IDA

It's my soul honey that's up at eighty

The ride

Publicerad 2009-06-29 23:50:11 i Ida,

Good evening!
Hola!
Bon jour!
Mojmoj!

Lite hälsningsfraser jag har lärt mig genom livet.
Faktum är att jag faktiskt har levt väldigt länge. Jag kom på det efter denna helgvistelse ute på Ljusterö med mina småkusiner. Jag är så stor. Jag har levt i hela n i t t o n långa år. Det är ju sjukt! Jag undrar hur många som tycker att jag är vuxen och inte vuxen. Mamma och pappa tex. Eller Elin och Malte. Eller mina vänner.
Det viktigaste är ju iofs hur jag själv känner mig.

Detta är dock en aning oroande eftersom att jag känner mig ca. fem år yngre än min lillebror och kanske tio år yngre än min lillasyster. Jag är inte redo för världen, och världen är inte redo för mig, ÄN.

Det som oroar mig då en aning är att jag antagligen borde vara redo för världen efter sommaren. Ajajaj. Man borde egentligen få gå i gymnasiet så länge man vill. Tills den dag man känner att man vet precis vad som är menat för en själv här i världen. Då kan man bre ut sina vingar och styra kursen mot det håll man vill.

Det som kanske då skulle bli ett problem är alla dessa lillgamla jobbiga besserwisser-ungar som jag tror de flesta haft i sin klass när de varit små. De skulle väl då välja att sluta skolan efter tredje klass. Jag hade tex. en i min klass, ingen nämd och ingen glömd, som berättade såå mycket vettiga saker för mig.
Tex. att Scar i Lejonkungen ska gestalta Hitler. Snacka om att förstöra den bästa filmen jag vet.

Jag skiter väl i om Scar är Hitler? Vem tänker på det när man är 10?
..I det här fallet gick jag i och för sig i ettan på gymnasiet, men även då bubblade besvikelsen om denna BARNfilm upp i mitt inre. Jag protesterade vilt och undrade vad som skulle komma härnäst.

Simba som Barack Obama?


Godnatt

todaaay i've got nothing to loose

Publicerad 2009-06-23 19:57:32 i Ida,

Nu ska jag bryta trenden.
Från den på senaste tiden så mystiska självdestruktiva flickan bakom skärmen, går jag nu över till den vitsiga öppna tjejen jag i själva verket är.

Solen skiner, jag har köpt en hatt och jag har ätit glass. Mmm.
Pao och Eddie är på kärlekssemester, Karin och Jaser åker snart till Bulgarien, Emma och Lina är nere hos sina lovers i Trelleborg och My tar hand om äldre människor hela veckorna. Kvar är jag. Här hemma, i harmoni med mig själv. Jag går långa promenader, lyssnar på musik som spår om min framtid och umgås med min familj. Jag går och lägger mig varje kväll vid tio och vaknar pigg fräsch och utvilad vid åtta. Såhär ser mitt sommarlov ut.

Ack så idyllisk en lögn kan låta.
 För att vara ärlig så har jag de senaste dagarna legat och störtgråtit till OC om kvällarna, under dagarna umgåtts med min kära Evija som är hemma och min arbetslösa vän som finns där i alla lägen, Frasse.
Mina syskon har numera ett mycket mer händelserikt liv än jag, båda kom hem senare än jag på midsommar tillomed.

Jaa vad händer med världen. Eller mig?

Ingen aning. Men snart.........
DÅ.
Då kommer ni avundas mig stort.... Jag kommer slå er alla med häpnad, ni kommer önska att ni spenderade mer tid med mig än ni någonsin gjort.
Miiiiiiiiiiihihihi.

nejdå.
Hejdå!

Darlin' I need your skin

Publicerad 2009-06-22 17:59:20 i Ida,

You took me from my bubble
Knowing my defense was weak
And you sat there and you listened
Any time I chose to speak
You gathered from my pleas to
You that I am but a clown
And I fear only a hero can defeat
These demons now

words in a dirty paper cup

Publicerad 2009-06-16 00:32:34 i Ida,

Jag väntade alltid med förtjusning på dina brev.
Jag älskade att överraskas av dina kuvert som inget var det andra likt. De hade alla sin historia om dess resa ända ner i min brevlåda och fantasin flög lätt iväg när jag granskade dem. Jag anade alltid dina sinnesstämningar redan innan jag öppnade dina historier.
Nå, det var trotsallt inte så svårt att förstå ju fler av dem jag fick. Vitt var vitt, svart var svart, lila var lila. Du hade alltid varit rak med vad du kände, även om det tog ett tag för mig att lista ut på vilket sätt du visade det.

Du formade inte bokstäverna på det sättet jag föreställde mig dig. Du var en aning svår, inte omöjlig, men absolut svår och.. Djup, snirklig, svår att komma nära. Det var annat med dina bokstäver, de var raka och bestämda och dolde inte mycket för omvärlden.

Jag var alltid förlorad i flera timmar när du hade skrivit till mig. Jag läste det du skrivit om och om igen, tyckte mig höra dina raspiga röst i mitt huvud och inbillade mig att jag kände en svag doft av din parfym. Dock var jag inte alldeles galen när det gällde parfymen fick jag senare reda på. När du skrev att du varje gång innan du slickade igen kuvertet omsorgsfullt sprutade ett moln av din doft över pappret, fick jag tårar i ögonen. Jag började efter en tid samla breven under mina kuddar i sängen. Det kändes på något sätt som att du låg där då.

Jag skrev tillbaka, visst gjorde jag. Men det blev mest tomma ord på ett papper. Jag visste inte hur jag skulle uttrycka mig, hade ingen aning om hur jag någonsin skulle lyckas skapa en värld i tunna brev såsom bara du kunde.

Men jag skrev. Jag skrev att dina ord låg under mitt huvud varje natt..

~ I can sleep forever these days, cause in my dreams I see you again

Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört

Publicerad 2009-06-09 23:46:31 i Ida,

Tungan knyter knut på sig själv, hjärnan vägrar att forma ord som på något sätt kan göra sig förstådda. Frågande meningar tjuter i öronen men på något sätt går de inte att besvara. En rädsla över att få höra ett förstående svar som det egentligen ligger så mycket frågor bakom bubblar i mig. Alla har vi vårt, och jag har mitt. Det är ganska obeskrivligt. Det är synd på ett sätt, och på ett annat känns det som att det skulle göra mer skada än nytta att låta det strömma ut.

Ibland vill jag helst lägga mig under täcket och tyna bort med ljuset.
Ibland vill jag virvla runt med vinden och hoppas på att den aldrig slutar vina.

Ni vill åka berochdalbana säger ni.
Jag önskar mest att få åka framåt längs en lugn flod i en liten båt.

Med risk för att drunkna i självömkan så säger jag godnatt och hoppas på att jag vaknar i en nedförsbacke och att det suger i magen mer än någonsin imorgon tills man inte kan skratta längre.

trapped

Publicerad 2009-06-07 21:42:41 i Ida,

Åh, just nu så sjunger Bruce trapped live för mig i telefonen. Hade inte varit helt fel att vara där, dock tror jag att jag är alldeles instabil för att lyssna på sådan känslig musik.

Igår var det studenten, och det var obeskrivligt från början till slut.
Allt från tal, tårar, skratt, skrik, lycka, champagne, flakåkning osv gjorde hela dagen. Kommer aldrig att glömma bort det.
Min mottagning hemma var fin med alla i släkten, och kvällen var väldigt lyckad på Blå. Dock satt jag och lutade mig mot Petras axel i en ganska lång tid under kvällen då jag var så himla trött.
Men det var värt på sitt sätt, för det är läskigt hur mycket jag kommer sakna att se den människan varje dag. Att inte alltid ha någon som klappar mig på håret, som förstår mig i allting jag säger och som jag kan gråta och skratta och göra så många sjuka saker med kommer vara svårt.

Idag är en ren och skär ångestdag. Vill bara lägga mig under täcket och låtsas som att jag ska ta sjutåget imorgon och göra det jag är van vid.

Det är läskigt att växa upp, att ta nya kliv ut i livet och befinna sig på outforskad mark. Även om jag vandrat här så många gånger förut så känns det inte alls på samma sätt. Jag känner mig läskigt ensam och liten och vet inte riktigt vad jag ska göra. Antar att jag borde börja jobba lite mer på självständigheten. Men det är svårt. Det finns så mycket man vill göra, så mycket jag inte vill göra.
Jag är så rädd för en del saker, så nyfiken på andra och mest av allt kluven när det gäller allt och inget.

Men jag antar att det alltid är såhär.
Ska nog lägga mig snart och drömma om bättre dagar.


för vi har varann

looking at you is like looking at the sun

Publicerad 2009-06-03 20:52:39 i Ida,

Tiden står allt annat än still här.

Igår tog älsklingskarin studenten. Jag fällde några tårar och skrattade, alla var så fina. Speciellt Karin.
Sen blev det några stressiga mottagningar följt av fest hos K på kvällen. Mycket lyckad och rolig. Värre var det imorse eftersom att det blev rätt sent. Meeeeeen men.

Nu ska jag, Emma, Lina och My titta på Greys anatomy medan våra smidkompanjoner är på Harrys ikväll.
Man kan ju inte alltid vara på topp!

Imorgon är det Bruce, och på fredag Pao och Fias student. Sen är det vår tur.
SJUUUUUUKT!

Ajöss

Om

Min profilbild

Ida

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela