,
Två saker jag gör - andas och tänker på dig
jag alskar dig
honey you are a rock
upon which I stand
honey you are the sea
upon which I flow
You are the one that I wanted to find
Indien
tralala
Mmmm här sitter jag och luktar gott. Jag har nämligen smörjt in mig med min nya kräm. Mm vad gott den luktar! Jag har även duschat och innan det var jag ute och sprang i regnet. Innan jag var ute och sprang så försökte jag städa mina garderober och innan det, alltså imorse så krattade jag löv med pappa.
Ja det var min dag bakvänt i snabba drag. Kul va?
Resfebern har inte riktigt infunnit sig än vilket känns ganska skönt eftersom att jag då kan lugna mina två vänner som har sådan panik hela tiden. Om jag inte minns fel så var det alltid jag som förut blev kallad för "panik-Ida".
Inte nog med det så imiterade Karin och Pao alltid mig när jag till min framtida man som tydligen skulle heta Jesper langade panikrepliker. "Jesper!! Jesper jag har panik!!" Ingen aning om varför de döpte honom till Jesper.
Hur som helst! Nu är tydligen rollerna ombytta och det känns ju skönt. Eller så kanske det kan vara så att min hjärna kör med någon omvänd försvarsmekanism som gör mig jättelugn fast jag egentligen är ganska stressad. Nåja, det blir nog bra hur som helst!
Jag och Pao diskuterade igår vad vår rese-blogg ska heta men vi kom inte riktigt på något fyndigt. Jag föreslog "iii.blogg.se", alltså "idaiIndien" men det gick inte hem tyvärr. Karins "backstreetbackpackers" kändes lite 90-tal.. Ett annat förslag var "IdaPaulinaochenvän.blogg.se" men, OBS Karin ifall du läser detta; det hade antagligen blivit "IdaKarinochenvän" ifall det hade varit du och jag som diskuterat, så ta inte illa upp! Lite så där är väl jargongen oss emellan och det bjuder ofta på många skratt och små-roliga diskussioner, eller hur mina små kompisar? Om ni vill kan den heta "detvåvännernaochIda", jag har alltid varit lite speciell!
Förslag är alltså varmt välkomna!
Ajöss
Ja det var min dag bakvänt i snabba drag. Kul va?
Resfebern har inte riktigt infunnit sig än vilket känns ganska skönt eftersom att jag då kan lugna mina två vänner som har sådan panik hela tiden. Om jag inte minns fel så var det alltid jag som förut blev kallad för "panik-Ida".
Inte nog med det så imiterade Karin och Pao alltid mig när jag till min framtida man som tydligen skulle heta Jesper langade panikrepliker. "Jesper!! Jesper jag har panik!!" Ingen aning om varför de döpte honom till Jesper.
Hur som helst! Nu är tydligen rollerna ombytta och det känns ju skönt. Eller så kanske det kan vara så att min hjärna kör med någon omvänd försvarsmekanism som gör mig jättelugn fast jag egentligen är ganska stressad. Nåja, det blir nog bra hur som helst!
Jag och Pao diskuterade igår vad vår rese-blogg ska heta men vi kom inte riktigt på något fyndigt. Jag föreslog "iii.blogg.se", alltså "idaiIndien" men det gick inte hem tyvärr. Karins "backstreetbackpackers" kändes lite 90-tal.. Ett annat förslag var "IdaPaulinaochenvän.blogg.se" men, OBS Karin ifall du läser detta; det hade antagligen blivit "IdaKarinochenvän" ifall det hade varit du och jag som diskuterat, så ta inte illa upp! Lite så där är väl jargongen oss emellan och det bjuder ofta på många skratt och små-roliga diskussioner, eller hur mina små kompisar? Om ni vill kan den heta "detvåvännernaochIda", jag har alltid varit lite speciell!
Förslag är alltså varmt välkomna!
Ajöss
your new twin sized bed
Det blir ännu mörkare nu när klockan är en timme bakåt men det blir i alla fall lite ljusare på morgonen. Kanske drunknar vi snart i mörkret eftersom vi sitter inne under alla ljusa timmar även om jag inte skulle kalla dem alla därför att det låter som många. Och många är de där ljusa timmarna nog inte trots allt, kanske fem om man ska börja räkna, men räkning är inget som ligger mig varmt om hjärtat.
Fast jag brukar räkna dina fräknar längs axlarna och ned på ryggen, de är så där små och nästan obefintliga så att du knappt vet om att de finns. Jag brukar räkna gångerna jag försöker mig på att säga något men det slutar alltid med att jag är tyst ändå.
Jag finner mig själv ligga där kanske lite överväldigad av hur det känns och inte ens jag som annars brukar tycka om att beskriva saker försöker mig på det. Att beskriva det alltså. Jag tror att jag gjorde det någon gång, att det känns lite som att något inuti bröstet stiger upp i halsen men stannar där på ett behagligt sätt. Lite så, det vill skrikas ut men samtidigt stanna där därför att det är mjukt och molnigt och kanske lite för tjatigt för att berättas om hela tiden.
Det är så med mycket, jag vill berätta och viska och ringa och säga och visa men det slutar ändå alltid så där.. Att jag ligger och räknar fräknar fram och tillbaka för att nästa dag börja om på nytt..
Fast jag brukar räkna dina fräknar längs axlarna och ned på ryggen, de är så där små och nästan obefintliga så att du knappt vet om att de finns. Jag brukar räkna gångerna jag försöker mig på att säga något men det slutar alltid med att jag är tyst ändå.
Jag finner mig själv ligga där kanske lite överväldigad av hur det känns och inte ens jag som annars brukar tycka om att beskriva saker försöker mig på det. Att beskriva det alltså. Jag tror att jag gjorde det någon gång, att det känns lite som att något inuti bröstet stiger upp i halsen men stannar där på ett behagligt sätt. Lite så, det vill skrikas ut men samtidigt stanna där därför att det är mjukt och molnigt och kanske lite för tjatigt för att berättas om hela tiden.
Det är så med mycket, jag vill berätta och viska och ringa och säga och visa men det slutar ändå alltid så där.. Att jag ligger och räknar fräknar fram och tillbaka för att nästa dag börja om på nytt..
