IDA

Det kan tänkas att livet inte är så mycket mer än en resväska. Eller några fler än en om man ska vara nogrann. Vi packar upp och packar ner, packar om och lägger tillbaka, tar med och sedan ställer upp på vinden ett tag. Ett rött nagellack ligger längst ned i ett sidofack, bortglömt och dammar lite. Några hårnålar skräpar i botten och en utskriven dagbok får stanna där i för den får inte plats någon annanstans. Lite sand från en strand och ett brev någon skrev med blå penna. Flätade armband av billiga trådar och hudkräm som doftar mjukt. Jo, något kan dofta mjukt om man koncentrerar sig och väger mjukt och hårt mot varandra i tankarna. Anteckningar från ettan tvåan, trean och gymnasiet och sedan från en stol i solnedgången. Någon annans tröja som fortfarande luktar någon annan och en trasig mp3 fylld med musik från vemodiga år. Ett kvitto över en drucken öl och några fläckar på en halsduk. Några kronor och några till om man letar i alla fack.

Så tar man ner väskan från vinden, öppnar den, slänger och sparar och packar om och minns.