Ida by night
Freeeedag kväll, då ska man vara snäll!
... Är mitt nya egna motto. Ligger hemma i soffan och bloggar lite nonchalant och coolt med den här bärbara datorn.
Måste göra er besvikna och berätta att jag faktiskt inte är på Waldemars ikväll. Någon gång måste ju även dom sakna mig och mina trogna krogvänner. Men nästa helg är vi på g igen. Eller så kör vi i veckan om det är öppet? Är så sugen just nu men jag hinner inte springa ner till bussen, plus att jag har mysbyxor med färgstänk på.. Fan då. Jag vill ju egentligen keep up my image. den får inte raseras.. Jag vill vara gamla vanliga jag, hon som tycker att det allra roligaste är att just gå ut. Ut ut ut ut ut!!!!
Detta är iofs väldigt sant. Jag och Pao och ibland Karin har vart ute och gått varje jävla kväll den här veckan. Jag och Pao tog tillochmed en promenad när vi kom hem från Matilda igår. Och det var inte varmt ska jag säga er. Men med lite envishet och gott sällskap funkar det. Ganska bra. Att gå ett varv runt området vid Vasa..
Hur som helst. Så finns det inte så förfärligt mycket att berätta om. Min blogg börjar kännas lite enformig. Ska jag börja med något nytt? Sådana där listor kanske, eller varför inte lite dagens outfit bilder? Jaaaaaaaaaa!!
Neeeeeeeej. Ska komma på något alldeles otroligt eget. Pao vill göra mig känd, ska spåna på lite idéer tillsammans med henne. Så att , mina ca. 10 kära bloggläsare! Fortsätt läs och hoppas på att något nytt roligt någon gång dyker upp. You never know.
Karin har vart här. Det var mysigt. Inte ens en fredagkväll kunde jag vara utan någon. Dags att inse fakta. Jag behöver resa till Sahara och stanna där tills jag bara vill vara med mig själv hela, hela tiden och aldrig kommer att tänka tanken på att låta någon komma i min närhet. Först när jag börjar tänka så, då ska jag åka hem. Sen ska jag umgås, men med en viss tillbakadragen distans. Inte för nära, inte för långt ifrån.
Nu blir det lite babbel, men jag läste imorse när jag satt och väntade på mitt 30 min försenade tåg, i min zenbuddhism bok. Där stod det förutom att man skulle uppskatta varje millimeter av golvet man gick på,
att man ska leva som om man alltid vore tillsammans med andra.
"Gör dig fin för dig själv" liksom.
Det var en fin tanke.
Även om jag aldrig skulle sminka mig och sätta på mig jeans för att bli glad av att kolla mig i spegeln.
Jag blir glad av mysbyxor och min säng.
OCH MINA VÄNNER O FAMILJ...
Godnatt
Här har jag fångat en fin fisk i mitt fiskenät
... Är mitt nya egna motto. Ligger hemma i soffan och bloggar lite nonchalant och coolt med den här bärbara datorn.
Måste göra er besvikna och berätta att jag faktiskt inte är på Waldemars ikväll. Någon gång måste ju även dom sakna mig och mina trogna krogvänner. Men nästa helg är vi på g igen. Eller så kör vi i veckan om det är öppet? Är så sugen just nu men jag hinner inte springa ner till bussen, plus att jag har mysbyxor med färgstänk på.. Fan då. Jag vill ju egentligen keep up my image. den får inte raseras.. Jag vill vara gamla vanliga jag, hon som tycker att det allra roligaste är att just gå ut. Ut ut ut ut ut!!!!
Detta är iofs väldigt sant. Jag och Pao och ibland Karin har vart ute och gått varje jävla kväll den här veckan. Jag och Pao tog tillochmed en promenad när vi kom hem från Matilda igår. Och det var inte varmt ska jag säga er. Men med lite envishet och gott sällskap funkar det. Ganska bra. Att gå ett varv runt området vid Vasa..
Hur som helst. Så finns det inte så förfärligt mycket att berätta om. Min blogg börjar kännas lite enformig. Ska jag börja med något nytt? Sådana där listor kanske, eller varför inte lite dagens outfit bilder? Jaaaaaaaaaa!!
Neeeeeeeej. Ska komma på något alldeles otroligt eget. Pao vill göra mig känd, ska spåna på lite idéer tillsammans med henne. Så att , mina ca. 10 kära bloggläsare! Fortsätt läs och hoppas på att något nytt roligt någon gång dyker upp. You never know.
Karin har vart här. Det var mysigt. Inte ens en fredagkväll kunde jag vara utan någon. Dags att inse fakta. Jag behöver resa till Sahara och stanna där tills jag bara vill vara med mig själv hela, hela tiden och aldrig kommer att tänka tanken på att låta någon komma i min närhet. Först när jag börjar tänka så, då ska jag åka hem. Sen ska jag umgås, men med en viss tillbakadragen distans. Inte för nära, inte för långt ifrån.
Nu blir det lite babbel, men jag läste imorse när jag satt och väntade på mitt 30 min försenade tåg, i min zenbuddhism bok. Där stod det förutom att man skulle uppskatta varje millimeter av golvet man gick på,
att man ska leva som om man alltid vore tillsammans med andra.
"Gör dig fin för dig själv" liksom.
Det var en fin tanke.
Även om jag aldrig skulle sminka mig och sätta på mig jeans för att bli glad av att kolla mig i spegeln.
Jag blir glad av mysbyxor och min säng.
OCH MINA VÄNNER O FAMILJ...
Godnatt
Här har jag fångat en fin fisk i mitt fiskenät
