IDA

Björkarna har slagit ut nu och det gick så himla himla snabbt. Ena dagen pratade vi om alla gråa grenar och nästa dag rasslade de gröna löven över oss tillsammans med blåsten. Det är lustigt hur vissa saker går så där snabbt utan att man ens är medveten om minutrarna som oberört tickar förbi. Kanske är det för att man hoppas lite att det inte ska gå riktigt så fort som tiden gör, eller så är det väl så man inte ens reflekterar över det för det finns så många andra saker som upptar ens tid. Men jag förundras ändå över det, hur blir det så där, att sju timmar känns som fem minuter för att saker man gör liksom inte får plats i minutvisarens fem slag. Det bara rinner på precis som vattnet och allt man vill göra är att simma med, helst både dag och natt utan att inom de närmsta dagarna behöva gå upp på land.