IDA

Älskade vän,
Med dig har jag flugit genom sommarbrisar, över och under hus, upp till rymden och ner i underjorden.
Om vintrarna har du smält snön och iskylan som jämt omfamnar mig hårt och obehagligt,
och om vårarna har du väckt mig ur den oändliga dvalan som är svår att ta sig ur.
Om höstarna har du legat bredvid mig i de sprakande eldfärgade löven och fått mig att att tycka om den friska höstluften,
och om somrarna har du sett solen gå upp igen och igen och igen hand i hand med mig.

Älskade vän,
så många gånger jag lekt med ditt bruna hår,
flätat dina blonda hårstrån och sagt att det är alldeles för kort för att det ska bli något fint av det, eller att det är för långt och trassligt.

Älskade vän,
alla gånger du har hindrat mina tårar och skrattat med mitt skratt.
Skratt som har varit lika vilda som när björklöv dansar i hård vind,
gråt som varit lika sorgsen som obesvarad kärlek och oktobermornar.

Älskade vän,
du ska veta att jag oändligt tacksam..
Men mer vet jag inte just nu