IDA

Godkväll.
Jag sitter och funderar lite på när man egentligen blir vuxen. Det är en liten återkommande tanke hos mig, eftersom att jag har vissa fördomar om det, och helst av allt kanske skulle vilja vara 18 eller max 20 resten av livet.
Näe, inte riktigt kanske, men något sånt. Tiden skulle gärna kunna få gå, men jag, jag skulle kunna få stanna i ungefär den åldern jag är i nu. Några år hit och dit skulle väl inte spela så stor roll, men bara inte för många.

Förutsatt att alla som jag tycker om inte heller skulle åldras. Jag skulle inte direkt vilja sitta på George själv och planera kluriga saker att göra utan att ha Pao mitt emot mig som föreslog saker. Eller ännu värre, att hon satt mitt emot mig och skakade moget på huvudet och sa förmanande "men Ida sådär kan man faktiskt inte göra, det är elakt att göra en vodoo docka av någon.."

Det är faktiskt rätt så många saker jag inte tror att man normalt gör när man är vuxen och mogen men som man gör som ung.

Inatt så sov jag tex. sked med Karin, och inte alls på ett sexuellt vis, utan för att det var kallt och vi tycker om varann. Visserligen vaknar jag ibland av att hon brukar pussa mig på axeln, men jag har överseende med det därför att jag kanske ser lite manlig ut utan smink och att för hon oftast är i halvt koma när hon sover och misstar mig för någon annan.
När man sen är gift och har barn och ska sova över hos sin kompis, (om man ens sover över hos sina kompisar då?) så får man istället ta bäddsoffan och ta med sig eget täcke. Eller?

En gång när jag och Linnéa var påväg hem till henne och det började mörkna så hade vi jättetråkigt, och då fick vi för oss att ta av oss alla kläderna och springa nakna på hennes gata och in till henne. Och vi skrattade och var rädda för att någon skulle se oss och andades sedan ut när vi väl var inne.
Något sådant vet jag inte heller riktigt om jag kan tänka mig att någon som i vanliga fall rastar sin hund på den gatan skulle göra. Men det är självklart också bara antaganden från min sida, det finns säkert många som skulle vilja göra det.

Sen är det också liksom okej att göra bort sig lite när man är i våran ålder.
-Okej, du var dum, men det gör inget.
-Okej, du var otrogen, det var dumt, men det det löser sig.
-Okej, du har inga pengar kvar till hela månaden trots att du fick dom i förrgår, men det ordnar sig.
-Okej, du var för full, men haha, du var asrolig fast lite pinsam.
-Okej, du sov visst till kl fem, men det är ju en dag imorgon också.
-Okej, du fikade i fem timmar istället för att städa.. Men det gör fortfarande ingentiiiiiiiiiiing!
Sånt är skönt. Faktiskt.

Men jag antar att man mognar med åren och faktiskt börjar att längta efter en fast ståndpunkt i livet och ett hus. Kanske. Någon gång.
Annars kan vi mer än gärna bli nya desperate housewives, eller vad säger ni mfs90brudaaaaar?

Ett tecken på att min mognadsgrad har utvecklats kommer i allafall vara den dagen jag stolt kan bjuda på ris istället för risgrynsgröt. Vid närmare eftertanke kommer jag alltså vara ung rätt länge till, vilket på något vis känns som en lättnad.

Godnatt



Sådant där kanske inte heller är så roande om några år..