IDA

Idag led jag med alla elever som behövde vara ute på rasten trots att det var ösregn. Visst, det finns regnjackor och stövlar och vantar. Men om man är som jag, och helt enkelt inte ser något njutningsfullt i regn även om man inte fryser och blir blöt, så är det inte roligt. Jag är helt enkelt inte gjort för höst och vinter.

Att vara ute känns inte tilltalande på något vis och även ifall man blir piggare av frisk luft så lockar det inte det minsta att gå ut i storm/regn/snö/kyla.

Att träna är inte heller något jag drar till med sådana här oktober-eftermiddagar när man hellre kan ligga under en filt och vara varm. Den dagen jag börjar bli tjock kanske jag kommer att lämna mitt öde under täcket en mörk eftermiddag och försöka mig på en springtur.

Det är inte det att jag tycker att det är så jobbigt att träna egentligen. När jag gick på smid tränade vi ca. 2 gånger per dag nästan varje dag. Men då behövde jag också vara stark och allt det där för att vara den superztar jag var när jag spelade handboll. Hehehe..... Nu behöver jag liksom inte kondition eller sådant till något. Jag kan vara svag, det är ingen som bryr sig. Tyvärr?

Vinterskor har jag kanske ägt ett par de senaste åren pga. att mina fötter inte passar i vinterskor. De passar nästan bara i Converse tyvärr. En vinterjacka har jag också svårt att minnas ifall jag någonsin älskat på något vis.

Näe. Tur att jag ska åka bort snart. Mörker gör ingen gott!