IDA

Jag lyssnar på extremt mycket musik just nu. På vägen till skolan, från skolan, på morgonen, på kvällen och helt enkelt vid alla tillfällen då jag inte behöver socialisera. Det är fint och så där. Men så sitter jag här och kommer på att alla texter handlar om mina tankar. Det är som att musiken hjälper (eller kanske stjälper) mig att stanna kvar inne i min lilla drömvärld som jag besöker nästan hela tiden förutom då jag måste koncentrera mig på något annat. Och det är väl fint, tänker ni. Nja det är inte så bra, tänker jag. Musiken gör bara att jag går runt och tänker på alla saker som är och finns och så känns det så himla lätt. Den sjunger om hur allting löser sig, eller om saker jag hela tiden känner eller tänker på och då blir det nån slags effekt av detta, där jag känner mig trygg och inte ensam om mina tankar. "Bruce har känt som jag och han blev ändå känd och rik".....

 

Det är liksom ingen musik i mina listor som sjunger om hur jag måste börja tänka på framtiden eller att jag måste börja göra lite mer vettiga saker eller börja plugga lite mer eller så. Nej så är det verkligen inte. Den sjunger om allt fint, och det är ju nödvändigt det med. Men det är också lite svårt att slita sig och försöka vara lite produktiv. Om inte alla mina dagliga fantasier räknas som produktiva, men det skulle jag nog säga är högst tveksamt.