IDA

hej min lilla blogg. Jag har saknat dig lite. Eller ganska mycket faktiskt. Du står högt upp på min gilla-lista.

Heeeeeeehe, jag pratar med min blogg, normal tjej. Faktum är att jag är lite smånervös. Vet inte om jag har tappat bloggstinget helt nu när jag varit ute och rest och inte skrivit på länge. Det får väl tiden utvisa.

Åh det finns så mycket att berätta om men som skulle bli alldeles för långt att skriva här. Om Indien och Sri Lanka och människor och händelser och om Paos och min sista natt i Sri Lanka.. Ni skulle skrattat om ni varit med, eller ja, inte om ni hade varit med men om ni fått se det live. Om ni hade varit med hade ni nog snarare varit ganska gråtfärdiga, det var i alla fall vi.

Men som sagt, jag får berätta om det en annan gång.

Just nu är det snart mörkt ute och jag sitter här ensam i vårat hus där de borrar för fullt. Det är lite skumt att vara ensam igen, har inte varit det på två och en halv månad och nu helt plötsligt måste man sysselsätta sig själv.

Jag saknar Rasmus fast vi sågs igårmorse och jag har nog blivit en toffel. En liten toffel, inte en jätteluddig och jättevarm men en liten liten. Men det gör inget för jag tycker om honom så mycket och för varje dag som går så gör jag det mer och mer. Det är härligt.

Nu ska jag nog äta lite ost och dricka lite kaffe. Något som jag saknat när vi varit ute och rest. Mmmm.

Hejdå!