Publicerad 2009-04-29 17:53:20 i Ida,
VÅRIGA HEJ PÅ ER!
Vet ni? Nu har jag FYRA dagar av ledighet framför mig. Med ett ynka svenskatal att skriva så spritter serotoninet i kroppen och endorfinerna hoppar mer än någonsin. Känns bra. Känns stabilt. Plus att alla dessa dagar kommer bestå av underbart våriga saker, om jag får hoppas och tro på min fantastiska intuition.
Imorgon är det valborg, på söndag ska vi åka och heja på Guif i Göteborg... Och resten av dagarna ska bara spenderas på exakt det sätter jag har lust till.
Jajamen.
Idag har det förövrigt varit en rätt krävande dag. Dock så gör sådant inte så mycket längre. Jag har blivit en så stark och mogen person så att jag kan tackla saker med mina försvarsmetoder. (Några av de slutsatser jag och P kom fram till idag...)
Påtal om P så höll hon ett tal till mig idag på svenskan. Jag började gråta hysteriskt, klassrummet svämmade över och vi började paddla som om vi var tillbaka på treans hajk igen.
He-he. Nejdå! Det var fint, men jag höll tårarna tillbaka och mungiporna högt. Tack! Och kom ihåg vårat motto som vi ska leva efter kära lilla du! "Stranden kostar inte". (internt men RÄTT.)
Jaaaja nu måste jag faktiskt städa mitt rum. Det luktar inte så gott längre och där kan man verkligen snacka om att vara tillbaka på treans hajk, fast i ett hav av tyg och glas och regndroppar i form av damm. Gud, jag och metaforer alltså.
Våriga hejdåhälsningar från
IDA
Publicerad 2009-04-27 19:48:34 i Ida,
Grejen är att jag kan inte tänka mig att det finns någon bättre storasyster än jag.
Jag bråkar aldrig, är alltid snäll, lånar ut kläder, böcker, musik, pengar och allt sådant. Jag hjälper alltid Malte med hans spanskaläxor, och Elin med hennes bilduppgifter. Jag köper alltid de gemensamma presenterna till mamma och pappa, och föreslår att vi ska kratta på tomten.
Det är alltid jag som frågar hur dagen har varit och jag är alltid intresserad av hur det går med tjejer/killar osv.
Jag underhåller dem genom att sjunga sånger, skicka gulliga och roliga sms och dansa för dem.
Tyvärr så har jag fått två syskon som inte ger mig något gensvar. När jag
för en gångs skull vill ha hjälp med en samhällsuppsats i detta ögonblick så är det ingen som kommer till undsättning. Jag har bett tills min värdighet nästan spruckit, erbjudit 50 kr plus att Elin ska få uppsatsen sen, och varit extra snäll. Men vad får man? Ingen hjälp överhuvudtaget..
Det är heller aldrig någon som svarar på om den har någon kille eller tjej på g, de berättar inte ens vem som är gullig eller intressant. De svarar på mina sms med dumförklarande kommentarer och tittar konstigt på mig när jag gör mina små uppträdanden.
Hur ska det gå när vi en dag flyttar ifrån varandra?
Jag vet inte....
Jag vet bara att ni en dag kommer ångra er, och sakna den bästa storasystern som alltid lyste upp er vardag....
Jag har ett litet "syskontalk.."
Jag hittar på roliga pyramidlekar..
Och till och med här lyser jag jag likt solen upp era ansikten!
Publicerad 2009-04-26 21:00:58 i Ida,
Min garderob skulle kunna liknas med ett krig.
Det ligger färger åt höger och vänster, vissa partier är bäcksvarta och vissa blommiga och rutiga och färgglada så att man nästan får ont i huvudet.
Jag använder bara hälften av allt som finns där, men ändå så har jag väldigt svårt för att göra mig av med minsta lilla grej där inne. Det är så mycket mer än bara kläder.
Jag är en sådan som köper något som jag faller handlöst för vid första ögonkastet. Tankar som "det här behöver jag verkligen" eller "det här är lätt att kombinera" rör sig inte alls i min hjärna när jag handlar. Blir jag kär så blir jag, och det går inte att släppa tanken på något förrän jag har det inne i min garderob. Att det sedan kanske bara används tre gånger därför att det inte är så lätt att kombinera med andra saker, eller att jag tröttnar på det väldigt snabbt är en annan historia.
I och med att jag älskar alla dessa kläder jag köper, så används de också alltid vid speciella tillfällen. Alla har på något vis sin historia, och det är därför det också är sorgligt att slänga bort dem.
Det är likadant med parfym, vänner, olika låtar och vissa platser. Alla har sin historia och det är oändligt svårt för mig att byta ut dem eller tappa bort dem.
I, med eller på dessa ting har jag någon gång varit kär, skrattat tills jag inte fått luft, tittat ut i himlen om natten, kysst någon speciell, gråtit hopplöst och så vidare och så vidare.
Det är svårt att bara lägga dessa saker i en påse och förvara på vinden, eller byta ut mot något nyare och fräschare. Jag tycker inte om det, även ifall det kanske skulle vara bra.. Ibland, jag vet inte?
Publicerad 2009-04-24 19:30:00 i Ida,
Hejsan.
Fredag med sol!
Sol brukar innebära lycka, dock har denna dag inte vart så värst lycklig.....
Denna projektrapport har praktiskt taget dödat både mig, Petra och resten av Smid. Idag var det the day med stort D. Alltså inlämning.
Jag och Petra satt och kämpade med innehållsförteckningar, bilagor, yogaövningar och sidnummer enda till klockan halv tre. Då fick det vara nog, och efter många tårar och hopplösa känslor så tryckte vi på print och förträngde hela historien. Inlämning till Karin och sen var avhandlingar, analyser, motivationstest och rubrik ettor och tvåor slutdiskuterade.
Tänk att ett problem kan vara så snabbt ur världen bara med hjälp av en print knapp. Fantastiskt.
Jag och Petra torkade våra tårar i sällskap med My och begav oss till Smak där de resterande tjejerna befann sig. Fia beskrev den nya Magnum glassen för mig, både hur man öppnade förpackningen och de goda vita chokladbitarna längst ner på glassen. Jag var inte sen med att inhandla den och sedan blev det relaxing på hög nivå.
Efter att ha diskuterat de timmar vi sovit på dessa sju dagar så kom fram till att ingen vecka kommer att bli hemskare än den här, och det kändes på något vis bra. Som Joel sa, har man inte suttit uppe hela natten och jobbat projekt så har man drömt om det....
Däremot, för att inte bara visa min negativa sida, så var gårdagen väldigt rolig! Den började med Röda-Vita-Rosen lek i skogen där leken slutade 0-0 efter mycket kämpande, smygande, jagande och ustuderade taktiker. Sedan bar det av till Sthlm för Hammarby-Göteborg tillsammans med Gunnar i minibussen, hahahaa!! Många roliga anekdoter från den resan.......
Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan träffa Pao & Linnéa och förhoppningsvis Karin.
Trevlig helg!
Jajamen, ett litet bildspel som behandlar platser som Råsunda, Hammarby-Göteborg, Gunnar, Petra som visar Råsunda från sin bästa sida, Fia i ett rör och slutligen, det längsta arbetet jag skrivit i mitt liv, projektrapporteeeeen! Wohooo klart.
Hejdå
Publicerad 2009-04-22 18:08:02 i Ida,
Jag är psykiskt utmattad.
Kan ju tyckas väldigt passande då det är psykisk träning mitt projekt handlar om.
Tyvärr är det just mitt projekt som har gjort mig utmattad. Både psykiskt och fysiskt.
I två hela dagar och en hel lång eftermiddag har jag och Petra Ek suttit på biblioteket och kämpat. Vi har suttit på övervåningen där det sprungit runt skumma killar och lekt kurragömma, vi har suttit på undervåningen där gamla gubbar har suttit och pratat om att "eeeeeron kommer att försvinna" och att kronan kommer att bli stor. Vi har till och med suttit inne på den finska avdelningen. ALLT för att kämpa, pressa ut de sista små krafter ur våra nu så tärda kroppar.
Det enda som jag tror hjälper nu är kaffedrickande på världsrekords nivå och toner av hemsk, så kallad "partymusik" i öronen. Men vem vet, även detta kanske är ännu ett förslag till våra psykiska, väl utstuderade peppande metoder?
Inte för att jag tror att Lady Gaga någon gång kommer få mig att må bra, men ett försök är alltid ett försök.
Likt ett flygplan kraschar nu min hjärna..... Mina fingrar kan endast trycka ner fyra tangenter till....
A d j ö
Publicerad 2009-04-20 22:38:33 i Ida,
05.00: Min dagliga, eller ska vi säga morgonliga snooze signal ringer. MMMmmM kan sova två timmar till!
07.00: Alarmet går igen. Ska jag upp och springa? Ska jag vara så duktig som jag aldrig varit förut? Näehehe!
07.01: Somnar in i en ljuvlig sömn...
08.00: Går upp och spanar efter vad Elin tar på sig för jacka. Nepp, inte min, bra! In i duschen
08.15: Gör en väldigt nyttig frukost. Läser DN kultur. Kommer på att det är söndagens. Tråkigt
08.19: Heeeeheeeeeee bråttom som vanligt.. Klär på mig. Blir glad över att jag hittar kläder så snabbt. Fönar håret
08.23: Neeee. Fula kläder. Byter
08.25-08.40: Ingen aning vad jag håller på med. Antagligen lyssnar jag på radion, drömmer mig bort och kommer efter ett tag på att jag måste skynda mig
08.40: 08.55: Fixar allt som behövs. KLAR! Börjar sätta på mig skorna och är nöjd över att jag för en gångs skull inte ligger efter i tidsmarginalerna
08.56: Byter skor, fult med svarta
08.57: Vartfan är mina nycklar? Vaaaart är mina nycklaaaar? Känner en viss stress över bussen som går 08.58 och faktumet att jag befinner mig hemma, inte på busshållsplatsen
08.58: Hittar mina nycklar, plus min extra skåpnyckel. Bra!
08.59: Ehehe vart är mitt busskoooooort?
08.59: Hittar det!
08.00: Springer i raskt tempo till bussen. Stenarna gör ont under mina skor. Det är hål under dem:( Hoppas på att bussen är sen
08.02: Jihoooo! Den är sen!
Och så tar man sig, utan att gå upp alldeles för tidigt på morgonen, till skolan.
Läs och lär!
Publicerad 2009-04-18 19:32:15 i Ida,
Och någon tog min hand hoppfullt och bestämt,
ledde mig rätt fram som om det var den mest sjävklara vägen i hela världen.
Vi vandrade längs en väg full med gula, röda och oranga löv som krispigt prasslade när man satte ner fötterna.
Färgerna lyste likt eld, och jag vet inte varför men jag har alltid älskat de tre kulörerna tillsammans. De ser så vilda och helt otämjbara ut.
Kanske precis så som jag önskade vara?
Vi gick och gick och gick, och efter det så gick vi lite till.
Passerade äldre damer ute på höstpromenader, blev förbisusade av unga pojkar på cyklar, mötte människor man en gång känt, personer med långt vackert hår som flög åt alla håll i takt med löven. Hundar som skällde och såg sorgsna ut över att få gå i koppel när allt de ville var att få springa snabbt och jaga alla änder längs vattnet.
Även fast vägen aldrig tog slut, så kändes det självklart att vi någon gång skulle komma fram.
Och vi kom fram.
Det var en stor ljusgrön plats, nästan likt en skog fast på något vis en stad. Med djur i träden, människor som badade i en djupblå sjö och kärlekspar som satt under eiffeltornet och kramades blygt. En familj höll på att hissa segel i en vit båt, andra satt och solade sig i skydd under prickiga paraplyn.
Eftersom att vi var utomhus blev jag förvånad över att musik hördes. Ljuv musik som ingen riktigt noterade, men inte heller ignorerade. Några dansade, några slöt sina ögon och log, några satt tankfulla med benen i kors och löv flygandes runt omkring sig.
Jag sökte med blicken efter högtalarna, men fann inga alls. Inga bergssprängare med sprakligt ljud heller. Men det var på något vis helt naturligt.
Tre unga tjejer hade fnittrandes klättrat upp på ett tak, satt där och tittade ut över platsen vi var på och höll varandras händer som om de alltid suttit fast i varandra.
Det doftade syrligt, nästan som lime, och kanske med all rätt eftersom att det fanns ett limeträd till vänster om mig, och två hästar stod och åt från trädet.
Jag log, men började med ens fundera. Det var höst, men människor badade ändå och fick inga knottror längs armarna alls. Några solade, fast de satt under paraplyn som det föll regn ner på. Musik hördes fast det inte fanns någon ljudkälla, hästar åt lime med god aptit, Eiffeltornet stod där rakt upp och ner, och alla såg väldigt ljuva och tillfreds ut. Jag undrade hur allt detta kom sig,
- hur det kunde vara varmt fast höst,
- hur det kunde regna fast människor solade,
- hur eiffeltornet som fanns i Paris kunde vara här,
- och hur allting var precis så konstigt fast normalt så att jag inte förstod någonting.
Och den där någon sa att
- Man kan aldrig riktigt välja. Man vill alltid ha någonting mer, och det är svårt att vara nöjd. Människor kan ha oändlig beslutsångest, känna sig vilsna och förvirrade, rätt placerade och hemma.
Därför tog jag dig hit.
Fortfarande förstod jag ingenting.
Men det var på något vis okej.
Ändå.
Publicerad 2009-04-14 14:02:38 i Ida,
Mihihi.
Idag så har det åter igen varit dags för skola. Men jag sörjer inte. Däremot sörjer jag att vi snart tar studenten. Anna hade gjort ett litet kollage med bilder på sin blogg, och då blev jag med ens lite tårögd. Det är trotsallt inte så lång tid kvar alls nu.
Och jag ser framför mig hur jag kommer stå där på studenten, full och varm och glad, och sedan få "forever young" spelad för mig. Denna låt har vi, så kallade DT,(dream team) bestämt att vi ska ha på flaket enda sen i ettan då vi lite vilt fantiserade om denna dag och spelade låten i omklädningsrummet.
Och NU! Nu är denna dag snart här. Känns faktiskt ganska obegripligt.
Förresten så har jag kommit på att jag har blivit tårögd två gånger den här dagen. En gång i morse på bussen också, när "stuck in a moment" flödade ur mina hörlurar och in i mina trumhinnor. Det fick mig att tänka på min vän Petra Ek. Hon och jag har ju som alltid lite för mycket tankar i huvudena, och denna låt måste jag nog säga kan passa rätt bra in på oss och den här våren. Plus att vi lyssnade på den på ca. alla bussresor genom Zagreb.
Jag är lite rädd faktiskt, därför att det på något vis känns som att jag lätt kommer drunkna ute i den stora världen. Även om jag kanske borde inse att jag för tillfället bor i Mariefred, som inte ens klassas som en stad och har ett trafikljus, men i alla fall. Det är ändå läskigt, för jag behöver något att gå till varje dag, något som jag är tvungen att göra, behöver ha människor jag tycker om på en självklar plats bredvid mig.
När jag kommer lämna allt det här så kommer jag flyga bort lika lätt som vinden och flyta iväg lika långt som havet når. Dvs, jag kommer bli helt obetydlig i denna stora värld.
Oooookej nu måste jag sluta överdriva, det låter som att jag praktiskt taget kommer bli inskjutsad på psykhem dagen efter studenten.
Så får vi hoppas inte är fallet, utan ni kanske i framtiden istället kommer att se mitt namn bland alla andra kända. Vem vet, jag kanske blir nya Caroline af Ugglas eller Lisa Ekdahl, tycker att de två är en relativt bra beskriving på mig som vuxen.
NEEEEEJEEEEEEE!
Nu får jag ge mig.
snälla snälla snälla...
Idaaaaa..
Nu slutar jag skriva. Hur mycket betydligt har det stått i det här inlägget?
Svar inget.
Haha hittade nyss ett gammalt spanskalexikon i mitt skåp. Även böckerna Naturkunskap A och B. Gav mig lite flashbacks av ettan och tvåan.
Jag är nervös på något vis, kanske för att alla har börjat på sina projektrapporter förutom jag och KP. Märks det eller?
Eller så är det så att jag har framtidsångest. Om ni har tips och idéer på en eventuell framtida karriär för mig så lämna gärna en kommentar eller tio.
MEN GUD!
HEJDÅ. Observera den direkta punkten efter hejdå.
.!
Publicerad 2009-04-13 19:18:15 i Ida,
GAAAAAAAAAH.
Jag brukar inte dela med mig av sådant jag faller handlöst för. Men jag måste, därför att jag troligast aldrig kommer äga någon av dessa kärlekar, fastän jag nästan skulle göra vad som helst........
HUR SNYGG VAR INTE DEN HÄR TJEJEN DÅ? ÅH......
Fast jag funderar starkt på att på något finurligt sätt göra klänningen där uppe till min studentdress....
Mamma?
Hejdå
Publicerad 2009-04-13 18:07:37 i Ida,
KAAARIN!
Jag vill vara ute hela vårnatten med dig, skratta, titta på stjärnorna och göra busiga saker, som när vi gick i ettan, hihi.
KOM HIT NUUUUU!
Publicerad 2009-04-12 02:18:42 i Ida,
Det är så häftigt tycker jag, alltihop.
Människor framförallt.
För två år sen så hoppades jag lite på att få vakna upp och gå i nian igen. Men det gick inte. Det hände aldrig, och jag trodde att det skulle komma att finnas få som jag skulle sakna så mycket som alla de jag hade lämnat och inte träffade varje dag längre.
Jag var ju trotsallt inte sådan, som tog idrott på så stort allvar egentligen. Jag var inte sådan som ville springa intervaller klockan åtta en tisdagsmorgon ute i skogen. Jag var inte sådan som hade koll på sport överhuvudtaget. Därför så trodde jag aldrig att det skulle gå.
Jag höll fast vid saker så hårt, nästan lite för hårt för att vara hälsosamt tror jag. Jag vägrade inse att allting faktiskt alltid förändras, ingenting är någonsin detsamma en längre tid, och man måste på något vis förstå att det ofta är väldigt positivt.
För vet ni, men är endast den man väljer att vara. Man behöver inte ha samma intressen, två människor behöver inte ligga högst upp på statusskalan för att kunna umgås med varandra. Det funkar inte så. Där tror jag att jag lärde mig något. Man kan aldrig veta vem eller vilka man passar ihop med.
Jag har tappat många på vägen, men också hittat en hel del väldigt underbara människor.
Och nu börjar paniken komma igen, som den gjorde för tre år sen. Nu vill jag helt plötsligt inte sluta smid längre. Det är roligt hur sådant ändras så snabbt.
Och här ligger jag, efter en kväll med Emma, Lina, Linnéa, Louise, My, Karin och Pao, och är lite halvt förundrad. Fast varför egentligen? Ni kanske inte förstår, men att ha levt tätt inpå varann i säkert mer än tio år i de flesta av fallen sätter sina spår.
Det är så mycket som är förändrat, men samtidigt så inser man att vissa saker nog alltid kommer att vara som förut, men självklart under helt andra förutsättningar.
Jag vet inte om jag i sista meningen skrev raka motsatsen mot vad jag menade innan, men ni förstår nog, hoppas jag. Eller så kanske det är svårt att förstå, vad vet jag.
Jag och Louise klarade oss i alla fall undan polackerna på hemvägen, trots att vi var livrädda.
Nu ska jag sova och drömma om någon gammal handbollsmatch med IFK Mariefred.
Kanske att jag eventuellt vaknar av tvillingbråk, två minuters utvisningar på Karin, eller varför inte av mig själv som snubblar på mina egna fötter..?
Godnatt!
Publicerad 2009-04-10 14:26:20 i Ida,
Haha, det är ju så roligt det här när det plötsligt blir vår och tio grader varmare.
Saker som annars kan tyckas vara ganska negativa och jobbiga blir med ens inte så jobbiga längre, utan till och med nästan mer åt det positiva hållet.
De annars så gråa träden som aldrig vill slå ut skvallrar helt plötsligt om små små inbillade knoppar, och även om de inte syns så kommer de faktiskt fram snart.
Måns Zelmerlöv sjunger på radion, och den här dagen så kan man nästan relatera lite till hope and glory texten med ett leende på läpparna..
Det är helt plötsligt skönt att springa, alla tidigare problem tycks vara småsaker och att man väcks av fågelkvitter och solsken genom fönster är inte ens störande.
Vem vet om det är regn imorgon, men idag är det i alla fall sol och det är skönt.
Det var dagens visdomsord det.
Ajöss
Publicerad 2009-04-09 20:01:29 i Ida,
MmmMMmm hihihi...
Sitter och förundras lite över mig själv och hur jag lyckas ibland.. Det var längesen nu, men varför inte drömma tillbaka om den gamla goda tiden..
Hihihihihi jag blir stolt faktiskt.
haha ni förstår ingenting,,,, det är ruuuligt.
Nu ska jag gå. hejdå!
Publicerad 2009-04-09 15:06:08 i Ida,
Honey, I want the heart, I want the soul
I want control right now
you better listen to me baby
talk about a dream
Try to make it real
you wake up in the night
With a fear so real
Spend your life waiting
for a moment that just don't come
Well, don't waste your time waiting
Badlands, you gotta live it everyday
Let the broken hearts stand
As the price you've gotta pay
We'll keep pushin' till it's understood
and these badlands start treating us good
Publicerad 2009-04-08 23:48:54 i Ida,
Mitt pekfinger var nyss på tangenten som visar M. Jag vet inte alls vad jag ska skriva, och skriver det här som inte handlar om någonting alls.
Lars Winnerbäck sjunger på min radio och fullmånen lyser inte alls in lika starkt i mitt fönster som den gjorde i förrgår.
Sover man sämre när det är fullmåne? Jag tror att jag gör det i alla fall. Fast det är lite konstigt men häftigt samtidigt.
Idag har jag sprungit ute i regnet. Det var skönt faktiskt. Regnet bidrog till att man inte tänkte så mycket på eventuella andningssvårigheter, och man blev inte särskilt varm heller.
Här hemma så försöker jag få de andra i min familj att segla jorden runt med mig. Det går inte så värst måste jag medge, men däremot jag nog satt igång lite tankar om en resa tillsammans i vinter.
Jag har gett som förslag att vi ska sälja vår häst och segelbåt för att spara ihop pengar, men det verkade inte aktuellt så att jag antar att jag får komma på något nytt.
Det finns saker som är så ömtåliga att om man skulle smeka någon längs kinden, eller om man skulle fråga en fråga för mycket, ge ett ögonkast längre än vanligt, säga något som man inte kunde avgöra var dåligt eller bra eller avslöja för mycket för ovetande öron.... Då skulle de sakerna gå rent åt helvete.
Det är faktiskt synd.
Godnatt!
Publicerad 2009-04-06 21:28:20 i Ida,
Hahaha.
Pappa har kommit på efter sex år varför det luktar fisk i vårat hus i tre dagar efter att vi har ätit det:
Vår fläkt blåser utåt, inte inåt, som fläktar ska göra.
Där har vi problemet.
Publicerad 2009-04-06 11:08:28 i Ida,
Ska vi låtsas att vi är femton igen?
Bilda hemliga pakter med varandra, tävla om att vara högst i toppen och roligast av alla? Försöka lyssna på rätt musik och köpa rätt par Nudie jeans?
Ska vi tävla om vem som bryr sig minst om skolan, vem som har flest killkompisar?
Ska vi bli kära för första gången, eller åtminstonde definera det som kära men inte bry oss egentligen? Det handlade trots allt mest om att hångla öppet i cafeterian eller ha sex först.
Ska vi se vem som hittar det finaste mest urringade linnet, vem som får mest blickar men inga som ser en i ögonen och vara nöjda med det?
Ska vi bli kära i långa killar på internet? Dricka 2.25or cider och skratta lite för högt?
Ska vi spela Risk och äta chokladbollssmet?
Ska vi bli kära, fast på riktigt och bli pirriga och hålla i handen och prata i telefon hela nätterna?
Kanske sluta nian, lova varandra att vi alltid kommer vara vänner och sedan bli fulla och bli utslängda, få åka polisbil hem eller kanske träffa våra första killar?
Det var underbart allt det där, som jag minns det
Publicerad 2009-04-05 22:12:17 i Ida,
Gårdagens kväll kan väl beskrivas som lite för mycket av vissa saker och lite för lite av andra.
Jag hade i alla fall skoj. Och blir lite skrattlysten när jag tänker på Fia som sitter på busshållsplatsen och säger "Dom går aaaaalltid 35", på Amanda och hennes fingrar och pussar lite varstans, Annas och mina små rundor och Petras plötsliga hemgång... Hanna var väl den mest mogna och tog med sig Fia hem på sin buss, men jag antar att Fia verkligen ville hem för det var ju där hon slutade...
Nu är jag så trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Borde lägga mig men jag orkar inte. Har ju påsklov nu. Vad ska man göra då? Plugga teori med Frasse och springa är väl det enda jag kan tänka mig.
Kommer bli smart och smal på samma gång, perfekt!
Heeeeeeeehehe. Min blogglust har försvunnit för tillfället. Får hoppas på att det snart infinner sig här på ryborgsvägen 24 igen. Har försökt med allt för att få till det här,
- dricka kaffe så att jag blir speedad och kan skriva roliga fyndiga saker, men det funkar inte. Har även försökt sätta på riktig tänkarmusik men det funkar fan inte det heller.
Varför är det så läskigt att riskera att situationer ska bli fel och pinsamma? Vad har man egentligen att förlora?
Det pratade vi om idag när vi satt en halv livstid på Corner.
¨
Finast.
Godnatt
Publicerad 2009-04-03 16:45:34 i Ida,
Helllo!
Åh så fint solen skiner ute. Jag kan ju inte göra annat än att vara lycklig.
Idag har det vart en fin och bra dag.
Och NUUUUUUUUUUU har vi påsklov! Nanananana.
Jag njuter när jag tänker på att imorgon så ska jag ligga ute i solstolen och lyssna på Kaj. Underbart. Sen åka vidare in till Etuna och ha skojigt med alla tjejer där.
Men först!
Pao och Karin, ska avnjutas med smågodis ikväll I hope. <3
Igår körde jag å Frasse halkbana! Vi såg tussilagos. Imorse åt jag och Emma glass innan träningen. SOFTINATIIIIOOON!
Hejdå!
