tänk om jag ångar mig och sen ångrar mig igen
Det är höst nu,
jag såg det idag när jag tittade ut genom bussfönstret. Löven sprakar som gula fyrverkerier och blåser mer än vanligt, svajigt åt olika håll. Luften är så krispig, man kan liksom inte skära i den med kniv längre och när man springer så river det lite i lungorna av kylan.
Och mest av allt vill man hålla någon i handen och dela vante eller gömma sig under täcket med sin bästa vän och inte bry sig om att det piskar regn mot fönstret.
Men än så länge gillar jag det.
Jag har i alla fall många att ligga under ett täcke med och skratta om jag nu skulle vilja.
Det är inte alla som har det.
jag såg det idag när jag tittade ut genom bussfönstret. Löven sprakar som gula fyrverkerier och blåser mer än vanligt, svajigt åt olika håll. Luften är så krispig, man kan liksom inte skära i den med kniv längre och när man springer så river det lite i lungorna av kylan.
Och mest av allt vill man hålla någon i handen och dela vante eller gömma sig under täcket med sin bästa vän och inte bry sig om att det piskar regn mot fönstret.
Men än så länge gillar jag det.
Jag har i alla fall många att ligga under ett täcke med och skratta om jag nu skulle vilja.
Det är inte alla som har det.
