IDA

Godmorgon!
Det är några grejer jag tänkt att jag ska skriva, men det blir ju alltid väldigt rörigt när det är mycket på en gång. Nåväl. Igår lyssnade jag på en podcast som handlade om "the power of now", vilket jag kände att jag kanske borde göra till mitt nya livsmotto eller något sådant. Ändå? Tänk hur mycket vi tänker att vi vill göra just just nu men ändå inte gör. Nu tänker jag dock på realistiska saker, blir lite svårt att exempelvis hoppa över jobbet några dagar för att det känns trist liksom. Men annars så!

 

Ja klyschorna kan ju lika gärna fortsätta nu när jag redan börjat tänker jag. Imorse vaknade jag och tänkte på min familj och min mamma och pappa och alla andra vänners familjer hemma i Mariefred som jag spenderat mycket tid hos under min uppväxt. Blev lite rörd och tacksam på ett fint vis. Tänker på att det finns så många barn som går igenom saker i sin vardag som känns så himla overkliga för många även om det händer här i lilla Sverige. Det kan ju ibland vara lite svårt att relatera till barnen i Afrika och liknande, men just detta är faktiskt något som är otäckt nära oss. Att barn, säkert barn jag haft i någon klass när jag vikarierat eller som jag sett på stan, vid redan 14 års ålder har upplevt mer hemskheter än jag som levt i 23 år snart har. Att vissa barn måste ta hand om sina syskon på grund av sina föräldras psykiska ohälsa, eller att vissa barn inte har någon familj, eller att de dagligen inte blir lyssnade på eller att de inte blir trodda och att detta resulterar i att de kanske hamnar i ett hem där de blir slagna eller utnyttjade. Det handlar inte om problem i stil med att vi ville ha fler kanaler än 1an, 2an eller 4an eller att vi så gärna ville ha ett husdjur. Problemen är de saker som vi tar för givna och tänker ska finnas i barns tillvaro jämt.

 

Nu är det ju inte så att man kan gå runt och jämföra sig och alltid tänka att någon annan har det mycket värre och att vi alla borde vara så himla lyckliga. Men just att ändå kunna känna tacksamhet över saker som ibland känts självklara men som verkligen inte alla har haft, det tycker jag är viktigt att tänka på.

 

Ojoj nu blev det långt, men en sak till var det som jag har tänkt på. Nyss på Nyhetsmorgon så presenterades "årets kock" som är gäst där idag. Årets kock är en man. Programledaren frågar hur många kvinnor som var med i tävlingen i år. "Inga", svarar årets kock.

Är det inte lustigt? Hur normen kring matlagning och hemarbete fortfarande tillskrivs kvinnor, men ute i rampljuset där man kan glänsa och bli berömd, där står istället männen. För det kan omöjligt vara så att just alla män var bättre på att laga mat. Nej så ÄR det inte. Men det kan däremot ha varit så att tre män fanns i juryn, eller att män har lättare att att karriärsklättra än kvinnor har och därför får jobba på de finaste restaurangerna där de väljs ut till dessa tävlingar. Nä jag vet inte hur tävlingen går till egentligen. Det sista var bara en egen liten teori. Men irriterad det blir jag.

 

NU ska jag diska och sen ska jag ha en himla bra lördag!
Jag saknar er! KRAM