no wednesdays smiles, no walk down the ice
Jahaja!
Måste man överträffa sig själv i det här inlägget eller?
Shit jag har fått skrivkramp.. Känns som att jag måste prestera nu.. Prestera bra och fyndigt och känslosamt..
Ni förstår. Det är inte alltid så att jag kan sätta mig ner och skriva ner en löpande text som framkallar tårar.
Det är bara ibland, när jag är på ett visst humör. När det känns som att allting som händer händer inne i mitt huvud, fantasierna flödar och jag kan mycket väl befinna mig på helt andra platser än jag egentligen gör. Det går inte riktigt att förklara, men jag tror att den här känslan kanske kan liknas med när man mediterar (har aldrig provat) eller när man befinner sig i någon slags trans.
Men vad vet jag.
Jag vet bara att ibland är det skönt att vara där inne i den bubblan, och ibland är det mindre skönt. Tex. när jag är i skolan och måste vara närvarande.
..Då är jag tvungen att banka huvudet i väggen, nypa mig i armen och säga till mig själv "Ida!!!! Du är här!!! Här och nu!! I skolan!!". Då vaknar jag. Sen kommer Classe. Då hoppar jag in i mig själv igen.
Meeeeeen men. Nog om det där. Ikväll ska vi ha tjejfest. Det ska bli kul! Jag är dock lite stressad. Måste tänka över alla stressorer och min taktik att tackla dem. (Idrottspsykologi). Haha varför skrev jag det där, vet inte ens om det är så. Idrottspsykologi är ett enda stort luddigt nät där man varken förstår ut eller in. Man bara låtsas att förstå och skriver vad man tror.. Så får man oftast rätt!
Jahaja.
Nu ska jag klä på mig.
Och lyssna på Kaj <3
ajössss