tisdag
Goder eftermiddag!
Imorse när jag cyklade (beröm mig) till Läggesta så var det en sådan sjuk dimma så att såg knappt framhjulet på min cykel, och då är det ändå rött och vitt med blommor på. Efter halva vägen märkte jag hur det började droppa från mina ögonfransar och hela jag blev liksom fuktig. På grund av dimman alltså!
Väl framme på stationen tittade jag mig i spegeln och förstod att jag inte hade behövt ha mascara i morse eftersom att den hade runnit ut överallt i ansiktet. Jag torkade bort det och begav mig mot tåget. Väl där var det en tjej som påpekade att jag var svart över ögat. Har aldrig tidigare varit med om att någon man inte känner är så gullig i Sverige! Tänk om alla var så snälla, då skulle ingen behöva titta sig i spegeln efter dagen och tänka att fan, har jag haft det där svarta strecket där hela tiden?
På tåget fick jag också lite Indien-vibbar! Det kändes lite som jag föreställer mig att det är att åka tåg i Indien. Tidigt morgon med dimma utanför och sol som snart tittar fram. Dock antar jag att det kommer vara lite mer folk och lite äldre tåg i Indien än sträckan Läggesta-Nykvarn. Men men!
Är väldigt trött för tillfället, idag har inte alls varit en rolig dag och inga barn lyssnar på mig. Jo då några gör det, men inte alla. Varför är inte alla lika tysta och snälla som jag? Antar att det kanske vore en tråkig värld då..
Tillbaka till Indien, det är bara åtta veckor och sex dagar kvar. Sjukt va? Men det ska bli skönt att slippa lite vinter mörker kyla och jul. Däremot ska det inte bli skönt att slippa alla gulliga här hemma. Dock får vi hoppas att vi ses när vi kommer hem. Om vi nu inte blir förgiftade, rånade, bortrövade, lurade eller dylikt. Vi får inte heller glömma att man kan störta.
Ja det var kanske lite hemskt att nämna men nu har jag nämnt det och då behöver vi inte prata mer om det! Jag förbereder mig bara på det värsta. Eller så förbereder jag er kanske? Hihi.
Neejdå. Det kommer gå så bra. Karin har kommit med förslaget att vi ska ha ringar på oss så att indiska män inte vill gifta bort oss. De kommer liksom tro att vi redan är gifta. Ett mycket roligt förslag tycker jag.
Ooj det här blev visst en bok. Nu ska jag tagga lite för min lilla springrunda.
Nåt sådant där va!
Vi kanske även hyr en moppe! Något både jag och Karin har erfarenhet av. För att inte tala om Pao, hon åkte moppe hela åttan och nian. En riktigt snygg moppetjej med tight rosa linne var vad hon var!
Här hade vi ingen ring! Det kommer vi skaffa oss snart!
Imorse när jag cyklade (beröm mig) till Läggesta så var det en sådan sjuk dimma så att såg knappt framhjulet på min cykel, och då är det ändå rött och vitt med blommor på. Efter halva vägen märkte jag hur det började droppa från mina ögonfransar och hela jag blev liksom fuktig. På grund av dimman alltså!
Väl framme på stationen tittade jag mig i spegeln och förstod att jag inte hade behövt ha mascara i morse eftersom att den hade runnit ut överallt i ansiktet. Jag torkade bort det och begav mig mot tåget. Väl där var det en tjej som påpekade att jag var svart över ögat. Har aldrig tidigare varit med om att någon man inte känner är så gullig i Sverige! Tänk om alla var så snälla, då skulle ingen behöva titta sig i spegeln efter dagen och tänka att fan, har jag haft det där svarta strecket där hela tiden?
På tåget fick jag också lite Indien-vibbar! Det kändes lite som jag föreställer mig att det är att åka tåg i Indien. Tidigt morgon med dimma utanför och sol som snart tittar fram. Dock antar jag att det kommer vara lite mer folk och lite äldre tåg i Indien än sträckan Läggesta-Nykvarn. Men men!
Är väldigt trött för tillfället, idag har inte alls varit en rolig dag och inga barn lyssnar på mig. Jo då några gör det, men inte alla. Varför är inte alla lika tysta och snälla som jag? Antar att det kanske vore en tråkig värld då..
Tillbaka till Indien, det är bara åtta veckor och sex dagar kvar. Sjukt va? Men det ska bli skönt att slippa lite vinter mörker kyla och jul. Däremot ska det inte bli skönt att slippa alla gulliga här hemma. Dock får vi hoppas att vi ses när vi kommer hem. Om vi nu inte blir förgiftade, rånade, bortrövade, lurade eller dylikt. Vi får inte heller glömma att man kan störta.
Ja det var kanske lite hemskt att nämna men nu har jag nämnt det och då behöver vi inte prata mer om det! Jag förbereder mig bara på det värsta. Eller så förbereder jag er kanske? Hihi.
Neejdå. Det kommer gå så bra. Karin har kommit med förslaget att vi ska ha ringar på oss så att indiska män inte vill gifta bort oss. De kommer liksom tro att vi redan är gifta. Ett mycket roligt förslag tycker jag.
Ooj det här blev visst en bok. Nu ska jag tagga lite för min lilla springrunda.
Nåt sådant där va!
Vi kanske även hyr en moppe! Något både jag och Karin har erfarenhet av. För att inte tala om Pao, hon åkte moppe hela åttan och nian. En riktigt snygg moppetjej med tight rosa linne var vad hon var!
Här hade vi ingen ring! Det kommer vi skaffa oss snart!
