IDA

Åh! Jag är klaaaaar med min examination. Efter dagar av skakig stress och djup hopplöshet är den faktiskt klar. Och denna dag ska förbli pluggfri. Vi ska bara gå på stan, träna och ha det bra. MmmMMMmmm.
Nu skiner solen också. Skiner på mig som belöning antar jag.

Annars flyter livet på här. Dock börjar det bli tomt i kylen och jag och Rasmus har inte orkat cykla till Willys. Istället blir vi varje dag rånade av Coop Nära som ligger ca. 50 meter från oss. Jätteskönt, men jättedyrt. Vill nästan påpeka det i kassan ibland. "Hur kan lite ägg mjölk bröd och äpplen kosta 180 kr????"
Men det gör jag inte, snäll som jag är.

För övrigt behöver jag klippa mig och gå på ansiktsbehandling. Luften här uppe i norr har gjort något med hela mig som gör att jag känner mig allt annat än topfresh. Dock kan det kanske bero på den inte alltför hälsosamma kost jag intar dagligen. Kanske ska ta en salladsvecka så får jag se om jag fortfarande är i behov av ytliga behandlingar.

Jaja. Har inget mer att skriva. Det är många bloggar som skriver om sin stora kärlek och allt som visar hur lycklig man är. Men är man verkligen så lycklig dådå? Jag behöver inte berätta för alla hur mycket jag älskar Rasmus för att alla ska tro mig. Det räcker väl med att han vet, och jag vet, eller? Och självklart alla andra jag älskar också. Mamma pappa Elin Malte farmor farfarx2 mormor morfar osv osv.
Behöver jag skriva om er på facebook eller förstår ni det ändå?

Kraaaam

Nu har jag diskat klart. Det gick över förväntan faktiskt! Älskar tallrikar och bestick, men glas är ju det värsta. Och kastrullen jag försökte koka ostsås i till en lite påhittig lasagne jag skulle försöka göra i förrgår. Den blev inte så god.

Jag saknar min syster. Saknar såklart en massa människor och hela min familj jättemycket. Men igår så lyssnade vi på Shout out louds på vår förfest och då längtade jag efter Elin.

Elin har på något vis kanske alltid lite varit som min storasyster. Det känns som om det alltid är jag som gjort massa saker jag ångrat och berättat för henne. Det har alltid varit jag som behövt lite hjälp uppåt. Det är jag som har sovit i hennes säng när jag drömt mardrömmar och inte hon i min. Det är hon som fått förklara mattetal för mig och inte tvärtom. Det är hon som har sagt vettiga saker och varit mogen. Det är hon som hade fina kläder först när jag var i någon splittrad fjortis-period. Hon har alltid vetat vad hon vill och ska göra, inte jag.
Ville bara säga till dig Elin att nu är jag faktiskt 21 år och jag känner mig som en storasyster!! Så ring om du har några problem eller plötsliga humörsvängningar eller om du gör något du som ångrar dagen efter..... Jag kommer alltid svara!

Pjuuuh. Vad mycket disk det är i denna lägenhet. Måste diska. Måste dammsuga. OSV. Försöker komma på hur jag ska göra detta till ett längtansfyllt(längtansfullt? efterlängtat?) moment. Kommer inte på något. Funderade ett tag på om man skulle sätta på sig en morgonrock? Det blir ju lite mysigare. Bekvämare framförallt. Samtidigt känns det lite onödigt. Att byta om för att diska. Måste hitta någon bra metod för att få disk överstökat. 

Livet är annars bra här i Umeå! Snart är denna vecka av seminarium och grupparbeten över och i helgen är det finsittning och spex. Ska bli skoj! För övrigt gillar jag studentställena här. De spelar jättebra musik! Igår fick vi höra både Håkan och Moneybrother. Och massa mer. Men sen bytte vi ställe och där var det mer schlager-golvet på Harrys-feeling. Men men, det var kul det med!

Metod 1 för att få disk snabbt gjord: Inte skriva om hur jag ska få den ren, utan helt enkelt göra det. Lite som att prata om att börja träna men aldrig börja.

Jag ska börja NU!

En eventuell metod 2: Diska efter varje tallrik man använt så det slipper bli som nu, -omöjligt att ens sätta ner den där proppen som hjälper en lite på vägen när man ska fylla diskhon med vatten. Ska försöka med den efter idag.

Det är så svårt att beskriva hur man har det. Hur det känns, vad som händer, hur vädret är eller om sängen är skön. Vet man någonsin riktigt hur man har det? Man har det alltid lite på olika sätt och om det ena är svårt känns det andra väldigt kul, eller så är det regnigt men sängen är väldigt skön att sova bort just regnet i.

Jag påminns lite varje dag om hur jag är men förvånas också över saker som jag inte riktigt trodde var jag. Mina tre kalendrar jag fick under de tre åren på SMID förstördes oskrivna och orörda när jag slängde dem i papperskorgen innan studenten då vi var tvungna att rensa våra skåp.

Jag har idag skrivit en egen kalender i ett fint block jag fick av Karin då jag inte hunnit köpa någon än. Jag upprepar önskningar om att jag och Rasmus måste göra listor på vad vi ska handla och göra och laga och fixa. Snart känns det som att jag skulle vilja tapetsera upp en whiteboard-tapet på en vägg här i lägenheten och bara skriva allt jag ska komma ihåg och göra.

I ettan grät jag flera kvällar i veckan över att jag var tvungen att spela handboll och aldrig hann träffa alla tjejer. Alla skulle glömma bort mig och jag skulle sakta förvandlas till en idrottsnörd med absolut inget liv.

Och i lördags när jag såg på Rasmus match fick jag lite lust att spela handboll igen. Och jag gråter inte varje kväll över att ni där hemma och jag inte kommer ses på några månader, därför att det kommer vara som det alltid är. När vi är.

Idag har jag tusen gånger om undrat om jag är smart nog att plugga, alla andra är säkert mycket bättre än jag och jag kanske kommer likna en släckt lampa en mörk kväll. Men nu ikväll så tittade jag på tv, stängde av och läste lite. Då kändes det bättre. Om man nu är släckt kan man ju bara lysa starkare.

Igår blev jag indelad i Gryffindorlaget och imorgonkväll ska vi spela quidditch.
Vi kommer att vinna tror jag!