IDA

Jag har fasat över att börja läsa historiakursen vi ska ha. Men när jag började läsa lite, igår typ, så blev jag ganska lycklig. Det handlar inte om en massa kungar och deras barn och krig de var med i, än så länge i alla fall. Det handlar om rasism och islamofobi. Det är precis det här jag behöver! Jag behöver lära mig mer för att kunna argumentera ännu bättre mot människor med främlingsfientliga åsikter.

Dock kan jag mitt upp i allt jag lär mig känna mig lite uppgiven. För att det finns så mycket problem och orättvisor att det nästan hade känts bättre att inte veta om dem. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allting jag lär mig? Det är supermycket och jätteintressant och bra, men vad ska jag göra med all denna kunskap?

Hahaha, jag låter så otroligt smart nu. Jag har kanske till viss del lärt mig många saker som andra gjorde på samhällskunskapslektionerna på gymnasiet. Tyvärr var jag för trött av all handboll min kropp spelade för att orka lyssna då.

 

På tal om handboll så var jag på Röda Korset igår och träffade några nya medlemmar som börjat. Och efter vårt möte så säger en tjej från Kalix att hon känner igen mig och undrar om jag spelat handboll? Så coolt, eller hur? Hon sa att hon kom ihåg hur de mötte IFK Mariefred <3 i Katrineholmscupen ett flertal gånger. Ändå lite häftigt tyckte jag, hur gamla var vi då liksom? Jag tänkte också lite på handboll när jag gick hem i ett frostigt Umeå. Handbollen har nog varit det enda som jag riktigt kan säga att jag alltid känt mig säker i och med. Jag var aldrig nervös över att jag inte skulle duga eller räcka till eller inte kunna göra mitt bästa. Det var bara så enkelt, springa passa skjuta och försvara. De gånger jag hade dåligt självförtroende var nog bara på Riks och när vi åkte till Spanien. Men då var det också en helt annan konkurrens, plus att jag då inte riktigt ville längre.

 

Hmm ja det var ju en skojig liten reflektion. Annars så har jag typ lite lov den här veckan och har det faktiskt hur bra som helst. Trodde att jag skulle få en väldigt stor rastlös ångest men detta har faktiskt inte hänt än. Istället mediterar jag i soluppgången och lyssnar på delfinläten.

 

I helgen kommer Elin och Pao hit och det ska bli så kuuul att jag blir så pirrig i magen att jag inte kan sova på kvällarna! Antar att jag kanske tycker att det ska bli lite lite roligare än de tycker, men det är väl för att de liksom aldrig varit här och att jag får visa mitt ena hem. Skumt men skoj!

Nu ska jag fortsätta läsa, hoppas att ni mår bra och nöjer er med ett lite halvtrist blogginlägg idag.

Hejdå!