IDA

Jag låg och läste min dagbok härom natten när det för varmt för att sova. Jag bläddrade tillbaka till sent 2007, tidigt 2008 och så vidare. Tyvärr var det inte med ett leende jag ögnade igenom de texterna, utan istället steg en stor ångestvåg högre och högre upp i halsen.
Och jag insåg att det aldrig kommer bli så där igen. Att det aldrig kommer bli så att saker går runt runt runt i huvudet och aldrig tar slut. Att saker som jag gjorde mer för andra än för mig själv utan att få någonting tillbaka aldrig kommer att göras igen.

Jag vet inte vad jag vill säga med det egentligen. Men på något vis tror jag det var ett litet budskap från ovan om att jag ska leva mer i nuet och framtiden än att gå runt och tänka i imperfekt. Tankar som "tänk om det skulle vara som det var förut", "jag saknar när vi gjorde alla de sakerna", "jag vill se ut som jag gjorde då" osv, dyker upp just för att de inte är menade att vara verklighet just nu.

Jaaaja nog på filosofier.
Jag ska åka till London den 10 september! Och stanna där ett tag med Evija, försöka hitta jobb osv. Det ska faktiskt bli helt sjukt kul! Att göra någonting annat, byta miljö och allt sånt. =)
Även om jag kommer sakna en hel del av alla de bästa människorna som finns i min närhet hela tiden.

Haha, det här blev mer en tråkig uppdatering än något vettigt. MEeeeeeEen men.

Ajöss

fiiiin