IDA

Likt seglare med vinden i håret skulle vi susa ned för de längsta cykelbackarna samtidigt som du höll dina händer över mina ögon. Det skulle vara jag som styrde men du behövde nog bromsa ibland, kanske när jag svänger för mycket fram och tillbaka. Kanske skulle vi hoppa av i farten ned i gräset och jag skulle där rita världskartan över din rygg med grässtrån. Göra fina linjer mellan alla platser vi varit på och du skulle skratta åt allting, både åt våra berättelser och åt att det kittlades av gräset.

 

And our minds were meant to sail

 

 

Hej hej!
Jag har klippt mig, ser ni? Jag skulle bara klippa topparna men det blev ju som vanligt hos frisören. Jag fick höra hur slitet det var så nu ser jag ut som en oskyldig 7e-klassare med lång page. Men men, det ska erkännas att det känns väldigt FRÄSCHT.

Annars är det såå skönt att det är fredag, för denna vecka har faktiskt inte gått så snabbt som veckorna på senaste tiden har gjort. Men vi har haft givande diskussioner om orientalism och heteronormativitet. Och ordet tolerans. Det var nog den intressantaste diskussionen. Tolerans är inte något särskilt positivt, vilken jag alltid förknippat det med. Det betyder mer "härda ut" typ. Och då kan man ju fråga sig hur positivt det är med alla människor som "tolererar" alla möjliga saker.

 

Jaja. Snart är det jul och då ska vi ses och kramas! Tills dess ska jag gå på återspark, förhoppningsvis även en julfest och mellan det måste jag skriva så mycket att jag inte vet hur det ska gå till. Nåja, det löser sig, vilket jag gång på gång får bekräftat. Så jag hoppas att livet alltid kommer lösa sig, annars vet jag inte vilka medel jag skulle ta till.

 

Hejdå!

Det var vår och solen glittrade i den sköra friska luften och jag och Karin satt på bussen. Vi var bara 17. Jag kommer ihåg att vi skrattade och att jag trots lite oro, var så himla lycklig över våren. Över våren och över Karin, och de saker som kanske skulle komma att hända spelade inte sådan stor roll alls. Jag tror förresten att jag sa det till henne "ingenting spelar någon roll, jag är trots allt väldigt glad". Jag hade nya helvita converse och hade en mörkblå vårjacka jag hade grävt fram ur garderoben. Senare satt jag där vid kvarnen och tänkte att vad du än gör nu snart, med mig, kanske ändå spelar lite roll. Jag försökte bara intala mig att det inte gjorde det, men det gör det, nog.

Tisdagar är den värsta dagen på hela veckan. Långt från helgen åt båda hållen. Trött, outhärdlig, seg, långsam.

Som ni märker är jag otroligt positiv idag. Jag har på grund av självömkan skippat träning och legat i soffan. Jag har försökt läsa det jag måste läsa men somnat på grund av trötthet och tristess. När jag sedan vaknat har jag mest tyckt synd om mig själv igen. För att jag måste läsa, för att jag måste bo i mörka Sverige, för att min hjärna tänker på alla andra saker än orientalism och viktiga grejer. Jag har nu också spenderat en timme i telefon med Pao som känner exakt likadant. Det är tur att jag inte är ensam i alla fall. Vi diskuterade ifall man kanske skulle ta och gå till en terapeut. Någon som kanske skulle kunna ge oss svaren på alla de oändliga frågor som vi ställer till oss själva varje dag.

 

Har jag någon terapeut som läser min blogg så får du gärna höra av dig!

 

För övrigt hoppas jag att er dag har varit bättre än min, och att jag kommer få en helt fantastisk underbar onsdag imorgon. Gärna fylld av vinster på lotterier, sushi, uppenbarelser från ovan och en plötslig extrem växthuseffekt resulterande i bruna axlar. Om inte, kanske i alla fall bli headhuntad och få skriva valfri bok mot betalning, pga. min fantastiskt roliga blogg. Någon?

 

 

Jag har fasat över att börja läsa historiakursen vi ska ha. Men när jag började läsa lite, igår typ, så blev jag ganska lycklig. Det handlar inte om en massa kungar och deras barn och krig de var med i, än så länge i alla fall. Det handlar om rasism och islamofobi. Det är precis det här jag behöver! Jag behöver lära mig mer för att kunna argumentera ännu bättre mot människor med främlingsfientliga åsikter.

Dock kan jag mitt upp i allt jag lär mig känna mig lite uppgiven. För att det finns så mycket problem och orättvisor att det nästan hade känts bättre att inte veta om dem. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allting jag lär mig? Det är supermycket och jätteintressant och bra, men vad ska jag göra med all denna kunskap?

Hahaha, jag låter så otroligt smart nu. Jag har kanske till viss del lärt mig många saker som andra gjorde på samhällskunskapslektionerna på gymnasiet. Tyvärr var jag för trött av all handboll min kropp spelade för att orka lyssna då.

 

På tal om handboll så var jag på Röda Korset igår och träffade några nya medlemmar som börjat. Och efter vårt möte så säger en tjej från Kalix att hon känner igen mig och undrar om jag spelat handboll? Så coolt, eller hur? Hon sa att hon kom ihåg hur de mötte IFK Mariefred <3 i Katrineholmscupen ett flertal gånger. Ändå lite häftigt tyckte jag, hur gamla var vi då liksom? Jag tänkte också lite på handboll när jag gick hem i ett frostigt Umeå. Handbollen har nog varit det enda som jag riktigt kan säga att jag alltid känt mig säker i och med. Jag var aldrig nervös över att jag inte skulle duga eller räcka till eller inte kunna göra mitt bästa. Det var bara så enkelt, springa passa skjuta och försvara. De gånger jag hade dåligt självförtroende var nog bara på Riks och när vi åkte till Spanien. Men då var det också en helt annan konkurrens, plus att jag då inte riktigt ville längre.

 

Hmm ja det var ju en skojig liten reflektion. Annars så har jag typ lite lov den här veckan och har det faktiskt hur bra som helst. Trodde att jag skulle få en väldigt stor rastlös ångest men detta har faktiskt inte hänt än. Istället mediterar jag i soluppgången och lyssnar på delfinläten.

 

I helgen kommer Elin och Pao hit och det ska bli så kuuul att jag blir så pirrig i magen att jag inte kan sova på kvällarna! Antar att jag kanske tycker att det ska bli lite lite roligare än de tycker, men det är väl för att de liksom aldrig varit här och att jag får visa mitt ena hem. Skumt men skoj!

Nu ska jag fortsätta läsa, hoppas att ni mår bra och nöjer er med ett lite halvtrist blogginlägg idag.

Hejdå!