IDA

Lyssnar på Anna Ternheim-Shoreline och det får mig att tänka på Smid och hajker och jobbiga kanotturer i ösregn. Det känns så längesen som vi var där, satt vid vårt rektangulära bord och uppdaterade varandra om alla saker som hände.
Det var längesen.

Det är mycket som ändras hela tiden. Man lovar varandra saker, man säger att man saknar och älskar och är kär och att det så alltid ska förbli men hur kan man lova sådant egentligen? Allt är egentligen lite lite på låtsas även om det är ett väldigt fint på låtsas. Hur ska någonting någonsin kunna vara på riktigt när vi egentligen vet så lite om vad som kommer att dyka upp längre fram på vägbanan? Man kan krocka, slira eller bara vända om i ren panik över att allt bara går perfekt rakt fram.

Och det är nog sådant som jag har lärt mig lite under 2009. Allt blir aldrig som man lovar, trygghet och allt sådant kommer inte alltid finnas där och även de starkaste sakerna som finns i hjärtan kan börja försvinna. Jag vet inte riktigt vad det beror på eller om det kanske är för att allting går åt olika håll. Men trots allt finns det fortfarande axlar att gråta mot och fina saker att fantisera om även om de kan tyckas vara en bit uppskjutna.

Jag gör precis allt jag inte borde göra eftersom att vi ska åka hemifrån halv fem imorgon bitti mot Arlanda. Tidigt men mysigt, och jag älskar kombinationen av min familj och flygplatser.
God Jul och Gott Nytt År!

Ida