Hej hej hej hej!! Som ni märker råder det total bloggtorka och jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Jag har börjat flera gånger men allt låter så töntigt eller tråkigt så jag har skippat det.. Det blir nog inte roligare nu heller, men men.
Imorgon är det bara en vecka till Indien, fast jag kommer nog inse att vi ska åka någon gång på söndag kväll 20 timmar innan planet lyfter. Jag har liksom inte ens börjat oroa mig över flygresan och att vi kan störta eller bli utsatta för mystiska terror-människor.. Men det ska bli sjukt spännande och jag är så glad att jag ska åka med två av mina bästa vänner!! Förövrigt har det varit en otrooooooooligt lugn helg och jag är jättejättekär.
Det finns en människa jag inte känner så bra egentligen, och antagligen aldrig kommer lära känna bättre heller. Men hon är någon jag skulle vilja sätta mig ner med likt "tisdagarna med Morrie" och få höra på hela hennes liv. Varje gång vi har pratat om något kommer jag på mig själv med att jag aldrig har tänkt på det sättet som hon ser det på. Det är en ganska häftig känsla på något vis. Ni vet, man klickar med människor hit och dit som allt som oftast tycker ganska lika som en själv. Som ofta fyller i ens meningar och tankar och får en att känna att "precis så där, precis så där tänker jag också!".
Visst har det hänt att jag tänkt så många gånger också när vi pratat, utan tvekan. Men när jag lyssnar på henne förundras jag gång på gång över allting hon säger. Allt hon skrattar åt och hur lätt hon ser på saker och ting. Och sedan skrattar åt det igen och utbrister "men VET du vad som hände igår?"..
Det räcker på något vis med att mest lyssna, och när jag väl pratar lyssnar hon på precis varje ord jag säger. Även om jag bara berättar att imorgon blir det regn fast idag är det sol..
Jag hoppas att jag för allt i världen inte blandar in musik den här gången därför att jag har märkt att det inte fungerade så. Med det och allting annat som verkade så viktigt. Det var inte det, ingenting av det hörde ihop med vad det egentligen var därför att det enda jag minns är just det de där obetydliga sakerna.
Trots allt ligger man där nakna i mörkret i slutet av kvällen och då är det bara det som finns där. Mörker, tystnad och lugna andetag.
Där i det svarta viskas det om hemligheter och saker man inte pratar om ute i solen på gatan. Lite som att man sparar det tills då, där det bara är du och jag och mörker, där ingen annan kan se en i ögonen. Bara om vi koncentrerar ögonen och tittar riktigt skarpt. Men så är det så mycket mer som känns och hörs just där, som man inte lägger märke till annars, ute bland alla människorna. Inte alltid i alla fall..
Nu är det helg igen, oj vad tiden går! Ikväll ska jag kolla på Rasses match med Frasse och imorgon ska jag träffa DT! Hmm många smeknamn här känner jag. Det är fritt fram att ge mig ett smeknamn också, har faktiskt aldrig haft det i hela mitt liv. Förutom när jag var liten och alla berättade för mig att Ida rimmade på slida. Som den mes jag var(är?) blev jag alltid tårögd och sa att "det faktiskt inte var något kul och att Frida faktiskt rimmade på det också..". Men tydligen klingade mitt namn bättre i det rimmet.
Idag led jag med alla elever som behövde vara ute på rasten trots att det var ösregn. Visst, det finns regnjackor och stövlar och vantar. Men om man är som jag, och helt enkelt inte ser något njutningsfullt i regn även om man inte fryser och blir blöt, så är det inte roligt. Jag är helt enkelt inte gjort för höst och vinter.
Att vara ute känns inte tilltalande på något vis och även ifall man blir piggare av frisk luft så lockar det inte det minsta att gå ut i storm/regn/snö/kyla.
Att träna är inte heller något jag drar till med sådana här oktober-eftermiddagar när man hellre kan ligga under en filt och vara varm. Den dagen jag börjar bli tjock kanske jag kommer att lämna mitt öde under täcket en mörk eftermiddag och försöka mig på en springtur.
Det är inte det att jag tycker att det är så jobbigt att träna egentligen. När jag gick på smid tränade vi ca. 2 gånger per dag nästan varje dag. Men då behövde jag också vara stark och allt det där för att vara den superztar jag var när jag spelade handboll. Hehehe..... Nu behöver jag liksom inte kondition eller sådant till något. Jag kan vara svag, det är ingen som bryr sig. Tyvärr?
Vinterskor har jag kanske ägt ett par de senaste åren pga. att mina fötter inte passar i vinterskor. De passar nästan bara i Converse tyvärr. En vinterjacka har jag också svårt att minnas ifall jag någonsin älskat på något vis.
Näe. Tur att jag ska åka bort snart. Mörker gör ingen gott!
God söndag! Idag är det faktiskt precis som jag nyss skrev, en god söndag. Jag fick vakna med Rasmus, (dock lite jobbigt att han alltid ska vakna tre timmar innan jag vill gå upp..) sedan var det soligt och fint, och på tåget träffade jag Linis. Resten av dagen behöver jag inte alls planera NO eller matte lektioner utan kan göra vad jag vill. Skönt! Tror att jag ska träffa mina kära resekamrater lite senare för att möjligtvis börja planera vår resa lite. Den är inte så planerad än tyvärr. Dock finns det ju positiva saker i allt, och det positiva med det här är väl att det alltid blir roligare ju större förrvirringen är hos oss.
Imorgon är det bara tre veckor kvar! Det är alltså bara 21 dagar! 3x7 är 21 ju! Sjukt kort! Iih.
Ibland vill ögonen sova men inte huvudet och alla tankar vill flyga runt och iväg precis likt fåglarna som börjar flytta till Afrika nu. Jag vet inte riktigt om det är just Afrika de flyttar till men det låter färglatt och spännande med Afrika. Ditt namn dyker upp gång på gång på gång på höger sida av skärmen och även fast jag klickar på tusen saker dyker det upp igen. Det är som om jag skulle sitta och vänta på att det ska komma upp flera gånger framför ögonen, att jag längtar och vill se på något vis. Väntar, precis som jag alltid väntade på dina samtal som aldrig kom och ord som jag aldrig trodde på på riktigt. Men jag gör inte det längre, väntar alltså, inte alls alls alls för det finns så mycket finare och bättre.
Jag räknade idag och det är 25 dagar tills vi flyger kanske tillsammans med några fåglar bort från vintern som snart knackar på och bort från mörkret som gör en trött fastän man inte vill. Det är inte alls lång tid, jag menar om man tänker på 25 dagar så är det bara ett tredjedels sommarlov..
Och alla sommarlov jag har haft har i alla fall runnit iväg lika snabbt som vattendroppar rinner från fingertopparna.
Himlen är jättefin här utanför, ljust, ljust blå och mer vitblå nära trädtopparna. När det är så här som det är just nu gör det inte så mycket att det är höst. Det gör inte så mycket att det är kallt när jag får ha någons haka över mina axel och intill min kind massa nätter i veckan, och det gör inte så mycket att det är så mörkt på mornarna när jag snart ska åka bort till någonstans där det blir ljust mycket tidigare..
Hääääääär ligger jag och chillar. Mm jag älskar det. Rasmus är och tränar, duktigt av honom. Själv kanske jag borde köra lite egenträning, hmm.. Tror det ligger en tung hantel här någonstans, kan ta den till hjälp.
Snart är det fredag igen, gud vad skönt. Men först ska jag ut i skogen med alla barnen imorgon. Härligt med lite skogsluft!!...
På fredag ska jag klippa mig, det var ca. ett år och två månader sedan jag var hos frisören. Hur ska jag bortförklara mitt egenklippta hår? Jag har nämligen toppat det lite när det har varit behövligt. Dock är jag ju inte den som är den och tycker om att göra saker väldigt ordentligt och noga. Snarare brukar jag tänka att "det blir nog bra". Hoppas inte frisören börjar gråta eller skälla eller något liknande. Jag tror de använder sig av den taktiken bara för att få klippa av ca. en decimeter och lite till. De gillar att klippa av så mycket så att man ångrar att man gick dit.
Nääe vet ni vad! Idag är det fem veckor till Indien men tillvaron är oändligt seg just nu. Jag saknar mina örhängen som har gått sönder och så vill jag handla kläder. Men det har jag inte råd med, synd........
Mamma och pappa ska bygga nytt badrum och jag och Rasmus plockade svamp i lördags, hehe. På lördag ska vi gå ut, det var längesen så det ska bli roligt.
Nu ska jag nog äta lite och sen borde jag nog träna.
Lyssnar på Shout Out Louds och njuter lite. Har glömt bort min musik på senaste tiden. Känns som om jag har glömt bort mig själv lite också. Det är så mycket saker som ska hinnas med och som ska kännas och göras och fixas så att jag inte riktigt hinner vara med mig. Och när jag väl hinner så orkar jag inte. Jag har försökt lyssna men det går inte riktigt att ta in på något vis.
Men idag rinner alla toner rätt in i hjärtat. Den påminner mig om så många saker att jag blir lite rörd. Shout Out Louds, Mando Diao, The Kooks, Marit Bergman, Bruce Springsteen, little piece of my heart...
Det känns som att vara kär, precis så känns det nu!
