IDA

It's my soul honey that's up at eighty

Home, is where I want to be

Publicerad 2012-12-20 12:24:58 i Ida,

HEJ!
Gud så det snöar här i Umeå. Det har snöat konstant typ sedan förra veckan. Igår insåg jag att jag var tvungen att skotta fram vår lilla uteplats ty den var helt igensnöad. Det tog aslång tid för snön var ca. en meter djup. Men en fin liten gång gjorde jag, dock har den nästan snöat igen idag ser jag. Nåväl.

Snart ska jag promenera till universitetet för att ha mitt sista seminarium innan jul. Steriliseringsdebatten ska diskuteras. Måste dock medge att jag nästan redan tagit jullov. Men trots det så känns det ändå så konstigt att åka hem till Mariefred?! Jag vet inte om det beror på att jag inte varit där på så länge eller på grund av att jag kommit att älska Umeå under denna höst och vinter. Jag kommer sakna mina promenader jag måste ta för att komma någonstans, kommer sakna Iksu, mina vänner, centrumet där det alltid hålls olika tal eller konserter och en massa mer.
 
Men men, det är ju bara två veckor, och så kommer jag antagligen inte att vilja åka tillbaka när jag väl kommit till Mariefred. Vi får väl se helt enkelt. Jag tror bara att jag är tillfälligt trollbunden av den norrländska luften. Imorgon kvart i sju så åker jag i alla fall mot Stockholm, HOPPAS verkligen att tågen inte krånglar. Orkar inte sitta på en ersättningsbuss i flera timmar. Jaja, det löser sig. Puss och hejdå, snart ses vi!
 

Måndag

Publicerad 2012-12-17 18:37:49 i Ida,

Hej hej hej!
Hur mår ni?
Jag mår faktiskt bra, denna dag har varit en bra dag måste jag säga. Dock blev jag på hemvägen från Iksu på väldigt irriterat humör. Det är nämligen så att jag nu under loppet av ca. två eller tre veckor blivit utsatt för någonting jag finner otroligt obehagligt. Nämligen folk som STIRRAR. Och med folk menar jag män. Medelålders män som stirrar och stirrar så mycket att jag undrar om inte någon lärde dem att det är fult att glo på folk. Den första gången hände det när jag körde body pump. Detta hade jag nästan glömt bort, tills denna dag kom och jag blev utsatt för TVÅ medelåldersmans-stirrningar. Imorse på en klädbutik och nu precis inne på Konsum. Dessa män har sett ut som min bild av den stereotypa våldtäktsmannen/mördaren/stalkern och gjort mig väldigt obehaglig till mods. Jag har försökt tänka att det är inbillning, det här med att de har stirrat så mycket, men jag tror faktiskt att jag inte alls har inbillat mig. Var jag än vände blicken fanns de där, bakom något hörn, eller bakom flingorna eller bakom någon skivstång.
 
För att göra er lite mindre oroliga är det ingen som än så länge visat sig vara någon mördare/våldtäktsman/stalker. Men jag blir ändå så sjukt irriterad att jag nästa gång kommer spärra upp ögonen och glo argt tillbaka. Det är inte heller bara dem jag blir arg på, utan det är också mig själv. Jag blir arg för att jag blir rädd och nojig att de ska göra mig illa. Efter att jag blivit arg på mig själv så blir jag arg på vårat ojämställda samhälle där kvinnor ska behöva gå runt och oroa sig för att en man eventuellt kan göra dem illa. Och när jag tänker på det blir jag arg på alla män. Och så blir jag arg på att VI KVINNOR/TJEJER ska behöva lära oss hur vi ska undvika att råka illa ut. Vi ska inte gå genom parker ensamma om nätterna, inte bli för fulla, vi ska skaffa ett överfallslarm eller så kan vi ringa någon telefonlinje där vi får sällskap hem ifall det känns läskigt.
 
Det är så sjukt tröttsamt att det är vi som ska behöva ta till åtgärder när det är MÄNNEN som är problemet. Hur vore det att utbilda männen i jämställdhet och problematik kring våldtäkter? Hur vore det att diskutera detta i killgrupper? Hur vore det att tala med männen om mäns våld mot kvinnor och hur allt detta hänger ihop?

Åh nu blir jag så arg att jag inte orkar skriva mer. Det finns så sjukt mycket mer saker jag blivit så himla IRRITERAD och FRUSTRERAD över under några dagar. Alla människor på Facebook till exempel, som inte förstår varför Disney väljer att klippa bort scener ur tomtens julverkstad. Jag kan förstå att det inte är alla som är medvetna om den rasism och antisemitism som mörkhyade och judiska människor blivit utsatta för. Jag kan också förstå att det kanske inte alltid är lätt att upptäcka dessa nidbilder porträtterade i bland annat tomtens julverkstad, och för att inte tala om alla de andra stereotypa bilder av människor från mellanöstern i Disneys filmer. Men om det är på det viset, att man inte förstår, så föreslår jag att människor lär sig läsa alla de hundra förklaringar människor på Facebook ger till svar på varför Disney gör på detta sätt. LÄS och inse hur läget ligger till. Samma sak med Tintin i Kongo, jag undrar om människor som började protestera ens läst den serien och insett hur handlingen och språket är i den?
 
Nä nu orkar jag inte fortsätta. Jag önskar bara att människor ibland försökte tänka lite utanför trygghetszonen och inse att strukturella problem är någonting som absolut fortfarande finns, överallt runt om oss.
 
Oj nu blev det långt. Ska återgå till min spenat/broccoli/morots-soppa som jag nu ätit i ca. 4 dagar.
Hejdå!

Måndag

Publicerad 2012-12-10 16:27:00 i Ida,

Denna måndag ja. Denna måndag har haft mig i sitt tunga grepp hela dagen har inte riktigt velat släppa taget. Jag har lite ångest över allt och ingenting och endorfin-nivån känns inte på topp. Ett litet surr av hjärtklappning-light har jag också av oklar anledning.
 
Pratade med Lina i telefon förut och grattade på födelsedagen. Har saknat hennes ivriga röst och alltid så nyfikna frågor. Emma har jag inte kunnat ringa för att hon är borta med landslaget och spelar. Coolt att kunna skriva det lite så där bara va? Grattis till er båda igen i alla fall, ni är och kommer alltid att vara mina favorit-tvillingar.
 
Nu längtar jag lite till att få åka till Mariefred, trots att det känns som att när jag väl är där måste hinna med så många saker. Alla ska ju vara nöjda och glada, även jag inräknad.

Nåväl, de dagar det blir mörkt klockan kvart över två kanske vi inte ska begära så mycket av. Eller vad tror ni? Hur mår ni förresten? Vad önskar ni er i julklapp? Säg nu inte att ni inte vill ha nåt, jag tror säkert att ni kommer på någon liten sak.
 
Ajöss

i'm too scared to know how i feel about you now

Publicerad 2012-12-07 23:20:00 i Ida,

Kanske har jag alltid varit väldigt mycket mig själv, både åt det ena och det andra hållet. Definierad på olika sätt beroende på vem man frågar. En sak jag tänkt på är hur mycket vi förknippas med människor runt om oss.
-Som kär i en människa och vän med en annan, som en kusin till den personen eller som barn till den pappan och så vidare i all oändlighet. Kanske är det också så vi ofta definierar oss själva. Det, och tillsammans med alla platser vi varje dag är på eller alla gator vi kan gå på med slutna ögon och hitta ändå eller med bussen som vi lärt oss exakt hur många minuter sen den är varje morgon.

 

Jag har, lite överlägset ska erkännas, ofta ifrågasatt varför vissa av de människor jag gått i gymnasiet eller grundskolan med aldrig skulle kunna tänka sig att vidga sina vyer och flytta någon annanstans. Jag har också tänkt att den här staden kan väl inte vara kul att bo i under hela sitt liv. Men sen har jag också tänkt att jag kanske förstår, därför att det är skönt att ha de människor som känner en. Att veta var man har dem, att de vet precis hur jag är.

 

Men så igår tänkte jag på det igen. Och så kom jag på varför alla borde flytta. Helst långt bort där ingen känner en och där man inte känner någon, borde alla flytta någon gång. Och det är för att man behöver inte bli förknippad med någon där, långt bort. Jag är bara Ida med ett efternamn som tydligen låter lite tyskt eller norskt. Resten kan jag bestämma själv och det har jag nog också gjort. Efter många år i samma stad kanske det är svårt att ändra på saker och ting, och framförallt på sig själv. Antagligen skulle människor tro att man hade blivit lite galen eller väldigt rebellisk. Men det är så lätt här, i en stad där få personer har något tidigare gemensamt. Vi är bara vi, och förhoppningsvis precis som vi vill vara just nu.

 

Egentligen tror jag att alla borde flytta fler gånger än en. Tänk alla människor vi skulle behöva lära känna, lära oss att handskas med dem på tusen olika vis och lära sig att handskas med sig själv på minst lika många sätt. Men vi kanske börjar med en gång, så får vi se hur det blir sedan.

Godnatt

 

 

 

Om

Min profilbild

Ida

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela