IDA

Jag har haft så roliga dagar nu i snart två veckor. Dansat och skrattat hela nätterna, skrattat åt nätterna på dagarna och så vidare. Samtidigt har det också varit lite kaos med allt, kartonger står här och var och det har varit lite svårt att hinna med. Det är ofta det känns som att jag inte hinner med, jag vill hinna med så mycket och helst precis allting av det som gör mig glad. Jag längtar till Asien-doft och klimat just ikväll, sand i lakanen och högt ljud av syrsor som spelar. Bussar som åker livsfarligt snabbt och en vardag där man inte så ofta behöver titta på klockan. Jag är lite rädd för att jag inte ska hinna med att åka tillbaka på väldigt länge, att det ska gå så länge att jag glömmer bort hur det luktar.

 

Men sen är det klart att man inte hela tiden kan vara orolig över att inte hinna med allt man vill, för då kanske det blir någon omvänd effekt och helt plötsligt har man skaffat en pool och solarielampa utan något som helst sug efter att åka bort någon mer gång i livet. Det viktigaste kanske bara är att veta att man vill, att man ska och att bara små tankar om vissa saker aldrig kommer sluta ge en varma hjärtklappningar. Det är som när jag tänker på ifall jag någon gång skulle sluta bli varm i kroppen när jag tänker på er där nere i mitt lite sydligare hem. Då kanske det har blivit så att vi helt plötsligt blev tvungna att anstränga oss så mycket för att någonting starkt inte längre fanns kvar.

 

Men jag vet ju att det är så mycket starkt och varmt och hjärtklappnings-framkallande som finns kvar i mig än, att det kommer ta en himla lång tid för att få det att försvinna.