IDA

Puuuuuuh. Ligger här och är lugn och stressad på samma gång. What a day som man skulle sagt i LA. (rim.)
Hela dagen har jag försökt få små tvåor att lära sig multiplikation. Tro mig, det är inte så lätt som det låter. Direkt efter det jäktade jag till Strängnäs för att möta upp Pao och kolla in stället vi ska ha fest på imorgon. 

Ajaj. För det första så vet jag inte hur jag och Pao kom på den geniala, brillianta, smarta och underbara idén att ha fest ihop. Vi är inte så jättelika, men båda är tillräckligt olika de organiserade och planerade personer vi skulle behövt vara i sådana här sammanhang. Flera gånger idag har vi ställt oss frågan, - hur har man fest? jag vet fan inte hur man har en fest?!

Om ni vill ha en beskrivning av lokalen imorgon så kan ni tänka på hur det såg ut på klassfesterna i trean ungefär. Vi letar nu bara febrilt efter discokulor och rosa serpentiner. Varför inte köra all in när vi ändå börjat?

Men men, dubbelbokningar hit och två oplanerade vänner dit. Allt kan inte vara lätt här i världen. Faktum är att när allt är svårt för oss så brukar oftast de roligaste sakerna inträffa. Där hopplösheten är som starkast finns humorn alltid nära till hands. - Ett litet ordspråk gjort av oss. Not!

Nä men. Nu har vi flyttat 70 st stolar, 10 bord och kanske 15 fåtöljer. Om ni inte inser vårt hårda jobb med detta är ni fan inte välkomna. Dessutom har P tjatat i mitt öra i tre timmar om alla grejer jag måste göra. Efter hon hade tjatat klart skrev hon en lista så att jag absolut inte ska glömma dem. Och efter det stoppade hon listan innanför min tröja så att jag inte ska tappa bort den. Himla smart tjej som tror jag behöver lappar om att jag måste ladda kameran och fixa musik.

Imorgon kommer även jag och Pao framföra en inövad dans till Martins - yeah yeah wow wow.
Treans klassfester sitter långt bak i ryggmärgen ska ni veta.