IDA

Just nu går det inte riktigt att sätta fingret på sommaren och allting som känns så himla mycket att jag inte kan sova på kvällarna. Har inte riktigt kunnat göra det sedan april, men då var jag inte ensam om det.

 

Kan inte skriva när den där fula mattan är här ovanför. Tills dess att jag fixat den så blir det lite uppehåll här tror jag nog. Bloggen är alltså för ful och allting flyter iväg upp i molnen just nu så det blir svårt att ens skriva något vettigt här.

 

PUSS

Okej, jag fick ett ryck och försökte göra om den här himla designen men förstår mig inte alls på alla konstiga kodord. Är inte någon superhacker direkt. Ska fråga min syster, tills dess får den fula mattan och alla konstiga textstilar vara.

 

Nu är jag hemma i Mariefred sedan en vecka och allting rullar väl på. Förundras ena stunden över hur otroligt fint det är här och den andra stunden över att det är precis som det alltid varit. Det kanske är första sommaren jag inte riktigt känner mig så hemma. Eller så är det väl så att jag känner mig för hemma och som 18 år och helt lost igen, vad vet jag.

 

Idag har det regnat konstant och jag har legat och filosoferat i sängen och tittat ut genom fönstret. Kul va?

Nu ska jag snart gå och fira Joel som tar studenten och så hoppas jag på att solen kommer lysa till helgen igen. Hejdå

So brown eyes I hold you near
Cause you're the only song I want to hear
A melody softly soaring through my atmosphere