IDA

En till helg som har passerat. Fler händelser att prata om, mer tankar att tänka och ett stort sömnbehov som ändå aldrig kommer tillfredsställas så det är lika bra att ignorera tröttheten rakt av.
Man lever ju bara en gång,
ehe.

Jag kom nog på ett bra ord för söndagar. Nostalgi-dagar.

I onsdags så hade jag och Evija vår sedevanliga fika. Snart kommer varje onsdag inte att vara likadan längre, för hon flyttar till London. Alldeles för snart. Så no more George med chokladbollar, te och snodda kakor + oändligt många samtal om kärlek, för djupa saker, målet med livet, varför man inte bara gör saker man vill, sex och mat. 
Men jag är glad för din skull, och jag tycker att du är cool för att du vågar. Och gör det som känns rätt.

Och vet ni, snart är det sommar igen. Det är sjukt. Det var nyss jag Madelene och Karin satt i glashuset och deppade över att skolan än en gång skulle börja, och det var fan nyss vi satt där året innan också och sa att vi absolut inte fick sluta umgås.. Ni kommer ihåg det va?

Det var nyss jag och Linnéa härjade runt i Tylösand, det var nyss Karins -brygga -sommaren ägde rum, det var nyss vi satt i bilen och lyssnade på the way I are, det var nyss jag försökte titta på soluppgången, det var nyss jag och Madelene satt och tittade på hamnen och kastade karameller på en skylt, och det var nyss jag och My låg och lyssnade på Hey there Delilah och åt glass vid ångbåtsbryggan.

Jag menar bara att tiden, är bara tid. Allt går så jävla snabbt, det är läskigt. Fast kul. Det blir bara mer och mer saker att uppleva. Vi tar liksom studenten om ett år. shiiiiit

blä

please please please - shout out louds
tro och tvivel - håkan hellström