IDA

Det är alltid så här. Jag vill gärna pressa ur det allra sista som finns kvar i citronen. Det är surt, det svider intill naglarna och det går inte att gnugga sig i ögonen samtidigt.

Det kanske är just därför jag fortsätter, gång på gång på gång. För att jag inte kan få ögonen att se klart och rent på samma gång. För stunden är det underbart att inte se klart, att virvla runt i euforiska känslor som endast finns till i korta minuter.

Men jag tänker aldrig på att det blir för surt.