IDA

It's my soul honey that's up at eighty

i'm too scared to know how i feel about you now

Publicerad 2012-12-07 23:20:00 i Ida,

Kanske har jag alltid varit väldigt mycket mig själv, både åt det ena och det andra hållet. Definierad på olika sätt beroende på vem man frågar. En sak jag tänkt på är hur mycket vi förknippas med människor runt om oss.
-Som kär i en människa och vän med en annan, som en kusin till den personen eller som barn till den pappan och så vidare i all oändlighet. Kanske är det också så vi ofta definierar oss själva. Det, och tillsammans med alla platser vi varje dag är på eller alla gator vi kan gå på med slutna ögon och hitta ändå eller med bussen som vi lärt oss exakt hur många minuter sen den är varje morgon.

 

Jag har, lite överlägset ska erkännas, ofta ifrågasatt varför vissa av de människor jag gått i gymnasiet eller grundskolan med aldrig skulle kunna tänka sig att vidga sina vyer och flytta någon annanstans. Jag har också tänkt att den här staden kan väl inte vara kul att bo i under hela sitt liv. Men sen har jag också tänkt att jag kanske förstår, därför att det är skönt att ha de människor som känner en. Att veta var man har dem, att de vet precis hur jag är.

 

Men så igår tänkte jag på det igen. Och så kom jag på varför alla borde flytta. Helst långt bort där ingen känner en och där man inte känner någon, borde alla flytta någon gång. Och det är för att man behöver inte bli förknippad med någon där, långt bort. Jag är bara Ida med ett efternamn som tydligen låter lite tyskt eller norskt. Resten kan jag bestämma själv och det har jag nog också gjort. Efter många år i samma stad kanske det är svårt att ändra på saker och ting, och framförallt på sig själv. Antagligen skulle människor tro att man hade blivit lite galen eller väldigt rebellisk. Men det är så lätt här, i en stad där få personer har något tidigare gemensamt. Vi är bara vi, och förhoppningsvis precis som vi vill vara just nu.

 

Egentligen tror jag att alla borde flytta fler gånger än en. Tänk alla människor vi skulle behöva lära känna, lära oss att handskas med dem på tusen olika vis och lära sig att handskas med sig själv på minst lika många sätt. Men vi kanske börjar med en gång, så får vi se hur det blir sedan.

Godnatt

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela