Jag vet att det finns tusen finare bruna ögon än mina och längre vågigare hår än mitt. Dagar någonstans för någon annan kommer bli värre än mina fastän det känns som om mina alltid ska vara värst när alarmet ringer klockan sex. Det finns andra ord och röster jag är rädd ska överrösta mina och min, att de ska vara vackrare, mer trollbundna än vad jag någonsin kan försöka mig på. Det där lilla detet som någon annan också har och hundra stycken till är jag rädd ska lysa med versaler över mitt. Någons jeans kommer sitta bättre och en annans naglar kommer vara finare målade. Någons envishet och beslutsamhet kanske är flera gånger starkare än min, förlorar jag då?
Men så där är det väl alltid. Det finns alltid finare, bättre och mer intressant någon annanstans i mina ögon. Men kanske inte i ögonen mitt emot, har du tänkt på det?
Jag sitter och saknar lite saker just nu som jag inte borde börja sakna än.
Jag beundrade mig själv på mina profilbilder på facebook och fick syn på mina fina helvita converse. Jag kommer så väl ihåg när jag köpte dem, åh! Alla resor de har följt med mig på... Tills de till slut gav upp. Och nu har jag mina röda, men dem älskar jag inte lika mycket på något vis. Det har varit lite så där med alla converse jag haft. Mina första röda höga älskade jag. Jag och Linnéa var på husvagnssemester i Hallstahammar och vi slet dem mot asfalten för att de inte skulle se så nya ut.. Hihi. De blåa efter dem tyckte jag inte om lika mycket. Sedan köpte jag ett par höga röda igen, men de gav mig aldrig riktigt samma känsla som de första..
Ja jag ska kanske inte berätta om alla converse jag haft. Men nu börjar jag tänka lite på när min mobil inte längre kommer att fungera. Den dagen den sorgen, faktiskt! Den är röd och jag tycker om den väldigt mycket. Jag har slitit den med kärlek och den håller otroligt bra. Så det så!
Jaa. Jag kanske är en liten materialist trots allt.
Men det är inte I och min phone. Det är I och min redmobileeee
Mmmmmm måndag. Min favoritdag. Not! Åh varför är jag så negativ jämt? Bara klagar på allt. Jag är inte arbetslös, inte oälskad och ska inte heller vara hemma i vinter. Ändå är det synd om mig. När jag vaknar på måndagsmornar känner jag ett bestämt hat mot att gå upp. Bredvid ligger Rasmus som är en väldigt positiv person och peppar. "Jodå, gå upp nu! Du orkar visst! Kom igen!"
Kvar ligger jag.. ZzzZZZzzzZZzzZZZzzZzZzZZz. Tills jag inser att jag faktiskt måste. Det kanske är det där med att jag måste som stör mig. Jag vet inte.
Funderar på om man ska börja göra något speciellt och ovanligt varje dag som bara helt bryter vardagsmönstret. Lite wild och galet, det vore verkligen cooooolt va?
Hehehe..... Jag är ju en så uppfinningsrik person så det skulle inte vara några problem alls. Kanske ska äta något annat till frukost imorgon än äggröra? Dock finns det ingen frukost som jag tycker är godare.... Som om det vore det roligaste jag kom på, att byta frukost...
Kolla, nu är jag negativ igen. Måste sluta med det. Annars kommer hela situationen resultera i att jag är just arbetslös, oälskad och inte åker någonstans i vinter.
Men då kommer det vara synd om mig i alla fall, igen..
De finns där inne allihop och när jag känner dofter och smaker och ser bilder och platser så liksom flyger min kropp iväg tillbaka dit igen tills jag måste stanna vid övergångsställen eller kliva av bussen. Ibland hälsar de på och påminner mig om hur allt var och om hur det fortfarande är, och det överväldigar mig på varmt sätt som inte riktigt går att beskriva. Det står mig lite upp i halsen och jag blir tårögd eller småler lite i smyg. Om jag skulle räkna dem är det väl tiotusen saker jag kommer ihåg men det är säkert tusen gånger så många till som bara uppenbarar sig vid små speciella tillfällen jag inte visste skulle komma.
Jag vet inte om jag vill ha fler, får det plats fler?
Jag vill inte bädda in dina ord någonstans i huvudet och inte veta när jag kanske får höra dem igen. Jag vill inte med mina ögon fota era ansiktsuttryck för att ta fram och se på senare om dem skulle försvinna. Jag vill inte ta på något och först då bli påmind om hur det faktiskt kändes.
Det kanske inte går att göra någonting åt sådant som hela tiden skapas för att sedan fint programmeras in i korttids eller långtidsminnet. Kan man välja vilket av dem i så fall?
Det finns för många av de där minnena helt enkelt. Jag skulle vilja att ingenting framöver blev minnen. I så fall minnen som bara återupplevdes om och om igen..
Nu är klockan sex och mörket är strax här. Iiiisch. Men men! Ikväll ska jag träffa MY och de andra tjejerna, det ska bli trevligt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, för det går inte riktigt att förklara hur det känns. Och om jag skulle förklara så sänker jag mig tyvärr till kärleksblogg-nivån vilket jag faktiskt inte hade tänkt.
Inte idag i alla fall. Men ååååååååååh! Det känns lite så.
Hello! Aow vad trött jag är! Helt slut i huvudet efter att ha förklarat mattetal hela dagen.
Jag funderar på att göra en god gärning här hemma, eller snarare plikt egentligen... Städa lite! Jag gillar dock inte att peppa till det helt själv, skulle behöva Elin och Maltes hjälp, men jag törs inte riktigt fråga Malte, han kommer svara med ett bestämt nej. Elin kan dock kanske manipuleras lite....
Jag vill ju att mamma och pappa ska vara glada när dom kommer hem. Tänkte börja med dom. Sedan ska jag göra några fler på bra humör. Kanske ska bli ett litet dagligt mål, - göra minst fem pers glada. Mja
Kanske även borde skriva det på tavlan imorgon.. Lektionens mål - Göra någon glad! (ida?) Sedan följer självklart punkterna med "sitta på SIN plats", "ge varandra arbetsro" och "bli klar med väderkartan". Mål som kan tyckas lätta, men med min mesiga röst känns det ibland som en omöjlighet.
Nåväl! Snart är det helg igen, mmmmmmmm. Idag kommer Rasmus hit. Wohooooo. Och så är det Idol. Fulländad vardagskväll.
Det är lite dålig uppdateriiiing här. Förlåt för det!
Helgen har varit bra och jag har träffat alla bra jag gillar. Halva DT var samlat i fredags, resten SAKNAS!!! My kommer iaf hem på fredag :) I lördags satt jag och pratade med Pao hela kvällen om saker vi har funderat på under veckan. Värt!
Igår fikade jag först med Louise som var hemma över helgen och Emma. Sedan var jag, mamma, Elin och pappa och röstade! Kändes ganska vuxet faktiskt. Och det var mysigt med en liten familjepromenad! Kvällen avrundades med Rasmus och sent nattprat, det gillar jag!!
Idag har jag varit förvånansvärt pigg, det har varit skönt och barnen har inte varit så måndagsvilda faktiskt.
Synd bara att SD kom in i Riksdagen. USCH!!!
Idag är det bara sju veckor tills vi åker till Indien!! Tiden går så snabbt. Vilket är ganska skönt i och för sig, det börjar bli en aning tråkigt att spara alla pengar...........
Rasmus har begärt ett grattis-inlägg i min välkända blogg idag. Självklart ska han få det!
Nu har jag varit kär i dig ett tag Och det är mig du ska tacka för att det blev du och jag Jag gillar när du ler och på mig ser jag tycker om att prata med dig sent på kvällen om saker och grejer men inte om andra tjejer som tur är du inte detta gör det tycker jag om dig för
detta kanske inte var en sådan dikt du ville få men det var det bästa jag kunde komma på
jag hoppas att din födelsedag blir precis som du vill men det antar jag eftersom du mig senare ska åka till!
Jodå, en diktare har jag alltid varit! OCH, det här är nog det gulligaste i hela inlägget, eftersom att denna låt aldrig skulle dykt upp i min blogg på någon annan dag än din födelsedag!
Utanför dina dörrar och stad, finns det något mer? Finns det något mer än gatorna du vandrar över varje dag och finns det andra fönster än dem du alltid speglar dig i smyg i? Finns det något varmare än värmen av någon annan i din säng och finns det en annan färg på solen när den går ner mer än den du ser?
Finns det något tryggare någon annanstans och finns det något du älskar mer än det du redan säger att du älskar mest? Finns det andra dofter utanför någon annan dörr eller finns fler telefonnummer att få fastän du klarar dig med dem du har? Finns det musik du aldrig hört men heller inte vet existerar, och spelas den på instrument du aldrig lärt dig hur man spelar?
I din mall där allt är exakt där du vill att det ska vara, där allt är perfekt och på ditt vis och på det sättet du är väl bekant med.. Där utanför ramarna, finns det andra färger och former och ljud, eller är det bara helt svart och ointressant?
Idag känns allt mest lite tomt. Tomt på sol, tomt på energi och tomt på allt möjligt annat. Dock är det inte lika tomt på oro. Oro över en massa jävla saker som egentligen känns för töntiga för att oroa sig över men ändå. Jag hatar att oroa mig. Hatar är väl som vanligt ett starkt ord och jag brukar säga att jag inte hatar mycket alls.. Bara ibland, bara på gråa måndagar när allting jag tycker om känns så himla långt bort och när man mest känner sig lika stor som ett torrt björklöv virvlandes omkring jorden. Och inte riktigt landar på på marken någongång.
Imorgon är det freeedag... freeedag.... freeedaaag.....
Älskar fredagar!
Jag har egentligen inget kul att skriva här....
Förutom att jag idag såg på Tyra Banks show och då var det ett antal amerikanska mammor som hade debatt med varandra. De debatterade om huruvida det var ok att duscha med sina barn eller ej, och om det var ok att visa sig nakna för varandra. De som var emot detta menade att man måste ha lite blyghet i kroppen och att det är en privat sak att visa sig naken, även inom familjen. ?!?!??!?!?!?!??!?!!?!?!??!!!?!?!?!??!?!!!!!!
NU förstår jag varför sam-tjejerna på Rekarne aldrig ville duscha med oss. Även varför alla som gick i B i grundskolan nästintill duschade med handduk när vi bytte om samtidigt. Det var helt enkelt deras mammor och pappor som talade om att usch och fy, sin egna kropp kan man inte visa för vem som helst inte. Helst bara för dig själv, knappt det. En mamma på Tyra Banks show hade till och med sagt åt sin dotter att hon inte fick vara naken på sitt rum. "why are you naked, get dressed!!!"
Jaaaaa. Tur att pappa brukar lämna soporna i kalsonger när grannarna är ute. Jag har aldrig haft problem med att duscha tillsammans med andra. Visst, jag skulle kanske inte gå naken på stan frivilligt, men ja. Annars kommer jag inte på några jobbiga situationer jag upplevt i det sammanhanget. Tvärtom faktiskt.
Imorse när jag cyklade (beröm mig) till Läggesta så var det en sådan sjuk dimma så att såg knappt framhjulet på min cykel, och då är det ändå rött och vitt med blommor på. Efter halva vägen märkte jag hur det började droppa från mina ögonfransar och hela jag blev liksom fuktig. På grund av dimman alltså!
Väl framme på stationen tittade jag mig i spegeln och förstod att jag inte hade behövt ha mascara i morse eftersom att den hade runnit ut överallt i ansiktet. Jag torkade bort det och begav mig mot tåget. Väl där var det en tjej som påpekade att jag var svart över ögat. Har aldrig tidigare varit med om att någon man inte känner är så gullig i Sverige! Tänk om alla var så snälla, då skulle ingen behöva titta sig i spegeln efter dagen och tänka att fan, har jag haft det där svarta strecket där hela tiden?
På tåget fick jag också lite Indien-vibbar! Det kändes lite som jag föreställer mig att det är att åka tåg i Indien. Tidigt morgon med dimma utanför och sol som snart tittar fram. Dock antar jag att det kommer vara lite mer folk och lite äldre tåg i Indien än sträckan Läggesta-Nykvarn. Men men!
Är väldigt trött för tillfället, idag har inte alls varit en rolig dag och inga barn lyssnar på mig. Jo då några gör det, men inte alla. Varför är inte alla lika tysta och snälla som jag? Antar att det kanske vore en tråkig värld då..
Tillbaka till Indien, det är bara åtta veckor och sex dagar kvar. Sjukt va? Men det ska bli skönt att slippa lite vinter mörker kyla och jul. Däremot ska det inte bli skönt att slippa alla gulliga här hemma. Dock får vi hoppas att vi ses när vi kommer hem. Om vi nu inte blir förgiftade, rånade, bortrövade, lurade eller dylikt. Vi får inte heller glömma att man kan störta.
Ja det var kanske lite hemskt att nämna men nu har jag nämnt det och då behöver vi inte prata mer om det! Jag förbereder mig bara på det värsta. Eller så förbereder jag er kanske? Hihi.
Neejdå. Det kommer gå så bra. Karin har kommit med förslaget att vi ska ha ringar på oss så att indiska män inte vill gifta bort oss. De kommer liksom tro att vi redan är gifta. Ett mycket roligt förslag tycker jag.
Ooj det här blev visst en bok. Nu ska jag tagga lite för min lilla springrunda.
Nåt sådant där va!
Vi kanske även hyr en moppe! Något både jag och Karin har erfarenhet av. För att inte tala om Pao, hon åkte moppe hela åttan och nian. En riktigt snygg moppetjej med tight rosa linne var vad hon var!
Här hade vi ingen ring! Det kommer vi skaffa oss snart!
Jag undrar hur många hjärtan jag kan rita med fingrarna över din rygg, jag undrar om du vet att jag vet exakt hur din kind känns och jag undrar om du vet hur mycket jag tycker om när du skrattar samtidigt som mig
Nu är det redan torsdag, det är skönt. Har varit jävligt trött den här veckan men det blir väl lite omställning när man börjar jobba och faktiskt gör något lite mer meningsfullt. Självklart väljer väl man själv vad som är meningsfullt, men att jobba med massa olika personligheter istället för att förklara för tyskar vad det är för sorts glass de pekar på, eller för dryga människor att epresso faktiskt kostar 30 kr, känns lite mer givande på något vis.
Tror att det snart kommer bli en regnbåge här utanför, då det ösregnade när jag gick hem och solen lyste när jag väl var hemma. Började springa från bussen men tänkte sedan på hur mycket blötare man blir av tre minuters regndroppar än två minuters. Inte så mycket kom jag fram till.
Jag saknar Karin Pao Emma och Lina, känns som att det var år och dagar sen.. Idag kommer i alla fall Rasmuuuus hit. :)
