IDA

Solen har värmt oss hela helgen och fortsätter så. Jag har fått lite bruna händer och ben och alla drar sig för att gå inomhus och göra viktiga saker. Jag vill helst ligga i gräset och prova nya glassar, skratta så mycket det går och kramas tills jag blir trött på det. Fast det kanske man inte blir? Det är bara två veckor till hemfärd och det känns himla skumt men bra också. Jag ska träffa Elin som jag saknar så mycket och mina lilla lillebror tar studenten. Jag kommer få träffa mamma och pappa varje dag och så kommer jag ha alla andra inom en väldigt liten räckvidd. Det känns bra och lugnt. Det kanske inte blir någon pirrig oväntad sommar men det kanske är skönt att sakta ned lite med allt.