And all I know is, there's something new this year
Det finns så mycket jag älskar, som förtrollar, som får håren på armarna att resa sig och som gör att jag ofta ler för mig själv. Människor försöker prata med mig och jag vill skrika att jag är inte här egentligen, jo jag vet att jag står här framför dig med ryggen vänd mot ditt ansikte och med tusen saker i händerna, men jag är fortfarande inte här framför dig. Kan ni förstå det? Ida, Ida, Ida, säger ni, varför svarar du inte?
Jag har inte lust att svara, jag hör era röster men ni befinner er tyvärr inte i min värld just nu, ni får komma tillbaka klockan fem och prova igen då kanske jag står här framför er och kan svara.
Ni undrar vad jag tänker på, vad som verkar så himla positivt inne i min lilla värld som får mig att småle så töntigt och ignorera era frågor. Jag tänker att jag inte direkt ignorerar, det är inte det men jag tycker om mina tankar, det är en av de saker som får mig att bli riktigt lycklig, mina egna tankar.
Blommiga och färgglada kläder och morgonkaffe och saltlakrits. Ni ser kanske inte att mitt hår just nu virvlar åt alla håll i mitt ansikte när jag cyklar nerför långa nerförsbackar med toner av musik runtom mig men det gör jag, och riktigt snabbt går det också ska ni veta. Snabbare än era ord någonsin kommer nå mina öron och jag vet att det är lite synd men jag kan inte riktigt hjälpa det.
Jag är kär i så mycket, mina vänner när de skrattar och är fulla och gör konstiga grejer, fina lockiga hår och teckningar och böcker som människor skapar. Spontana luriga personer som får en att vilja göra fler tokiga grejer och hitta på upptåg som polisen skulle bli arg över men som egentligen bara är skrattretande.
Killar som spelar gitarr med fina händer och smaken av hallon och kall öl.
Ida varför svarar du inte undrar ni, hur ska du någonsin kunna göra något annat än att stå och sitta och ligga där inne i det overkliga livet och tänka på saker som bara existerar inne i ditt huvud, hur tror du det kommer bli i slutändan, sätt ner fötterna på jorden och börja vandra säger ni med irriterade röster..
But love, is too hard to break..
Jag har inte lust att svara, jag hör era röster men ni befinner er tyvärr inte i min värld just nu, ni får komma tillbaka klockan fem och prova igen då kanske jag står här framför er och kan svara.
Ni undrar vad jag tänker på, vad som verkar så himla positivt inne i min lilla värld som får mig att småle så töntigt och ignorera era frågor. Jag tänker att jag inte direkt ignorerar, det är inte det men jag tycker om mina tankar, det är en av de saker som får mig att bli riktigt lycklig, mina egna tankar.
Blommiga och färgglada kläder och morgonkaffe och saltlakrits. Ni ser kanske inte att mitt hår just nu virvlar åt alla håll i mitt ansikte när jag cyklar nerför långa nerförsbackar med toner av musik runtom mig men det gör jag, och riktigt snabbt går det också ska ni veta. Snabbare än era ord någonsin kommer nå mina öron och jag vet att det är lite synd men jag kan inte riktigt hjälpa det.
Jag är kär i så mycket, mina vänner när de skrattar och är fulla och gör konstiga grejer, fina lockiga hår och teckningar och böcker som människor skapar. Spontana luriga personer som får en att vilja göra fler tokiga grejer och hitta på upptåg som polisen skulle bli arg över men som egentligen bara är skrattretande.
Killar som spelar gitarr med fina händer och smaken av hallon och kall öl.
Ida varför svarar du inte undrar ni, hur ska du någonsin kunna göra något annat än att stå och sitta och ligga där inne i det overkliga livet och tänka på saker som bara existerar inne i ditt huvud, hur tror du det kommer bli i slutändan, sätt ner fötterna på jorden och börja vandra säger ni med irriterade röster..
But love, is too hard to break..
