IDA

Tisdagar är den värsta dagen på hela veckan. Långt från helgen åt båda hållen. Trött, outhärdlig, seg, långsam.

Som ni märker är jag otroligt positiv idag. Jag har på grund av självömkan skippat träning och legat i soffan. Jag har försökt läsa det jag måste läsa men somnat på grund av trötthet och tristess. När jag sedan vaknat har jag mest tyckt synd om mig själv igen. För att jag måste läsa, för att jag måste bo i mörka Sverige, för att min hjärna tänker på alla andra saker än orientalism och viktiga grejer. Jag har nu också spenderat en timme i telefon med Pao som känner exakt likadant. Det är tur att jag inte är ensam i alla fall. Vi diskuterade ifall man kanske skulle ta och gå till en terapeut. Någon som kanske skulle kunna ge oss svaren på alla de oändliga frågor som vi ställer till oss själva varje dag.

 

Har jag någon terapeut som läser min blogg så får du gärna höra av dig!

 

För övrigt hoppas jag att er dag har varit bättre än min, och att jag kommer få en helt fantastisk underbar onsdag imorgon. Gärna fylld av vinster på lotterier, sushi, uppenbarelser från ovan och en plötslig extrem växthuseffekt resulterande i bruna axlar. Om inte, kanske i alla fall bli headhuntad och få skriva valfri bok mot betalning, pga. min fantastiskt roliga blogg. Någon?