IDA

Det ska bli intressant den dagen jag och alla andra kommer berätta precis allt som hänt för alla som inte vet det. Det finns så mycket som människor är ovetande om. Och så mycket vissa vet också.

Jag tror att det är bäst att inte lämna ut sig själv helt. Man skulle väl aldrig vilja gå naken varje dag och sluta att få människor runt omkring en själv att undra hur man såg ut utan kläder.
Nu syftar jag inte alls på att skriva blogg. Att skriva blogg är för mig egentligen helt totalt opersonligt. Man kan inte läsa och tro att någon är på ett visst sätt.

Det jag menar är att.. Om människor skulle veta allt om dig.. Då skulle du antagligen inte vara en egen individ. Då skulle du vara uppdelad i hundra små bitar, utan att veta vilken som var din egen. Luddigt kanske.

Om ni tänker efter så finns det helt enkelt saker som ingen vet om. Och som gör sig bäst snurrandes runt i huvudet, eller i en dagbok eller liknande.

Det är därför det är sjukt respektlöst att läsa någon annans dagbok. Det vill jag inte ens att någon ska göra när jag dör. Tror jag inte iallafall. Om jag inte ville att någon annan skulle veta, skulle jag aldrig skriva.

Vad jag ville få fram med det här vet jag verkligen inte.
Bara påminna er om att kanske inte tappa sig själv, eller något liknande.

Godnatt