IDA

Vi skrattar och skrattar och det låter som de allra största älvarna gör om våren när isarna börjar smälta. Skulle du våga gå med mig, som jag och mina vänner gjorde när vi var små och hittade cyklar i alla bäckar påväg till fritids där vi sedan fick hjälp med att lämna dem till polisen. Det var alltid någon som föll i och blev lite blöt men förhoppningsvis fick alla människor tillbaka sina förlorade cyklar. Cyklar som ju ofta kan betyda mycket mer än en ram och några hjul. Med dem åker vi genom nätterna för att komma snabbare fram till någonting, vad som helst som vi längtar lite mer till än den kalla natten. Samtidigt är det jämt så otroligt fint med den bitande vårkylan runt armarna i den för tunna vårjackan, och där under de klara stjärnorna doftar det som allra bäst av våren. Våren som jag tror vi alla längtar till oändligt mycket nu. Solen sken på oss idag och det är ljust ända till klockan sex och någonstans långt bakom Umeås träd kunde jag känna lite av det som snart kommer. Snön ligger onödigt kvar likt gamla födelsedagskort gör i många år för att man inte orkar slänga dem. Precis så känns det med snön, dunjackorna har blivit slitna och "vinterskorna" orkar snart inte heller mer. Det behövs gröna björklöv och rosévin blandat med sena kvällar utan massa problem. Problem finns hos alla, bara kanske mer eller mindre och på lite olika vis, men försök att inte gråta och försök att se vad som kommer.

 

Jag försöker i alla fall hela tiden och jag måste säga att det var längesedan jag längtade efter någon som bara kan ta hand om mig. Det är skönt, att oftast kunna ta hand om sig själv även om alla virvlande skratt från varma människor runt om absolut hjälper på traven. Så här kan det fortsätta i all oändlighet, det här med att bygga meningar och tankar efter avslutande ord. Så nu ska jag fortsätta att tvätta.