fredag
Jag skulle vilja göra något som ingen annan har gjort. Men det är svårt, därför att de flesta har numera gjort allting man förut längtat efter.
Att dra på en Asien resa i tre månader är ungefär lika vanligt som att äta lunch, och att hoppa bungyjump i Nya Zeeland är inte heller något som längre känns främmande..
Missförstå mig rätt nu. Det är självklart att jag hellre skulle göra allt det där än att vara hemma.
Men någonstans så skulle det bara vara coolt att göra något som stack ut, något som gjorde att alla frågade "Hur i hela världen kom du på det?!"..
Haha. Jag har sett på för mycket film än vad som är bra för mig, dvs. en hel i streck. Den hette Into the wild (antar att jag är sen) och den var nog ganska inspirerande om jag tänker efter. Och den styrkte alla mina tankar på senaste tiden, att man faktiskt klarar sig ganska bra på egen hand.
Jag ska nog komma på något.
Annars har det inte hänt så mycket alls. Det är fredag, jag ligger hemma och sörplar kaffe, och glädjer mig lite skadeglatt åt att min bildlärare har börjat tycka om mig.
Jag gör just nu en vas som föreställer en hand i lera, och så många snälla ord som jag fick höra förra lektioner har jag inte hört sammanlagt under hela terminen från den människan. Det som är synd är att han har börjat skämtat med mig också.. Har nämligen bara hunnit gjort två fingrar på min lerhand, som ska föreställa en tumme och ett pekfinger. Sarkan flinade nöjt och sa lite tyst "fuck you hahahe".
Då flinade jag inte tillbaka. Man ser skillnad på ett långfinger och ett pekfinger. Pekfingret sitter bredvid tummen, och där satt det fingret jag hade gjort. Alltså inte långfingret....
För att överanalysera mig själv en aning så hände något när jag fyllde nitton. De åren jag borde ha mognat för längesen kom ikapp på något litet vis tror jag. Det har hänt samma sak för Pao, så jag är iaf inte ensam.
Fast glöm inte att ensam är stark!
Hahaha nejdååååå.......
Godkväll
Att dra på en Asien resa i tre månader är ungefär lika vanligt som att äta lunch, och att hoppa bungyjump i Nya Zeeland är inte heller något som längre känns främmande..
Missförstå mig rätt nu. Det är självklart att jag hellre skulle göra allt det där än att vara hemma.
Men någonstans så skulle det bara vara coolt att göra något som stack ut, något som gjorde att alla frågade "Hur i hela världen kom du på det?!"..
Haha. Jag har sett på för mycket film än vad som är bra för mig, dvs. en hel i streck. Den hette Into the wild (antar att jag är sen) och den var nog ganska inspirerande om jag tänker efter. Och den styrkte alla mina tankar på senaste tiden, att man faktiskt klarar sig ganska bra på egen hand.
Jag ska nog komma på något.
Annars har det inte hänt så mycket alls. Det är fredag, jag ligger hemma och sörplar kaffe, och glädjer mig lite skadeglatt åt att min bildlärare har börjat tycka om mig.
Jag gör just nu en vas som föreställer en hand i lera, och så många snälla ord som jag fick höra förra lektioner har jag inte hört sammanlagt under hela terminen från den människan. Det som är synd är att han har börjat skämtat med mig också.. Har nämligen bara hunnit gjort två fingrar på min lerhand, som ska föreställa en tumme och ett pekfinger. Sarkan flinade nöjt och sa lite tyst "fuck you hahahe".
Då flinade jag inte tillbaka. Man ser skillnad på ett långfinger och ett pekfinger. Pekfingret sitter bredvid tummen, och där satt det fingret jag hade gjort. Alltså inte långfingret....
För att överanalysera mig själv en aning så hände något när jag fyllde nitton. De åren jag borde ha mognat för längesen kom ikapp på något litet vis tror jag. Det har hänt samma sak för Pao, så jag är iaf inte ensam.
Fast glöm inte att ensam är stark!
Hahaha nejdååååå.......
Godkväll
