IDA

Dagen har kommit! Brännbollsyran är här! Även värmen, ojojoj hur ska detta gå? Klockan nio var det redan 23 grader här i skuggan. Känns som att vi kommer avlida på ängarna bland all brännboll. Men men, öl och vatten kanske kommer lösa det problemet!

 

Denna helg ska jag spendera så mycket tid som möjligt med mina favoritpersoner här:

 

God tisdag!
Precis vad det är idag. Solen har återigen strålat på oss och det har varit så sjukt varmt ute idag. Alltså en perfekt dag för tentaplugg utomhus. Mitt rum börjar bli som en gästtoa där man kan fylla på vatten och kissa och Coop börjar bli som den dagliga resturangen som bjuder på sallad. Vi tampas med massa kryp och lagar och solar lite däremellan. Trivs ändå rätt bra med det, trots att tentan känns mycket oviss. Nu ska jag försöka laga ihop någonting av allt konstigt som finns i min kyl. Jag har kommit på att handla mat på något vis hör lite ihop med hur kreativ man är. Jag gillar att gå runt och hitta saker i fina färger och köpa en liten Citronmeliss-planta bara för att Citronmeliss är ett så fint namn. Tyvärr har den vissnat nu...

På senaste tiden har det snackats mycket natur och växter här i min umgängeskrets. Egentligen kanske det är mest jag som upplyst om olika fina blommors namn osv. Alla undrar hur jag lärt mig dessa. Och det undrar jag med. Mamma eller pappa, hur blev jag så otroligt bildad när det kommer till växter?

 

Nä jag kanske överdriver lite nu, så mycket kan jag inte. Men litegrann! Jag har även berättat om hur mycket jag älskade vår trädgård som barn och hur ledsen jag blev när vi grävde upp runt vårt hus och rosenbusken dog. Den var så himla fin. En sak jag också kom på är namnet jag gav vårt rönnbärsträd utanför huset som jag brukade sitta i ibland. Är detta normalt, att döpa lite träd och så till människonamn? Har jag någonsin berättat om detta förresten?

Om inte, så kan ni härefter kalla rönnbärsträdet för Melissa, det har nämligen alltid varit hennes namn.

 

Kram!

Björkarna har slagit ut nu och det gick så himla himla snabbt. Ena dagen pratade vi om alla gråa grenar och nästa dag rasslade de gröna löven över oss tillsammans med blåsten. Det är lustigt hur vissa saker går så där snabbt utan att man ens är medveten om minutrarna som oberört tickar förbi. Kanske är det för att man hoppas lite att det inte ska gå riktigt så fort som tiden gör, eller så är det väl så man inte ens reflekterar över det för det finns så många andra saker som upptar ens tid. Men jag förundras ändå över det, hur blir det så där, att sju timmar känns som fem minuter för att saker man gör liksom inte får plats i minutvisarens fem slag. Det bara rinner på precis som vattnet och allt man vill göra är att simma med, helst både dag och natt utan att inom de närmsta dagarna behöva gå upp på land.

Solen har värmt oss hela helgen och fortsätter så. Jag har fått lite bruna händer och ben och alla drar sig för att gå inomhus och göra viktiga saker. Jag vill helst ligga i gräset och prova nya glassar, skratta så mycket det går och kramas tills jag blir trött på det. Fast det kanske man inte blir? Det är bara två veckor till hemfärd och det känns himla skumt men bra också. Jag ska träffa Elin som jag saknar så mycket och mina lilla lillebror tar studenten. Jag kommer få träffa mamma och pappa varje dag och så kommer jag ha alla andra inom en väldigt liten räckvidd. Det känns bra och lugnt. Det kanske inte blir någon pirrig oväntad sommar men det kanske är skönt att sakta ned lite med allt.

 

HEJ!
Idag är dagen inte som igår. Idag är dagen jättebra. Mystiskt det där, varför jag aldrig är på något slags mellanhumör. Det har blivit så här i Umeå. Antingen så känner jag mig sjukt irriterad eller superglad. Idag känner jag mig superglad. Det är jättesoligt och vi ska sitta på en filt här på Ålidhem hela dagen. Jag har ju sån tur att Jennie bor ca. 50 meter ifrån mig och resten får ta och åka till oss idag. Så inga ansträngningar i onödan. I helgen ska vi GRILLA och dricka ROSÉVIN. Två saker jag känner att vi gjort alldeles för lite. Iofs har ju termometern än så länge inte överstigit 15 grader så det kanske inte är så konstigt. Men i helgen, då händer det!

 

 Faaan det är blev ett jättetrist blogginlägg känner jag nu. Jag har denna morgon suttit och skrattat åt roliga saker människor säljer i en "Köp och sälj-loppis-grupp" i Umeå på Facebook. Denna annons fastnade jag för:

-Killing them softly, dvd-film med Brad Pitt mfl.
"Jättebra o spännande DVD-film thriller/drama Maffia med Brad Pitt, Ray Liotta mfl. ENDAST TITTAD PÅ 1 GÅNG!!! Nyligen släppt på dvd. Finns på Ö Ersboda. 80 kr :)"

 

Men KLAAART!
Tagen! Jag gillar speciellt att hon bara sett den en gång. Känns som att allt värde i den inte försvunnit då. Kostar verkligen dvd-filmer mer än 80 spänn? Aja, jag har inte ens en DVD-spelare. Inte en tv heller kom jag på. Jag är inte beroende av tekniska grejer! Det är jag och naturen! Jag och livet utanför all strålning och uppkoppling! Jag och min spirituella sida. Det har varit vi ända sedan tvn försvann ur mitt liv. Elin, du kanske tänkte att Indien gav dig någon slags uppenbarelse eller liknande. Men Indien är ingenting mot Umeå och mitt liv här.

Nu ska jag diska. KRAM!

 

Denna dag. Vet ej hur den ska sluta. Är på så sjukt irriterat humör. Jag brukar inte ens vara det? Men just denna morgon. Det började kanske igår när jag råkade ha sönder min kaffepress. Fick sitta och sila kaffet mellan tänderna imorse för jag var rädd för att få glas i kroppen och dö. Det är sol men det hjälper inte idag? Jag ska ju ändå sitta på två jävla föreläsningar och en utvärdering av utvärdering. Orkar inte. Blir irriterad för att jag inte orkar. Är så otroligt lat och omotiverad. Blir trött på att hela livet kommer handla om pengar. Men irriterar mig samtidigt på snåla människor.

 

Okej jag ska sluta nu. Och cykla till skolan. Det kanske känns bättre efter lunch, ibland är det ju faktiskt så. Dock ska jag få en stor baguette och inga vitaminer som jag nog egentligen skulle behöva. Men den är i alla fall gratis.

Åh, här ligger jag och är otroligt pigg en måndagskväll. Kan kanske bero på att jag varit så duktig och tagit det otroligt lugnt i helgen! Det var välbehövligt och ganska skönt. I fredags var jag även HELT ensam. En HEL kväll. Det ni! Jag klarade det med mycket godis och en film samt en väldig trötthet.

 

Ville bara påpeka att jag klarar mig rätt bra själv, innan jag startar mina vanliga kärleksförklaringar. Har legat hela kvällen och tittar på sommarbilder på mig och mina människor, som Karin brukar säga. Och så har jag läst blogginlägg om gamla vänner en glider isär med och hittar tillbaka till. Jag vet inte riktigt om så är fallet när det kommer till oss. Vi fanns väl alla där så länge, i Mariefredsskolans fula korridorer väldigt nära varandra. Lite här och var umgicks vi, med både varandra och andra personer. Sen kom nian, och så satt vi där vid samma matsalsbord och åt knäckemackor med smör tills vi egentligen redan hade börjat. Så fick vi skynda oss in i olika klassrum och längta efter nästa rast.

 

Jag minns att jag alltid undrade hur länge det skulle hålla, hur länge jag skulle ha er och om någon annan skulle börja komma före mig eller oss. Men jag tycker inte att det blev så. Bland all gymnasietid och alla tågresor och sena handbollsträningar fanns ändå Mariefred med sina få kvadratkilometrar, där bara vi vandrade omkring. Alla somrar kommer och vi gör det än så länge fortfarande. Även fast staden kanske börjar kännas lite för liten älskar jag hur vi fortfarande äter glass tillsammans och ser allting annat runtom oss vara som det brukade vara under de tre blommande månaderna. Jag älskar hur ni känner min lillasyster, älskar hur vi dyker ner i Emma och Linas soffa och äter ostbågar med Tiger runt fötterna, älskar Karins kök och kylskåp med alltid så roliga saker i, älskar hur ni kommer in på Systemet och omsorgsfullt beräknar mängden öl ni ska dricka på kvällen. Med mig!

Så är det, och vi kommer alltid finnas kvar, även om det inte är på de där få kvadratkilometrarna Mariefred så lätt erbjuder oss ibland.