Boys don't cry
Tralalalala!
Halloj.
Dagarna går
och vi består
dom flyter förbi
och där går vi
snön faller ner
och mer vi bara ser
när ska detta ta slut
snart kommer jag inte längre gå ut
ingen mera snö
för då kommer jag dö!!!!
Hihihhi en liten dikt jag nyss knåpade ihop.
Idag har det varit en måndag som varit precis som alla andra måndagar brukar vara. Hanna har som vanligt berättat vad hon har ätit för smaskiga måltider i helgen. My och jag har som vanligt skrattat åt saker som ingen förstår sig på. Petra var som vanligt lite måndagsoff, men jag vet att hennes pillimariska sida kommer visa sig längre fram i veckan.
Som vanligt hade människor förlorat och vunnit matcher, åkt ner och upp i serier, och gratulationer varvades med medlidande.
Ja. En vanlig dag på smid helt enkelt.
Snart ska jag bege mig iväg till Åker med My. Sista gången är det idag. På tal om sista så ska jag också nu äta min sista lingrova macka för idag. Försökte slå rekord med mig själv men jag orkade inte så värst många vilket var synd. Tror att jag har förätit mig på dem under hajktiderna. När allt annat var vått, fuktigt, smutsigt och inte direkt aptit retande, så fanns Lingongrova smörgåsarna där och ställde upp tillsammans med mjukosten i vattentäta tuber. Och tur var väl det, annars hade jag kanske inte överlevt!
Haha jooodå. Det hade jag nog. Faktum är att jag borde ha sökt till Robinson. En sådan överlevare är jag!
Jag undrar vilken roll jag skulle ta på mig där ute bland Palawan öarna. Jag tror att jag skulle bli den här finurliga psyk-tjejen som ingen förstod sig på, men som själv förstod sig på alla andra och långsamt knäckte dem med sina utstuderade psykologiska metoder....
Hehehe. Idag tex. så knäckte jag My bara så där. Hon nämnde att jag hade "stora ben". Då svarade jag tillbaka att hon vid det här laget borde ha förstått att detta är en känslig punkt, och att om jag hade varit inne i en instabil period så hade jag börjat gråta. Hon försvarade sig med att hon tycker att det är snyggt med muskliga ben, och att hon vill ha det hon med. Mmmhm sa jag, men det tycker inte jag. "Ska jag säga något om dina svaga punkter eller?"
"Hahaha aaa gör det bara" sa hon, övertygad om att jag inte hade en aning om hennes svaga punkter.
Men ack så fel hon hade. Pang på sa jag ett litet men ack så effektivt påpekande, och efter det så sa hon att hon förstod vad jag menade och att hon skulle tänka mer på känsliga saker innan hon nästa gång yttrade sig...
Nåja, nu blev detta långt och inte alls så intressant.
Nu ska jag leta reda på handbollskläder och fara ner till bussen.
Hejdåå!
Halloj.
Dagarna går
och vi består
dom flyter förbi
och där går vi
snön faller ner
och mer vi bara ser
när ska detta ta slut
snart kommer jag inte längre gå ut
ingen mera snö
för då kommer jag dö!!!!
Hihihhi en liten dikt jag nyss knåpade ihop.
Idag har det varit en måndag som varit precis som alla andra måndagar brukar vara. Hanna har som vanligt berättat vad hon har ätit för smaskiga måltider i helgen. My och jag har som vanligt skrattat åt saker som ingen förstår sig på. Petra var som vanligt lite måndagsoff, men jag vet att hennes pillimariska sida kommer visa sig längre fram i veckan.
Som vanligt hade människor förlorat och vunnit matcher, åkt ner och upp i serier, och gratulationer varvades med medlidande.
Ja. En vanlig dag på smid helt enkelt.
Snart ska jag bege mig iväg till Åker med My. Sista gången är det idag. På tal om sista så ska jag också nu äta min sista lingrova macka för idag. Försökte slå rekord med mig själv men jag orkade inte så värst många vilket var synd. Tror att jag har förätit mig på dem under hajktiderna. När allt annat var vått, fuktigt, smutsigt och inte direkt aptit retande, så fanns Lingongrova smörgåsarna där och ställde upp tillsammans med mjukosten i vattentäta tuber. Och tur var väl det, annars hade jag kanske inte överlevt!
Haha jooodå. Det hade jag nog. Faktum är att jag borde ha sökt till Robinson. En sådan överlevare är jag!
Jag undrar vilken roll jag skulle ta på mig där ute bland Palawan öarna. Jag tror att jag skulle bli den här finurliga psyk-tjejen som ingen förstod sig på, men som själv förstod sig på alla andra och långsamt knäckte dem med sina utstuderade psykologiska metoder....
Hehehe. Idag tex. så knäckte jag My bara så där. Hon nämnde att jag hade "stora ben". Då svarade jag tillbaka att hon vid det här laget borde ha förstått att detta är en känslig punkt, och att om jag hade varit inne i en instabil period så hade jag börjat gråta. Hon försvarade sig med att hon tycker att det är snyggt med muskliga ben, och att hon vill ha det hon med. Mmmhm sa jag, men det tycker inte jag. "Ska jag säga något om dina svaga punkter eller?"
"Hahaha aaa gör det bara" sa hon, övertygad om att jag inte hade en aning om hennes svaga punkter.
Men ack så fel hon hade. Pang på sa jag ett litet men ack så effektivt påpekande, och efter det så sa hon att hon förstod vad jag menade och att hon skulle tänka mer på känsliga saker innan hon nästa gång yttrade sig...
Nåja, nu blev detta långt och inte alls så intressant.
Nu ska jag leta reda på handbollskläder och fara ner till bussen.
Hejdåå!
