IDA

It's my soul honey that's up at eighty

Det vackra sa farväl och jag försvann

Publicerad 2009-08-10 11:47:45 i Ida,

När vi såg ut över vattnet märkte vi att hösten började komma. Rönnbären var tydligen många och det var ett tecken på att en kall vinter skulle infinna sig.
-Äsch, det där tror vi inte på, sa vi.

Jag vet att vi höll varandra i händerna, hårdare än vi egentligen kan, - bara det att vi gjorde det på ett osynligt vis, så som bara vänner kan. Och vi skrattade och pratade och slöt filtarna tätare omkring oss och klagade på att mörkret började dölja allt det fina gröna redan klockan tio numera.
Jag hörde alla viska om natten..

Och du tvinnade mitt hår runt dina fingrar, och jag påpekade att jag måste klippa mig. Du sa att du också behövde det. Sedan svor jag och sa att kaffet hade blivit för svagt igen.
Och jag kände dina ögon den natten, dom följde varje steg..

Där ute finns en värld av långa nätter

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela