken lång sammanfattning det blev. Tack för helgen i alla fall allihopa!!!!!
ÅH orden kommer ju inte ner här, jag bara suddar och trycker och suddar igen.
Hur som helst så har jag nästaaan... Packat klart hihi. Imorgon åker vi till Emmaboda och firar midsommar, det ska bli skoj. Lina och Emma har med sig full hajkutrustning så någon oro ligger inte och oroar. Pao har packat alla sina klänningar, Karin färgar nog just nu håret och jag själv funderar på om man hinner packa imorgon bitti. Louise och Jenny verkar ha koll på läget, det känns tryggt!
Annars så värmer solen bort alla funderingar som möjligtvis finns någonstans bak i hjärnan och jag hoppas att det inte kommer att regna på hela helgen. På hela sommaren helst..
Äsch nu måste jag sova. Och måla lite nagellack..... Sen måste det torka... Sen måste jag flytta alla mina kläder från sängen... Och sen måste jag borsta tänderna..
Nepp inget levererande idag minsann.
Ajöss & Godnatt
Stekigt hus och gräsmatta va? Där bor jag nästan! Mest i köket dock..
Och ni har legat där och smekt med fingertopparna längs någons ena nyckelben, långsamt fram och tillbaka och förundrats över hur tunn huden är precis där. Upp längs halsen och tillbaka och inte tänkt på någonting annat än just det. Utanför har det regnat småspik av vatten som bildat små droppar som rinner nedför fönstret likt minimala liv som långsamt släcks. När de alla bildat pölar längs fönsterkarmen har himlen färgats ljusrosa längs kanterna av den yta ni ser och resten är ljust blå. Det doftar så där speciellt som det gör efter regn och fastän ni legat under täcket och känt någon annans parfym än er egen känner ni ändå inget annat än regnets lukt.
Regnet har sin och du har din och den tredje människan har någon annan. Alla har någonting annat vi aldrig kommer att ha även om vi försöker, och om vi försöker kommer vi till slut tappa det vi har alldeles för oss själva. Vi kan skratta åt saker och försöka att bete oss på ett visst vis men någonstans kommer det aldrig vara roligt om vi bara försöker utan att vi tycker om det. Att någon annan anser det var humorbefriat är inte våra små problem och om det helt plötsligt är det så är det inte riktigt vi längre.
Bara för att vi inte skriker lika högt som någon annan så är det ändå alltid någon som är glad för att det bara är en som höjer rösten. Någon överallt kommer alltid att tycka om att du är tyst istället för att du skriker och en annan vill istället höja på ögonbrynen och påstå att du är blyg och ej frisläppt.
Vissa ryser av att knyta händerna när de är fulla av torkad målarfärg och andra älskar att krossa isbitar mellan tänderna medan ytterligare någon inte ens provat. Det är det som är lite det.
We can blow on our thumbs and posture But the lonely is such delicate things The wind from a wasp could blow them Into the sea With stones on their feet Lost to the light and the loving we need Still to come The worst part and you know it There is a numbness In your heart and it's growing
Åh jag älskar sommar och sol och gröna träd och kaprifoler och fåglar som kvittrar klockan tre på morgonen. Sitter och äter lite fil och ska till Louise snart med de andra och planera midsommar.
Jag har inget roligt att berätta.. Allt är för trivsamt!
Det här är något som inte ser så trivsamt ut däremot.. Haha det är nog de fulaste skorna jag sett på länge. Isch isch plast och vitt på samma gång. Tack och hej!
Åååååååhooohaaaohaaaoååhooaa... Jag är lite uttråkad.... Börjar fundera lite på varför Mariefred uppfanns... Nu ska jag lyssna på broder daniel- ooooooh this toooooown, kills you when you're yoooung....
Nejdå :) Jag har ju Kari Paui Lili och Emmi. Men nu börjar jag tröttna på dem! Är det inte handboll så är det möhippor, killar eller brist på idéer. De kanske rentav undviker mig?
Nej usch nu skämtar jag. Jag är så glad att jag har dem här hos mig. De alla fyller liksom kraven på min vän-lista. Det är väldigt höga krav på den så att ni ska känna er hedrade! Nee. Men jag känner mig däremot lite hedrad kanske. Bara det att jag inte vill erkänna det... Har väldigt svårt att prata om känslor nämligen.. Kan knappt krama dem för då känns det lite för närgånget, personligt liksom.. Samma sak när de skriver att de älskar mig, då brukar jag svara med ett "detsamma.".
Nej så är det faktiskt inte heller. Det som däremot skulle kunna hända är väl att jag börjar grina om de skulle ge mig en liten spontan kärleksförklaring. Är på rätt känslosamt humör just nu. Eller inte prick nu men annars förutom nu. Förstår ni?
Fan jag kan inte ens laga omelett. Jag kan inte laga ris, jag kan inte laga fiskpinnar och inte heller någonting annat normalt som finns här i Sverige. Dock köpte jag sushi idag på lunchen, det är jag jävligt bra på. Fick tio bitar istället för åtta för att jag var så trevlig och berömde deras fint målade vägg.Vet iofs inte om det berodde på det eller att jag såg väldigt hungrig ut, men i alla fall. Sushin var himmelsk! Det är min favoritmaträtt både för att man slipper laga den själv och för att det är det godaste jag vet.
Nåväl, det finns många saker som är skrattretande just nu, ni vet som när man skrattar av uppgivenhet blandat med irritation. Hahaha fast det är lite roligt.
Snart ska vi åka till Midsommarfestivalen! Det ska bli kul!!!!
Idag på jobbet när alla var ganska bedrövade över allting som behövde packas ner och packas om och sorteras, så kom hon jag jobbat med mest med en bra kommentar. "Men Ingela, vi ska ha kul i år, eller hur??!" Hon passar bra i sitt halsband med "365 glada dagar" ingraverat. Jag ska nog ta och bli en väldigt positiv person. Inte en sådan där jobbig som aldrig kan förstå att man inte alltid orkar vara glad. Men mer en sådan som alltid ser lösningar och fördelar istället för allting annat.
Du vet ingenting, ingenting ingenting ingenting. Och du visste ingenting då heller, och du kommer nog inte veta någonting om tio år.
Kanske någon gång om vi ses någon annanstans, kanske viskar jag något obetydligt i ditt öra om
Om alla gånger jag drömt och skrivit ner saker som jag egentligen glömt bort för länge länge sen
Men fortfarande kan komma på mig själv att tänka på gräva riktigt djupt och le lite
Men de sakerna kommer jag aldrig erkänna att jag ens minns lite av För dem känns ingenting längre
Bara när jag cyklar hem sent om nätterna och molnen har bildat små mellanrum där det glimtar mörkblå himmel högt över mig Då finns du där emellan dem, högt högt upp där man inte kan ta på det
Det är regn och sol och tårar och skratt och avslutningar och nya starter och allt annat möjligt. Och mitt i överallt är jag, med alla skratt och röster och armar jag tycker om så mycket, alla repliker om att det är sommar nu och att det kommer bli så bra.
Och jag tror det kommer det, på något vis älskar jag varje minut just nu för allting går av bara farten. Jag hinner inte tänka efter så mycket och det är nog något som är hyfsat nyttigt för mig, skulle jag tro. Idag sa jag hejdå till en massa gulliga elever som nog lärt mig både det ena och det andra och förhoppningsvis har jag även lärt dem något. Litet.... Hehe.
Nåväl, hjärtat slår mest i 150 hela tiden och jag vet inte riktigt vad det beror på, det är svårt att sätta fingret på och det snurrar lite för mycket i huvudet för att komma underfund med vad det just är. Jag hoppas på både det ena och det andra men om det blir något tredje så spelar det inte så stor roll det heller, tror jag.
Nu ska jag ta tag i kaoset en dörr bort där jag sover och efter det är det bara massa helg. Hejdå!
Trililili. Mihihi. Är lite övertrött. Men samtidigt pigg. Vill göra något. Vara ute hela sommarnatten. Leta efter skatter under stenar och stjärnor på himlen. Kramas och skratta. Få ont i magen samtidigt. Äta vattenmelon och ligga i skuggan för att det är för varmt. Dansa mina ypperliga dans-moves. Slänga lite för mycket med håret. Alltid för mycket.
Det ska inte vara lagom alls
Blir lycklig av den här låten. Nu kommer jag Kaaaarin!!!
He-he-he. Ja vad vill jag? Det kan ni allt fundera på tycker jag. Ni kan gott ligga där på sträckbänken lite och tänka.
Näe men jag vill ha sommarlov. Jag vill också gå i tvåan och ha sommarlooov hela sommareeeen. Men nepp! Nåt sånt blir det nog inte om jag och Pao ska komma iväg till Dr.Bombays land i höst. När hon klagar på att det är jobbigt att jobba, - Pao alltså, då brukar jag sjunga lite för henne ; "Calecalecutta-cutta eeeooo eeeooo dududududuuududududududuu..." för att göra henne påmind om vårt mål.
Nä men usch nu ljög jag. Brukar inte alls sjunga för henne. Skrev det bara för att det var lite roligt.
Nåväl. Jag är trött, det är helt sant. Och nu ska jag ner och träffa just Pao och Linnea. Så nu blir det däremot lite premiär-sång för dom. Pao kommer hedan efter skutta fram mot jobbet. Varje morgon, upp och ner upp och ner.
Samma sak för mig. Barnen kommer älska mig om möjligt ännu mer. Nu gäller det att få dom att komma ihåg en så här på slutet. Ska nog leka ond trollkarl i skogen imorgon, en liten favorit i repris sådär!
En tjej som var med i leken kommer än idag ihåg min vassa skådis-replik: -Jag har en hemlighet.. Jag är ingen sur gubbe. Jag är en trollkaaarl! Och nu ska jag förvandla eeer!
