Separationsångest
En Vässarö-tröja från min klassresa i, låt se, sexan? Jo jag tror det var så. En mycket kul resa jag har många fina minnen ifrån. Det jag speciellt kommer ihåg är att min kära pappa följde med och lurade två killar i min klass att de skulle lägga kottar och löv i mina lärares sängar. Lärarna blev jättearga. På killarna, inte på pappa. Det konstigaste med denna tröja är varför den fick följa med till Umeå? Jag har inte direkt tagit fram den och tittat på den och tänkt tillbaka på vår fina klassresa. Men jag antar att det känns tryggt eller något liknande.
Detta kanske är lite oklart vad det egentligen är. Men det är i alla fall en nyckelring som har gått sönder. P-et står för Pao och jag fick den här av henne under vad jag tror var vår mest frekventa utgångs-tid. Vi hade i alla fall väldigt roligt och älskade varandra högt (det gör vi fortfarande) och jag fick denna av henne till mina nycklar. Det kan också ha handlat mycket om att jag själv inte är så bra på att skaffa mig nyckelringar, jag minns inte riktigt faktiskt.
Sist men inte minst, en ask! I denna ask tror jag att det har legat ett pärlarmband som jag fick av mina kollegor på Systembolaget efter första sommaren jag jobbade där. Det hela var väldigt fint och jag kommer ihåg att Jessica blev tårögd och jag med, litegrann.
NU får det vara slut på samlarobjekt för idag. Det jag ville visa var bara hur svårt det är med alla minnena och alla grejer. Hur gör ni? Jag har liksom redan börjat gråta i smyg när jag tänker på att jag inte kommer att få vara med mina nuvarande klasskompisar i höst pga. en valfri termin. Iofs är dom ju människor och inte saker, men det är väl lite samma sak, det där med att inte kunna slita sig.
Nu ska jag fortsätta och försöka kasta så mycket jag bara kan. Hejdå!
