Idag är ingen bra morgon. Vaknar och går upp och försöker göra gott kaffe i våran jävla kaffebryggare men det smakar vatten. Ser att Elin köpt nya skor och ny jacka. Så jävla roligt att jag har så mycket pengar att jag måste ha mina fula DinSko-skor från 2008 som också är de enda vinterskorna som någonsin passat.
Läser i nån blogg om att man inte ska klaga på snön och livet allmänt, blir så jävla irriterad. Hatar överpositiva människor när man själv inte vill göra annat än att slå på nåt.
Sen blir jag irriterad på alla tofflar som säger att de inte alls kommer glömma bort en när de skaffar kille. Skitsnack, bevisat om och om igen.
Och det sista jag blir arg över är att jag lovat mig själv att aldrig skriva sånt här i en blogg. Bloggar ska inte vara för personliga och nu får ni delta när jag ligger och gråter över så jävla töntiga saker. Borde springa av mig alla töntiga irritationsmoment idag kanske.
Och ni kanske ska ta allt detta med en nypa salt. Hormonerna svänger. hejdå
Omgiven av denna vita värld går jag just nu mest runt och drömmer om varmare länder och somriga kvällar. Jag är här, men befinner mig helt någon annanstans inne i huvudet. Någon kanske borde dra ned mig lite i verkligheten, men samtidigt jobbar jag på mina drömmar och om jag inte drömmer så finns det inget att jobba på. Så jag vill helst att ingen drar i mig just nu.. Okej?
Alltid är det någon som i tysthet gråter och alltid är det någon som lika dämpat fnissar. Nästan exakt nu för ett år sedan satt jag på en kylig brygga lagd på Mälaren och drack champagne direkt ur flaskan och tittade upp i den kolsvarta himlen. Små nöjda utrop kastades ut i luften över alla tiotals stjärnfall himlen underhöll med just den kvällen. Verkliga fyrverkerier som ville fira. Kanske att jag fyllde år, kanske för att påminna om att livet kommer att gå vidare även om sorg aldrig glöms bort. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga men jag har för mig att det hela blev rätt naturligt eftersom att kylan blandat med tusen stjärnor talade för sig själva. Man ville fånga dem men de landade aldrig riktigt ner framför oss. Det var lite synd.
Det är så med mycket, man vill fånga saker och spara de i en liten ask för att sedan ta fram dem och dofta och titta på för att kunna le åt alla minnen de väcker. Det är svårt att hitta något mellanting, att fånga eller inte fånga. Ibland önskar man att man hade låtit impulsiviteten segrat och ibland borde saker mest grävts ner tills de förmultnat helt och blivit lika gråa som trist lerjord.
Mando Diao - how we walk simon&garfunkel - america broder daniel - no time for us bruce springsteen - thunder road alternate version
--------------------
And the moon rose over an open field "Kathy, I'm lost," I said, though I knew she was sleeping I'm empty and aching and I don't know why Counting the cars on the New Jersey Turnpike They've all gone to look for America
Elin står och rotar i min stökiga garderob. Hon ska på tjejmiddag ikväll och frågar mig om inspiration. Då, precis i det ögonblicket slog det mig!
Det är dags att vi börjar acceptera detta väder. Det är helt enkelt egentligen inte mer än rätt åt oss. Det är vi som har gjort jorden till det den är idag. Det är vi som är orsaken till växthuseffekten. Det är vårat fel att vi får pulsa oss tårögda fram och stupar innan vi nått Ica.
Det är vi och endast vi. Så därför sa jag till Elin att den här bilden får inspirera henne när hon ska välja kläder till ikväll:
Självklart får hon ta på sig en kofta eller något, men annars är allt fixat. Den stora pinnen kan hon använda sig av när hon ska ta sig fram till bussen. Eller så kan hon slå på folk när hon blir alltför frustrerad över kylan. Min poäng är att vi måste börja ta efter hur människorna levde när det var sådana här vargavintrar varje år. Vi måste börja se mer till våra primära behov, inte bry oss om obetydliga saker som kläder. Huvudsaken är att man är varm, sådetså.
Nä men hörrni jag skojar. Tror inte någon tänker att det här är vårat fel. Det är helt och hållet himlens fel. Golfströmmen och Gud har börjat motarbeta oss här i Sverige. Visst att alla kanske inte är så religiösa numera, men innerst inne borde ju Gud ändå förstå att vi litar på honom? Att det faktiskt är honom vi tillber när allt ser riktigt jävla mörkt ut. Eller riktigt jävla vitt ut, i det här fallet.
Den enda i min omgivning som fullkomligt älskar det här vädret är min pappa. Han åker längskidor varje dag och kommer in och suckar lyckligt om att "han älskar det här".
Om man ändå kände så..
Näe nu är det dags att sluta med bloggningen för idag. Elin börjar nu nämligen klä av mig för att prova det jag har på mig. Jag har alltid vetat det, JAG är henne största inspiration. Det visar ju att jag har klarat det här med storasyster-rollen väldigt bra. Dock börjar det bli kallt nu. Måste kalla på henne och be henne sätta på mig tröjan igen. Om man klär av någon måste minsann klä på den igen. Oftast.
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan. Jag vet inte om du har blivit alla möjliga men är det enda konkreta mitt huvud kan drömma om under nätterna därför att alla andra har varit för otydliga, små och suddiga. Eller så har de helt enkelt inte riktigt dykt upp än på något sätt. Fast när jag går förbi vissa hörn och kanter och tycker mig känna citrondoft så kanske det trotsallt inte är alla möjliga.
Känner ni, vi simmar nu långsamt upp mot ytan, uppåt uppåt uppååååt. Uppe!
Fan vad alla är gravida helt plötsligt?! Är det jag som inte inser att vi alla är väldigt vuxna eller är det alla andra som får barn väldigt tidigt? Inga som jag riktigt känner bra har blivit det än, men snart ska jag börja erbjuda mina vänner som har stadiga förhållanden min roll som gudmor. Dock kan ni inte förvänta er mer av mig än att jag kommer lära ungen lyssna på hög musik tidigt och att det inte är nödvändigt med lagad mat. Fil är också mat. Det kommer bli Eddie Juniors motto i livet tills han börjar på SMID(som jag också kommer inspirera honom till) och får lära sig att en allsidig kost är livsviktig när man tränar på elitnivå. (Även denna egenskap kommer Eddie Jr ärva av mig -ElitIda.) Eddie Jr är alltså för att förtydliga det hela Pao och Eddies framtida bebis.
Nåväl, annars händer inte mycket inte. Jag ser på Biggest Loser och blev en aning peppad till att springa för att inte sluta upp som dem, men självklart är det ju semmeldag idag och självklart har kocken i huset bakat egna semlor.
Vem kan motstå, - INTE JAG I ALLA FALL. Äger ju ingen motståndskraft. Gud, ge mig lite motståndskraft! Amen.
Hejsaaaan! Just nu sitter jag och lyssnar på Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger på posten. Usch vad fin den är men usch vad den påminner mig om typ förrförra våren, vill bara lägga mig ner och gråta nästan. Nä så farligt är det verkligen inte men jag kommer ihåg att det var det då.
Men som tur är mognar man ju, jag fyller liksom 20 år nästa söndag. Det ni! Jahaaaaaaja..... Jag tog körkort igår, rätt coolt det med. Vuxenpoäng bara öser in, några fler förslag på hur jag kan bli alldeles helvuxen?
Ne usch jag vill inte. Jag är en aning schizofren för tillfället. Vet inte riktigt var min hjärna befinner sig. Nu är det i alla fall helg snart. Jag tror Karin kommer hem ikväll, det är najs. Och jag och Louise har ätit en jättegod kaka på stan. Hihi.
Var bara tvungen att skriva något för att hålla er lite uppdaterade. Återkommer om ett tag när jag är lite mer på GGGGGGGGGGGGGGG.
Ni har väl inte glömt bort vilka som är the number 1 kings? Vilka som är my only love föralltid? Om ni nu skulle ha gjort det så titta. Och titta även om ni inte har glömt det, titta ändå. <3
Och jag vet att jag borde och att det är bäst och att det är sådant man ska göra. Jag vet bara inte riktigt vad det är för fel på mitt huvud därför att ena dagen vill jag men sedan vaknar jag upp och vill helst av allt bara blåsa bort all vit snö med en gigantisk hårtork och hoppas på att allt kommer bli lättare när sommaren kommer. Men jag vet att det kanske inte handlar om årstider egentligen men jag vill gärna tro det, mitt huvud vill gärna tro det. Det finns så mycket man kan göra, tusen val och miljoner länder att resa till men ingen tid att tänka till. Fast jag har hur mycket tid som helst blir det ändå panik av allting och paniken resulterar i samma stumma saker och outförliga uppdrag som alltid.
Jämt förut om dagarna hade jag någon bredvid mig som sa Ida det kommer bli bra och som klappade mig på huvudet eller låste in sig på toan med mig och grät över futtiga betyg. Betyg betyg betyg, på allt ska betyg sättas även om de inte alltid skrivs ner på papper. Om jag vill vara icke godkänd kan jag inte få vara det då? Vem fan orkar vara mycket väl godkänd hela tiden?
Hmmmm jag funderar på att börja lägga ut lite fler bilder på mig själv i min blogg. Lite avklädda kanske, verkar vara det senaste! Haaahahahahaa!
Nä men jag skämtade bara. Det är ytterst få som får se mig naken. Har alltid varit den som går in i duschen med handduken hårt omlindad runt kroppen och liksom "öppnar" den för duschen och sen snabbt stänger igen när jag blivit lite blöt.
Haha jag skämtade igen. Men det gjorde däremot inte vissa tjejer när vi gick i grundskolan!
Fast nu är jag faktiskt lite elak tror jag. Jag har alltid växt upp med att duscha i grupp, och speciellt med mitt älskade IFK Mariefred lag. Där var det inga konstigheter med att vara naken, snarare tvärtom... Men för de som aldrig varit medlemmar i något lag så kanske nakenhet inte är lika naturligt. Så förlåt om jag gör lite narr av er!
Men kom ihåg det. Naket är naturligt! Men dock är det töntigt att lägga ut bilder på sig själv som är lite "mystiskt halvnakna..." i sin blogg.
Idag är en sån jävla skitdag att jag bara vill lägga mig under täcket och somna. Men redan där är den första idiotiska anledningen till att jag är lack. Hur svårt kan det helt ärligt vara att bara lägga sig i sin säng och somna? En normal människa som sovit aslite dagen innan borde utan problem somna ganska direkt. Men nä det är klart att jag inte somnade förrän klockan tre efter att ha löst ett antal dåliga korsord och ätit två limpmackor. Ångesten över att jag skulle upp om fyra timmar för att ha körlektion gjorde det ju inte bättre.
Men jag kom upp, hyfsat pigg och glad till bussen med kaffe i en termosmugg och min mp3 i öronen. Tyvärr tog batteriet i mp3n slut redan vid Pierres hållplats och den där jävla kaffemuggen läckte fastän jag trodde jag stängde den.
Väl inne i Strängnäs satt jag och väntade på trafikskolan. Men SJÄLVKLART, så var det ju imorgon jag hade körlektion. Inte idag. Så otroligt smart av mig att titta efter vilken dag jag hade skrivit att jag hade den. Jättebra.
Resten av dagen har inte varit mer upplyftande än den började. Nu kom i alla fall Pao.
