IDA

Nu har jag laddat upp med tidningar, kaffe och ny musik på min mobil.
Idag börjar jag återigen se ljuset i livet.
Det är tack vare Karin och Pao som stilla smeker mig på armarna när jag är ledsen. Tack!

Nu drar vi alldeles strax till flygplatsen. Eller ja om en halvtimme. Jag har än sålänge använt mig av försvarsmekanismen bortträngning. Ska se om det fungerar även när vi ska gå ombord senare.

Jag ska på Bruce Springsteen. Wihohoo!

Jaja hur som helst så kommer jag att sakna er här hemma. Pao såg helt övergiven ut igår när jag skulle åka och skrek högt "åk inteeeeeeeeeee åk inteeeeeeee" och grät som jag aldrig har sett maken till.

Hehe nej inte riktigt, men nästan. Du är min Bff iallfall. <3

Förhoppningsvis på återseende
Ida