IDA

Hejsan!
Här ligger jag och lyssnar på partylåtar vi dansade till i Sri Lanka. Nu börjar man ju lite smått längta tillbaka.

Sverige är ju så KALLT! Och då tänker jag inte bara på de tolv minusgraderna som varit idag. Allting är ju så kyligt på något vis. Man blir mental-hatad på bussen ifall man sätter sig bredvid någon om det finns andra lediga säten. Man undrar alltid om människor är fejktrevliga eller bara tillgjorda. Om någon ler mot en funderar man på dennes eventuella baktankar eller blir irriterad för att man inte orkar le tillbaka. På tågen klagar alla på förseningarna och ingen kommer minsann och erbjuder med skrikande gäll röst "Chai-chai-chai!!?" en gång var femte minut.

Det  trista är ju att även jag blir en kylig människa här i det kyliga Sverige. När man är borta finner man sig i att alla tittar och ler och pekar och frågar och pratar och hjälper. I början känns det litet integritets-påträngande men efter ett tag börjar man gilla det. Även om tågen i Indien är två timmar sena, byter plattform tre gånger innan varje avgång och man sitter fem st på en smal brits klagar ingen för det. Förutom just vi som kommer från perfekta kyliga Sverige. Man blir så VARM utomlands. Och här hemma blir man så KALL.

Isch, borde nog flytta härifrån. Självklart finns det ju ljus i vardagen även här. Men mjaaa.


Nåväl. Kanske dags att ta tag i livet och komma på vad man ska göra. Fyller ju 21 snart. Alltsååååååå jag fyllde ju nyss 18, och 19! Vad är det här? Var försvinner min tid?
Jag hör av mig när jag fixat Volvo och hund.

Hejdåå