IDA

"Jag lovar."
Alltså, helt ärligt, finns det ens något man kan lova?
Självklart smågrejer, som att man ska ses där och där imorgon och komma nästa lördag på middag eller hjälpa till att laga bilen.
Men att lova större saker. Hur ska man kunna göra det när saker förändras gång på gång på gång? Det går nog inte. Även om det känns bra att höra för stunden. Löften om saker som man behöver.

Men jag har kommit fram till att det funkar så. Inte överhuvudtaget. Det är synd men självklart.
Så sluta lova saker som ni inte är säkra på, för det gör alltid någon ledsen till slut. Jag vet. Och jag vet att jag är så ibland också. Alla är så, tror jag.

Samma grej med att ta människor förgivet. Jag vet att jag gör det med. Jag är en dålig människa.
Det är lätt att man lutar sig tillbaka på sådana man tror alltid kommer finnas där vad som än händer och sker. Men en dag kommer det inte vara så längre. Och då är man inte så mycket mer värd än en droppe i havet. Eller en tår.

"Jag behöver er mer än jag älskar er och jag älskar er så himla mycket"
Tror att ni vet vilka ni är. Och ta inte åt er i onödan.